<anforande>
<dok_hangar_id>2850287</dok_hangar_id>
<dok_id>H00988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:88 Onsdagen den 10 april</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2013-04-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Narkotika- och dopningsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>473245F5-64C2-40B1-90E1-6E798C146D39</anforande_id>
<anforande_nummer>102</anforande_nummer>
<talare>MAGNUS EHRENCRONA (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Sverige har som bekant en restriktiv narkotikapolitik i förhållande till flera länder i vår omvärld. Det råder bred politisk enighet om detta sedan länge. 
Faktum är dock att de som hamnar i missbruk är en mycket utsatt grupp, och det föregående talare nämner är väldigt viktigt. Kommande månad kommer socialutskottet att behandla de förslag regeringen lägger fram med anledning av missbruksutredningen från 2011. I betänkandet här i dag finns en socialdemokratisk motion som kanske egentligen skulle ha hört till det andra ärendet om missbruksutredningen senare, kan jag tycka. Detta med en nollvision för den narkotikarelaterade dödligheten är väldigt angeläget att upprätta. Det finns egentligen ingen argumentation i betänkandet för varför det inte skulle vara en bra idé. Det är ett väldigt tunt resonemang, precis som Christer lyfter fram. Kanske kan något av de partier som står bakom den majoritet som har sagt nej till en sådan vision kan räta ut frågetecknet i den delen.
Herr talman! I Köpenhamn har en majoritet i kommunpolitiken lanserat ett förslag om att legalisera cannabisförsäljning. Hemma i Skåne har detta föranlett en stor oro bland kommun- och regionpolitiker tvärs över blockgränserna, och jag vill därför lyfta upp diskussionen här i rikspolitiken. Miljöpartiet anser att det är ännu mer angeläget att tillmötesgå vår reservation nr 3 när diskussionen ser ut så här i ett av våra allra närmaste grannländer. Vi måste ha en systematisk, långsiktig och ännu mer intensifierad satsning på förebyggande insatser mot droger, framför allt bland barn och unga. 
Kommuner och landsting har ett viktigt ansvar att stötta och sprida goda exempel i detta arbete, och skolan har naturligtvis en nyckelroll i detta. Vi tycker dock också, vilket vi lyfter fram i vår reservation och motion, att det är viktigt att involvera föreningslivet genom stöd och utbildning i detta.
Upplysningar om drogernas konsekvenser måste bli synliga, framför allt på internet. Där är det en ohämmad spridning av en massa information, eller vi kanske skulle kalla det desinformation utifrån den åsikt som de flesta av oss har, från drogliberala krafter. De sociala medierna är en allt viktigare del av de ungas vardag i dag. Det gäller att samhället finns där. Det finns en växande skara ungdomar som mest hänger på sociala medier och inte konsumerar mer traditionella medier i lika stor grad som tidigare. Detta blir än mer angeläget i det här teknikskiftet. Vi har helt enkelt inte råd att lämna fältet fritt för de drogliberala krafterna.
Vidare behöver socialtjänstlagen ses över för att se till att drogförebyggande insatser verkligen genomförs. Det måste vara lika självklart att skolan är drogfri som att HVB-hemmet eller anstalten är det.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 3.
</anforandetext>
<intressent_id>0266627143525</intressent_id>
<rel_dok_id>H001SoU15</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-04-10 21:37:21</systemdatum>
<systemnyckel>314126</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00988/#anf102</protokoll_url_www>
</anforande>
