<anforande>
<dok_hangar_id>2848139</dok_hangar_id>
<dok_id>H00985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:85 Onsdagen den 27 mars</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>2013-03-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunala frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>39CEC43B-E801-4554-96A1-4DF53DEB910E</anforande_id>
<anforande_nummer>142</anforande_nummer>
<talare>ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Detta betänkande, kallat 
Kommunala frågor
, spänner över de verksamheter som kommuner runt om i vårt avlånga land har att hantera. Det man kan konstatera är att det ser väldigt olika ut runt om i Sverige. De som styr väljer olika vägar och ställer krav på olika vis. Metoder och verktyg används på olika sätt. Något kanske inte används alls på vissa ställen, och på andra ställen används det frekvent.
Av debatten här i kammaren kan man ibland förledas att tro att det är här i detta rum som alla de hur-frågor ska lösas som är den dagliga verksamheten och det dagliga arbetet i våra kommuner och landsting. Självklart är det inte så, utan det är ute i de självbestämmande kommunerna och landstingen, och i verksamheterna, detta arbete sker. I våra 290 kommuner och 20 landsting eller regioner arbetar människor i verksamheter för att leverera service och för att hjälpa och stödja kommuninvånarna. Här spelar det också roll hur verksamheter tänker kring sitt uppdrag. 
Ett viktigt område vi har debatterat i kammaren ett antal gånger är offentlig upphandling. Det är också en motion från Vänsterpartiet. Kommuner där upphandlarposten är en viktig funktion i en ledningsstrategi har nått långt. Det gör skillnad var i organisationen man utför arbete, och hur. Det spelar roll hur man utformar sina krav och följer upp sina inköp av varor och tjänster. Kriterierna för upphandlingar ska beskriva det man avser att köpa, och detta är fullt möjligt så länge man inte ställer krav som går emot lagen. 
Miljöpartiet har i en motion lyft frågan om ökad bemanning inom äldreomsorgen. Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram föreskrifter om bemanning på alla särskilda boenden för äldre. Att ta fram en vägledning för hur äldreomsorg ska kunna organiseras och bemannas utanför demenssjukdom ses över. Det är bra att man tittar på detta, men det goda får aldrig bli det dåligas fiende i all välmening. Att ställa politiska krav på exakthet i hur arbetet ska läggas upp skapar ytterst oflexibilitet, till nackdel för dem den är till för. I längden kan det också förhindra och sätta stopp för utveckling eftersom verksamheten då inte har möjlighet att hitta egna upplägg på lösningar. 
Det finns ett lärande i verksamheter som är klokt och som skapar mervärde för alla. Ett exempel är de två undersköterskor som jobbade två och två inne hos den boende - till den dagen då den boende sade: Det är fasligt vad ni babblar. Det fick dem att haja till och inse att de lade tid på varandra i stället för på den boende. De beslutade då att gå in en och en till den boende för att ha mötet med den boende och inte med varandra. Annan personal säger: Inte var det bättre förr, fastän vi var många fler då, och det blev inte mer gjort. Så kan det också vara. 
I en kommun berättar personal om fortbildning som sker gemensamt med personal från såväl kommunala som privata utförare. De konstaterar att sammansättningen av personal ser olika ut, och man har hittat olika vägar för att hitta smarta arbetssätt. Då menar de inte att några har mindre personal och andra mer, utan de menar att funktionerna ser olika ut och att det är bra att hitta goda vägar för att jobba smart för sig själv med stöd och hjälp till de äldre. Det är ju det som är målet. Att kunna fundera fritt och möjliggöra flexibilitet i verksamheter är viktigt. Det gagnar såväl boende som personal. Därför bör man fundera mer än en gång på vad som kommer att ske vid införandet av den ena eller den andra åtgärden.
I en motion om vinstutdelning skriver Vänsterpartiet att alla skattemedel ska komma välfärdens brukare till godo. Självfallet är det så, och därför ska också kvaliteten vara god oavsett utförare. Hög kvalitet är en fråga om innehåll och på vilket sätt saker görs. Med väl genomtänkta beställningar av omsorg till de äldre från såväl offentliga boenden som privata, och med uppföljning, når man bra verksamhet gemensamt med smarta lösningar och utveckling av verksamhet med den äldre i fokus. 
Jag tror inte på ett förbud mot vinster i välfärden, men det är tydligt så att det är olagligt att undandra skatt och att detta ska motverkas. Detta gäller på alla områden.
Det som spelar roll är hur man riggar sin verksamhet. Till exempel blir det stor skillnad för en äldre person med bistånd hur den kommunala hemtjänsten eller den alternativa utföraren, i dagligt tal kallad privat utförare, valt att utföra sitt uppdrag. Hur hjälpen kommer att fungera är beroende av "tänket" som finns i verksamheten och hos dem som arbetar i verksamheten och levererar tjänsterna. Det blir betydligt enklare och mer roligt att arbeta i de organisationer som skapar smidighet i beslutsvägar och där människor har möjlighet att växa och utvecklas, något som kommer med förtroende och ansvar.
En äldre dam eller kvinna, låt oss kalla henne Greta, som fått ett biståndsbeslut för hjälp och stöd vid dusch kan mötas av två helt olika synsätt och organisationsformer. I den ena finns det flexibilitet och korta beslutsvägar, och i den andra följs en struktur som blir byråkratisk och tar tid. I den ena organisationen kommer Greta, som gruvat sig länge för att våga fråga om hjälp med sängbäddning och inte vill vara till besvär, att få till svar att detta inte är möjligt då hennes biståndsbeslut inte omfattar detta. Det kommer i sin tur att göra att Greta aldrig mer kommer att våga be om detta. Personalen lämnar, och något nytt biståndsbeslut kommer Greta inte heller att få. På ett annat ställe kommer personalen att säga: Klart, vi fixar det, Greta. Och så får hon hjälpen, och personalen går tillbaka och skriver ett förenklat biståndsbeslut så att det löser sig med själva insatsen för Greta.
Det är detta politiken måste arbeta med, det vill säga att ta bort byråkrati och fyrkantigheter och göra det enkelt och smart att ge hjälp och få hjälp. Det bästa är där Gretas och andras välmående ökar och där personalen trivs på jobbet. Detta är frågor ute i våra kommuner och landsting, men lösningen är inte att förbjuda vinster utan att ställa bra och tydliga krav samt att ha god uppföljning på egen och privat verksamhet.
Det pågår ett antal utredningar som ser över ägarprövning vid offentligt finansierade välfärdstjänster och vilka krav som kan och bör ställas på dem som äger och driver företag inom välfärdssektorn. En annan handlar om avknoppning. Kring frågan om avknoppning av verksamhet, där det finns en motion i detta ärende, är det såväl kommunalrättsligt som EU-rättsligt tydligt vad som gäller vid överlåtelse av kommunal verksamhet, det vill säga högsta möjliga pris, marknadsmässighet och en god affär. 
Herr talman! Debatten om vinster i välfärden blir ensidig och borde i stället handla om att få de bästa möjliga skolorna till innehållet för alla, få en god äldreomsorg och sjukvård och vad vi vill ha för kvalitet för dem som ska nyttja och för dem som arbetar i verksamheten.
I dag vet vi att människor, enskilda kvinnor och män, har lämnat sina arbetsplatser efter att ha försökt driva på med nya idéer och tankar. Exempel kan vi hitta runt om i välfärden, där skolor är en del. Enskilda lärare har tagit steget över för att driva en idé om att det finns smarta sätt att bedriva undervisning som gynnar barn och ungdomar men som inte får genomslag i den "traditionella" världen. De har tagit anställning i friskolor, eller så har de startat eget. Det kan också vara så att elever som gått igenom en utbildning i efterhand på arbetsmarknaden ser att det saknas saker och ting i skolan och då funderar på att starta en egen skola, med målet att uppnå det man själv aldrig fick. 
Det spelar roll på vilket sätt saker sker i ett klassrum. Det kan vara klassrum vid sidan om varandra, det kan vara två olika skolor i en kommun och det kan vara skolor i två olika kommuner. Den ena läraren talar om centrala prov och om bättre resultat. Den andra läraren talar om för eleverna i augusti i första årskursen att de kan, om de bara kämpar och lägger manken till, uppnå målet att bli tredjeklassare när det blir sommarlov nästa gång.
Det spelar roll på vilket sätt saker och ting sker och hur motivation, stöd och hjälp ges. Innehållet i klassrummet, på boendet och i vården är det viktiga, och vi brukar tala om det som kvalitet. 
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0810201628512</intressent_id>
<rel_dok_id>H001FiU26</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-03-28 05:14:40</systemdatum>
<systemnyckel>313829</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00985/#anf142</protokoll_url_www>
</anforande>
