<anforande>
<dok_hangar_id>2846076</dok_hangar_id>
<dok_id>H00981</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:81 Onsdagen den 20 mars</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>81</dok_nummer>
<dok_datum>2013-03-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Planering och byggande</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>2B5E8178-B34E-497A-9EF8-47D5EC7FC132</anforande_id>
<anforande_nummer>199</anforande_nummer>
<talare>OLA JOHANSSON (C) replik</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Långsiktigheten ligger ju också i den långa process som har föregått den nu gällande plan- och bygglagen. Som jag nämnde, och som flera andra talare också nämnt, har den inte varit i kraft i mer än knappt två år. Det är naturligt att en plan- och bygglag när den träder i kraft kräver en hel del informations- och utbildningsinsatser. Det kräver att kommunerna har den personalstyrka som behövs för att möta de utmaningar som finns. Det förutsätter alltså viss långsiktighet innan man går in och gör några större utvärderingar av saker och ting.
Låt mig påminna om det som tidigare har sagts, nämligen att den nuvarande plan- och bygglagen initierades efter utredningar som tillsattes 2002 och som presenterade sina betänkanden under den tidigare regeringen, som stöddes av Miljöpartiet. Den första propositionen presenterades redan före eller under 2006. Sedan har arbetet fortsatt utifrån det som gjordes tidigare. Ingen kan väl påstå att en sådan process inte har ett brett parlamentariskt stöd i beredningsgången.
</anforandetext>
<intressent_id>0934639939611</intressent_id>
<rel_dok_id>H001CU9</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2013-03-21 07:54:31</systemdatum>
<systemnyckel>313417</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00981/#anf199</protokoll_url_www>
</anforande>
