<anforande>
<dok_hangar_id>2846076</dok_hangar_id>
<dok_id>H00981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:81 Onsdagen den 20 mars</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>2013-03-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Klimatpolitik m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>9F95A272-C30E-4C3E-AACF-F2683F31EC28</anforande_id>
<anforande_nummer>60</anforande_nummer>
<talare>HELENA LEANDER (MP) replik</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Är fem myror fler än fyra elefanter? Det är en fråga som barn grubblade över när jag var liten. Och det är lite den känslan jag får nu när man jämför mål som uttrycks på så olika sätt.
Roger Tiefensee pratar om 40 procent, som när man pillar bort de där sakerna som man gör någon annanstans och det som inte är med egentligen bara är knappt 20 procent. Han pratar om netto noll, som i praktiken - i alla fall med ett av Naturvårdsverkets scenarier - inte ens når upp till Storbritanniens 80 procent.
Det är väldigt lätt att man kollras bort bland myror och elefanter, och saker och ting framstår som mycket bättre, eller mycket sämre, än vad de egentligen är.
Här tror jag att vi har ett av grundproblemen i klimatdebatten, att vi tricksar så mycket med siffrorna att ingen vet vad vi snackar om och tappar intresset. Det är inte riktigt det vi behöver i klimatpolitiken. Vi behöver enas om ett mål som vi uttrycker på samma sätt, så att vi vet vad vi pratar om, och sedan kan vi börja dividera om vilka åtgärder vi ska ha för att nå dit.
Det var det de gjorde i Storbritannien. Jag kanske översäljer Storbritanniens klimatlag - det är möjligt - men vad de gjorde var att i alla fall enas om samma sätt att räkna, samma mål som de ska till. Sedan kan man fylla det med olika innehåll.
Vi kommer att fortsätta att dividera om vilka skatter vi ska ha, hur mycket vi ska lägga på järnvägen och så, men om vi i alla fall är överens om hur vi räknar och vart vi ska tror jag att vi kommer mycket längre än nu, när vi har en klimatdebatt som sjabblas bort genom att vi pratar om helt olika siffror.
Jag tror att en klimatlag, ett klimatpolitiskt ramverk, skulle ge den skjuts åt klimatpolitiken som vi verkligen behöver, där vi tvingas ta ansvar för klimatpolitiken, där vi tvingas koncentrera oss på vilka åtgärder vi behöver för att nå målen, i stället för att kollra bort varandra med konstiga siffror som inte räknas på samma sätt.
Jag vill därför ta chansen att fråga Roger Tiefensee, precis som jag har frågat alla andra, om detta med ett klimatpolitiskt ramverk: Behöver vi inte göra någonting som ändå ger lite mer stadga än de lite mer oklara mål vi har i dag?
</anforandetext>
<intressent_id>0872978640827</intressent_id>
<rel_dok_id>H001MJU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2013-03-21 07:54:31</systemdatum>
<systemnyckel>313278</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00981/#anf60</protokoll_url_www>
</anforande>
