2848139 H00985 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:85 Onsdagen den 27 mars 2012/13 85 2013-03-27 00:00:00 Inkomstskatt föredragning av utskottsärende med eventuell debatt D83F94AE-A9A9-47ED-8CC4-3AAA07569A09 86 FREDRIK SCHULTE (M) M Herr talman! I veckan fick jag en ny kompis, en ny Facebook-friend. Det kanske inte är så spännande, men den här gången tyckte jag att det var lite kul, för det var en syssling till mig, en syssling som jag aldrig har träffat, en amerikansk släkting. Min gammelmorfar var bror till hennes gammelfarfar. För 100 år sedan var det ju mer än en miljon svenskar som lämnade Sverige för att åka till USA och söka lyckan, the American dream. Det gjorde människor i hela Europa. De som stannade kvar byggde ett lite annorlunda samhälle, ett samhälle där man var lite mer medkännande och där alla människor, inte bara de som lyckades, också skulle ha en chans, och vi skapade på så sätt välfärdsstaten. I någon mening har man nu i tre generationer i den fria världen kunnat se två olika visioner och modeller för det goda samhället - den amerikanska drömmen och den europeiska drömmen. Det finns väl de som har sett en tredje modell också, kanske någon av dem som har talat tidigare, men den har de flesta av oss andra varit väldigt skraja för. Det har i tre generationer i den fria och öppna världen funnits två visioner för hur man ska bygga framtiden. I dag kan man konstatera att de två drömmarna i stor utsträckning har gått till spillo och ligger i tusen bitar på golvet. Det kanske är hårda ord, men krisen har inneburit att stora delar av västvärlden på ett ganska fundamentalt plan har fått omvärdera det samhälle vi lever i. I USA lever inte längre the American dream. USA har mer och mer blivit som Downton Abbey, där fattigdom och rikedom är något man ärver. Den medkännande välfärdsstat som vi har i Europa har mer och mer börjat kollapsa under sin egen tyngd och klarar inte längre att leva upp till de åtaganden man har lovat medborgarna. Man har inte tillväxt. Ekonomins hjul snurrar inte. Flera länder i Europa blir faktiskt fattigare och fattigare för varje år. Överallt i Europa sparar man. I Danmark sparar man. I Tyskland sparar man. I Holland sparar man. I Italien sparar man. I Grekland sparar man. I Frankrike ska man spara 250 miljarder kronor för att klara ett underskott på 3 procent. Detta kan låta som en väldigt dyster beskrivning och nästan verklighetsfrånvänd för oss här i Sverige. Det är beroende på att vi är undantaget. Vi i Sverige har klarat oss undan både de nästan oöverstigliga klassklyftor man har fått i Europa och den ekonomiska implosion som resten av Europas välfärdsstater har drabbats av. På det sättet lever här i Sverige fortfarande drömmen om ett bättre samhälle i framtiden. På det sättet är Sverige en förebild för världen. Vi ska inte skönmåla och låta påskina att vi inte har några problem här. Vi har problem med arbetslöshet och med en skola som fortfarande inte visar tillräckligt bra resultat. Vi har integrationsproblem. Vi har problem med ett rättsväsen som inte klarar av att lösa brott och så vidare. Men drömmen om ett samhälle som blir lite bättre för var dag som går lever fortfarande kvar i Sverige. Vi har trots krisen som har drabbat hela västvärlden kunnat se hur vi har fredat välfärden och till och med utvecklat den. Tillväxten har varit starkast i Sverige i hela västvärlden. Vi har trots krisen kunnat se en sysselsättningsökning i Sverige. Vi har faktiskt fått se minskade klyftor. Under de senaste sju åren då vi har haft en alliansregering har klyftorna minskat med 3 procent mätt med Gini-koefficienten, alltså det sätt på vilket man mäter klyftorna. Och vi har klarat av att göra detta och samtidigt sänka skatterna ganska kraftfullt. Om det är någonting som vi är överens om i denna kammare är det att vi har fått se kraftigt sänkta skatter under de senaste åren. Jag skulle vilja säga att det faktiskt är tack vare just det som vi har kunnat klara av att se denna positiva utveckling. Vi har i dag inte längre världsrekord i höga skatter. Detta tycker jag är någonting mycket positivt eftersom det har gjort att människor får mer makt över sin egen vardag och över de resurser som de själva producerar. Vi kan framför allt se att denna egenmakt som vi har stärkt har stärkts hos låg- och medelinkomsttagare. Alla som jobbar har kunnat få se hur deras skatter har sänkts med nästan 2 000 kronor i månaden. Det är en extra månadslön varje år. Detta är viktigt därför att om man tittar på de flesta människors hushållskassa är skatten den absolut största utgiften. Den är större än kostnaden för mat, den är större än klädkontot, och den är större än hyran. Det är också det konto som man inte kan påverka. Man kan inte styra hur mycket skatt man betalar eftersom vi har beslutat om det här. Det är någonting som man måste betala därför att allt annat vore brottsligt. Detta har vi lyckats göra genom att göra det mer lönsamt att arbeta. Det lönar sig att faktiskt gå till jobbet kontra att leva på bidrag därför att jobb alltid är viktigare och bättre än bidrag. Att få stå på egna ben, att få försörja sig själv, att känna att man är delaktig i samhället och att man bidrar är faktiskt det som samhället bygger på. Det är det som vi måste bygga framtiden på. Men vi är inte klara än. Vi har fortfarande en lång väg att gå. Jag kan som exempel ta ett vårdbiträde som tjänar 24 000 kronor i månaden. Om hon går från att leva på försörjningsstöd, eller socialbidrag som det ofta kallas i folkmun, innebär det att hon får en löneökning på inte ens 50 procent. Om hon går från a-kassa och arbetslöshet får hon en löneökning på 24 procent. Och om hon går från att vara sjukskriven till att jobba får hon bara 18 procent i löneökning. Skillnaden är fortfarande mycket liten mellan att jobba och att inte jobba, och vi kan inte bygga ett samhälle på att det inte lönar sig att arbeta. Vi kan inte bygga en framtid på det. Det är just för att vi har förändrat politiken i detta avseende som Sverige har lyckats så mycket bättre. Därför tycker vi att vi måste fortsätta denna utveckling. Vi måste fortsätta att sänka skatterna, och vi måste fortsätta att göra så att vårdbiträdet känner att det faktiskt lönar sig att arbeta. Men vi måste också framgent sänka andra skatter. Vi måste se till att det är färre människor som betalar statlig inkomstskatt. Det är inte bara höginkomsttagare som betalar den statliga inkomstskatten. 27 procent av alla poliser betalar statlig inkomstskatt, 52 procent av alla tandläkare, 17 procent av alla brandmän och 8 procent av alla sjuksköterskor. Det är inte rimligt att vanligt folk ska behöva betala 50-procentiga marginalskatter. Det är därför den inriktning som vi vill fortsätta se i framtidens Sverige, alltså att det fortsatt ska löna sig att arbeta. Jag skulle vilja rikta mig till läktaren, men det är inte så många som sitter där. Jag får i stället rikta mig till tv-tittarna och säga följande: Jag vet att alla där ute inte älskar Moderaterna. Jag vet att alla där ute inte älskar Alliansen. Vi förstår det. Vi har styrt Sverige i sex och ett halvt år, och vi har försökt föra en ansvarsfull politik. Det innebär att man inte kan vara alla till lags. Man fattar alltid något beslut som irriterar någon. Vi har gjort detta efter vår bästa förmåga och efter den inriktning som vi tror är bäst för Sverige, nämligen att det ska löna sig att arbeta. Om ni inte älskar oss och om ni inte tycker om den politik som vi står för, titta då på det andra laget. Vad har det andra laget att erbjuda? Det finns inte en enda konkret punkt där de är överens om någonting som har bärkraft på den stora bilden i svensk politik. Det enda som de egentligen är överens om i detta betänkande är att vi ska ha en gemensam skatteöversyn, därför att de själva inte har förslag om hur de tillsammans vill utveckla skattepolitiken i framtiden. De har också kommit överens om att de vill att inkomst av tjänst ska beskattas som pension. Men de har inte lagt fram något konkret förslag för hur detta ska gå till. Jag är för att sänka skatten för pensionärerna. Men man kan inte bara lova guld och gröna skogar. Man måste faktiskt också ha en konkret plan för det. Herr talman! Det är till och med så illa ställt att man inte ens kan vara riktigt säker på att Peter Persson från Socialdemokraterna är överens med sin egen partiledare Stefan Löfven. Stefan Löfven har nämligen gått ut nu och sagt att det inte blir några skattehöjningar för vanligt folk och att jobbskatteavdragen inte ska tas bort. Han har till och med sagt att om vi inför fler jobbskatteavdrag, vilket vi från Alliansen vill, tänker han inte gå emot det och ändra sig. Peter Persson ger en mycket annorlunda bild av sakernas tillstånd här i talarstolen. Men det är trots allt så att även om de inte är överens i det rödgröna gänget och även om Socialdemokraterna inte vill ta bort jobbskatteavdraget vill Vänsterpartiet fortfarande ta bort det helt och fullt och ge en skattehöjning på 2 000 kronor i månaden för vanligt folk. Men även om de inte är överens om särskilt mycket är det ändå en sak som vi kan vara säkra på, och det är att det trots allt blir massiva skattehöjningar, kanske inte främst i form av inkomstskatter utan på andra sätt. Tillsammans har de föreslagit skattehöjningar bara i år på 50 miljarder. Men det är någon annan som på något annat sätt får ta denna smäll. Man kan inte höja skatten med 50 miljarder och tro att folk går oberörda. Det är framför allt landsbygden som drabbas på grund av kilometerskatt och bensinskatt. Reseavdraget som Mats Pertoft vill ta bort är någonting som framför allt drabbar landsbygden, i motsats till vad Mats Pertoft påstår. De vill helt sänka RUT- och ROT-branschen som vi, tack vare RUT- och ROT-avdragen, har sett till att bygga upp. De vill ge en dubbelstöt mot de unga genom att ta bort den krogmomssänkning som vi har gjort och genom att ta bort den halverade arbetsgivaravgiften för unga som vi har genomfört. Det är en dubbelstöt för de unga som blir en nådastöt för svensk ekonomi i en tid då alla jobb behövs. Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i detta betänkande. Jag skulle vilja yrka bifall till att Sverige fortsätter den inriktning som vi har valt, nämligen att fortsätta göra det lönsamt att arbeta. Vi kan inte bygga Sveriges framtid på någonting annat. Vi kan inte bygga Sverige starkt för kommande generationer på annat sätt än genom att bygga det på jobb och inte på bidrag. (Applåder) 0210198640127 H001SkU16 N 2013-03-28 05:14:40 313773 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00985/#anf86