<anforande>
<dok_hangar_id>2846483</dok_hangar_id>
<dok_id>H00982</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:82 Torsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>82</dok_nummer>
<dok_datum>2013-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utvidgad målgrupp för samhällsorientering, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FBE4BC26-BD2C-482C-8908-150FB40DFD52</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>MEHMET KAPLAN (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Tack, Maria Stenberg, för en tydlig redogörelse! I stort delar vi synen och analysen när det gäller sfi. Jag skulle dock vilja lyfta fram en skillnad. Regeringen har delvis tagit till sig kritiken när det gäller sfi-bonusen. Miljöpartiet är emot införandet av den, och vi har faktiskt fått rätt i att det är stora problem. Det är inte där sfi-bonusen faktiskt skulle göra effekt som den har gjort effekt. Det ska bli intressant att lyssna på hur Alliansens företrädare här hanterar detta.
I betänkandet talas det om den så kallade sfi-pengsutredningen, som har fått tilläggsuppdrag att överväga om Arbetsförmedlingen bör ges möjlighet att upphandla den utbildning i svenska som ingår i etableringsplanen. Det är ett antal ytterligare saker som utredningen ska titta närmare på. Vi tyckte att det var förmätet att redan nu säga att den inte kommer att komma fram till något annat än att detta faktiskt ligger regeringen i fatet och att det i grunden handlar om ett feltänk, att människor som kan och vill lära sig svenska skulle ytterligare påskyndas med hjälp av pengar. Utbetalningarna verkar ha visat på motsatsen. Det verkar ha fungerat i vissa delar av Sverige, men då är det mer kopplingar till andra faktorer som verkar ha gjort att bonusen har fått effekt.
Vår ståndpunkt sedan tidigare ligger fast. I utskottet har vi konstaterat att regeringen verkar hänga upp sig på att sfi-bonusen måste få den avsedda effekten, som den ju inte har fått hittills. Det finns en IFAU-rapport som heter 
Ekonomiska drivkrafter och studieresultat - effekter av Sfi-bonus
. Där ser vi också att det är högst varierande effekter. När man genomför en reform av det här slaget och satsar så mycket av idén om integration i Sverige och det får den här typen av oönskade eller snarare totalt bortfallna effekter är det närmast pinsamt för regeringen. Vi får se vad utvärderingarna kommer att leda till.
Den andra biten handlar om synen på etableringsreformen över huvud taget. Där har Miljöpartiet en reservation, och jag vill härmed yrka bifall till den, reservation 6, om arbetsmarknadsetablering, och jag kommer att orda något om den. 
Statskontoret har gjort en utvärdering. Den fann, kanske inte särskilt förvånande, vissa brister i etableringsreformen, till och med rätt så stora brister. Vi kunde se att många nyanlända inte får en etableringsplan i tid. Aktiviteterna i etableringsplanen är inte tillräckligt anpassade till de nyanländas förutsättningar och behov eftersom det är en väldigt heterogen grupp. Nyanlända får inte heller den försörjning de behöver i inledningsskedet av etableringsprocessen. 
Nu skriver utskottsmajoriteten att det ändå är relativt väl jämfört med tidigare. Man förhåller sig lite avvaktande. Jag skulle vilja säga att det är ett passivt och på gränsen till intetsägande förhållningssätt. Om man menar allvar med de skrivningar och vackra formuleringar som finns i texter från regeringen tycker jag att man borde ha prövat möjligheten att släppa in andra aktörer med specialiserad kunskap. Det finns många goda exempel i kommuner runt om i landet där samverkan mellan näringslivet, det offentliga och den ideella sektorn faktiskt har lett till matchning som inte riktigt kan motsvaras av det som Arbetsförmedlingen har hanterat.
Vi kan också titta på fackförbunden som har specifik kompetens inom sina respektive yrkesområden. De skulle kunna ha en mer framträdande roll om man från statligt håll kunde se att detta är en möjlig väg att gå.
Vi tittar också på trygghetsråd och liknande lösningar, som faktiskt har varit rätt lyckade. I utskottet hade vi i dag ett seminarium där vi av Trygghetsrådets företrädare fick höra - de senaste siffrorna är från 2012 - att de 13 681 uppsagda tjänstemän som gick vidare från TRR till nya karriärer motsvarar 86 procent av alla dem som Trygghetsrådet omfattar.
Herr talman! Jag vill också lyfta fram den kanske självklara del som handlar om hur vi ska se till att hålla samman Sverige. Vi har olika ingångar beroende på vilket parti vi tillhör, och vi har olika idéer om vad vi vill åstadkomma. Det finns en ganska bra redogörelse för det i början av betänkandet, men jag och de som jag har pratat med upplever att det inte riktigt motsvarar de förväntningar som vi har rätt att ställa på en regering som talar om ett Sverige där klyftorna ska minska och som ska vara mer sammanhållet. 
För oss i Miljöpartiet är det självklart att vara med och se till att de långsiktiga förändringarna slår rot, men återigen måste jag säga att utskottsmajoritetens förhållningssätt är väldigt passivt och på gränsen till intetsägande. 
</anforandetext>
<intressent_id>0116084827614</intressent_id>
<rel_dok_id>H001AU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-03-22 05:07:16</systemdatum>
<systemnyckel>313423</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00982/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
