<anforande>
<dok_hangar_id>2851900</dok_hangar_id>
<dok_id>H00993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:93 Onsdagen den 17 april</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>2013-04-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunala och regionala frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7DCDD7F1-6B24-49EB-84A6-35C42041B083</anforande_id>
<anforande_nummer>162</anforande_nummer>
<talare>JONAS ÅKERLUND (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Fru talman! I betänkandet behandlar konstitutionsutskottet 46 motionsyrkanden från allmänna motionstiderna 2011-2012. Det gäller i huvudsak frågor om kommunalt partistöd, om återkallelse av uppdrag i nämnder i styrelser, om tjänstledighet från förtroendeuppdrag och andra frågor av liknande karaktär.
Då jag har andledning att tro att andra talare tämligen omsorgsfullt kommer att redogöra för utskottets överväganden kommer jag att hålla mig till vår reservation, som jag härmed yrkar bifall till. Den gäller demokratin. Vi berörde för en kortare stund sedan vikten av demokratin och hur glada vi är för att den blev genomförd i Sverige, men den lever inte av sig själv. Demokratin förutsätter faktiskt att det finns folk som är beredda att verka för den.
Oroväckande ser man då och då från olika håll runt om i landet, där många företrädare för kommuner märker att det är svårt att få folk att ställa upp och ta ett uppdrag. Många lämnar sina uppdrag, och det kan finnas många anledningar till det, men det är oroväckande att många tycker att det kanske finns en hotbild eller, värst av allt, att det inte känns meningsfullt. Många i mindre kommuner tycker inte att det efterfrågas ett engagemang i de kommunala angelägenheterna. Det är rätt lätt att förstå en sådan person om man är i en kommun där man är invald i fullmäktige men inte får ta del av särskilt mycket mer. Då är steget till att lämna ganska kort eftersom det ofta är ett ganska högt pris man får betala för att engagera sig i en demokratiskt vald församling.
Det vi vill göra i stället är en förändring som gäller representation i nämnder, utskott och styrelser. Vi tror att det vore värdefullt om man fick närvarorätt även om man representerar en liten minoritet, så att man åtminstone till den egna partigruppen kan redogöra för vad som faktiskt har sagts. Det kan också vara bra med yttranderätt, så att man åtminstone kan få tillfälle att framföra vad den grupp man representerar har tyckt. Däremot är det självfallet att vi inte när det gäller förslagsrätt eller rösträtt vill sätta valresultatet ur funktion.
Som vi skriver i vår reservation: "I diskussionerna som föregår beslut är det rimligt att alla representerade partier får föra fram de åsikter de fått mandat av medborgarna att lyfta. Jag vill särskilt framhålla att detta är viktigt då vissa beslut tas direkt av nämnder och arbetsutskott, och således aldrig lyfts i den större församlingen.
Dessutom är det i de olika nämnderna som de verkliga diskussionerna sker, och det är där alla fakta lyfts och klargörs, i beredningen av olika ärenden som senare ska upp till beslut. Utan att själva ha en representant närvarande vid dessa diskussioner är det svårt för enskilda partigrupper att fatta väl underbyggda beslut och ta ställning i frågor."
I det läge som vi har i Sverige i dag, där vi dess värre kanske börjar ta demokratin för självklar, är det viktigt att vi gör vad vi kan för att värna den.
I detta anförande instämde Sven-Olof Sällström (SD).
</anforandetext>
<intressent_id>0879014196003</intressent_id>
<rel_dok_id>H001KU22</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-04-18 08:03:53</systemdatum>
<systemnyckel>314683</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00993/#anf162</protokoll_url_www>
</anforande>
