2846076 H00981 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:81 Onsdagen den 20 mars 2012/13 81 2013-03-20 00:00:00 Planering och byggande föredragning av utskottsärende med eventuell debatt F3CF78DB-360E-458F-A8AC-924453417AC9 191 OLA JOHANSSON (C) C Herr talman! Jag befinner mig på en bostadsturné där jag har förmånen att resa runt och träffa fastighetsägare, byggföretag och samhällsplanerare i små och stora kommuner i hela landet. Det är intressant att höra deras synpunkter på det som ska diskuteras här i kväll - den nya och förenklade plan- och bygglagen, byggbromsen som ligger på och vad det är som gör att det ofta tar så lång tid att gå från idé till färdiga lägenheter och hus. Om man läser den motion som ligger bakom majoritetens förslag till tillkännagivande får man lätt intrycket att nya plan- och bygglagen ensam bär skulden till att det byggs så få bostäder. Bostadsbyggandet har dock under lång tid med få undantag varit lågt i jämförelse med de andra nordiska länderna och i jämförelse med vad det hade behövt vara. Hur enkel ska en plan- och bygglag behöva vara för att inte i debatter som denna ständigt utpekas som det stora hindret mot bostadsbyggandet? Det är ju en fråga man skulle kunna ställa till dem som redan nu, mindre än två år efter att den nya lagen har trätt i kraft, säger att lagen behöver reformeras och förändras. Exakt vad är det som ska förändras och i vilken omfattning får vi liksom inte reda på, trots att jag vid upprepade tillfällen redan under beredningen av dessa frågor i utskottet ställde just den frågan till ledamöterna från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Nu tog Katarina Köhler upp några av exemplen, men alla dessa finns ju med i det regeringen har aviserat att man redan arbetar med, har arbetat med eller kommer att arbeta med. Herr talman! Hur lite lag kan man ha och ändå åstadkomma en god bebyggd miljö, rättssäkerhet, demokratiskt inflytande och medborgarförankring samtidigt som man bibehåller och stärker ett kommunalt självbestämmande över både markanvändning och bostadsförsörjning? Utan kommunala planer blir nämligen ingenting byggt. Det kanske är så att planering är någonting som är underskattat och att vi i stället för att beklaga oss borde uppskatta den efter förtjänst. Plan- och bygglagen har en funktion att fylla, men visst behövs det fortfarande förändringar. Den är dock ingenting man ändrar och anpassar efter de för tillfället rådande omständigheterna och den aktuella debatten, och den är ingenting man passar på att ifrågasätta därför att det plötsligt uppstår en möjlighet att vinna en votering om ett knippe riksdagsmotioner i kammaren. Det är klart att det skapar oro bland fastighetsägare och byggföretag när de utredningar och förslag som måste genomföras ska processas ytterligare en gång genom en grupp riksdagspolitiker som ska utreda sådant som Oskar Öholm säger redan har utretts. Jag tycker för min del att vi som sitter här har tillräckligt många möten att gå på och att det bästa kanske vore om vi gav oss ut i landet för att ta reda på hur det verkligen ser ut. Långsiktighet och förutsägbarhet, inte minst från politikens sida, är viktigt. Ett flerfamiljshus som byggs i dag skrivs av på 66 år, har en fastighetsägare berättat för mig. Det motsvarar 17 mandatperioder. En normalt snårig planprocess på tio år kan sträcka sig över fyra mandatperioder, vilket är lika långt som hållbarheten borde kunna vara i en kommunal översiktsplan. Från min tid i Kungsbacka kommun, som är en kommun med 77 000 invånare och som växer med drygt 1 000 personer om året, har jag fått lära mig att den översiktliga planeringen är den viktigaste och att det bara skapar problem när partier plötsligt börjar svaja och inte följer vad de kommit överens om när man har diskuterat igenom och antagit översiktsplanen. Att vi i riksdagen också respekterar byggbranschens och fastighetsägarnas vädjan nationellt om långsiktighet och stabila förutsättningar blir ju än viktigare, speciellt som vi just har gått igenom en väldigt omfattande reformering, förändring och förenkling av plan- och bygglagen. Herr talman! Kommunernas planberedskap, deras översiktsplanering och deras ambitioner när det gäller bostadsförsörjning och hållbart byggande borde lyftas fram som goda exempel lite oftare och inte ständigt klagas och klankas på. Förutsatt att kommunerna tar sitt ansvar och gör vad de kan är det upp till byggföretagen att leverera. Många kommuner jag besöker har planer och kan visa att det faktiskt finns en stor efterfrågan på bostäder utan att de stora byggföretagen visar kommunerna något nämnvärt intresse. I stället är det de mindre byggföretagen och hustillverkarna som står för bostadsbyggandet där, ofta till mycket låga kostnader. Det finns kommuner med mindre än en timmes pendlingsavstånd från Stockholms city som inte har brist på bostäder utan som tvärtom har outhyrda lägenheter och ett svagt intresse för att bygga över huvud taget. Skillnaden i förutsättningar för bostadsbyggande i olika delar av landet är ganska stor. Vi behöver inte röra oss över så stora avstånd för att se dessa skillnader. Det är lätt att använda Storstockholm som rikslikare för bostadspolitiken, men för Centerpartiet ligger det också en möjlighet i att se hela landet utvecklas och få sin beskärda del av utvecklingen. Det är i Småortssverige, utanför storstadsregionen som vi är mest beroende av små byggföretag med en stor lokal förankring för att vi ska kunna få lov att bygga de småhus, villor och lägenheter som det finns människor som är beredda att köpa och hyra. Det är inte utan oro för vilken effekt det får på de små byggföretagen som vi ser att en majoritet i riksdagen på förslag från Socialdemokraterna nu har röstat igenom en obligatorisk månadsrapportering i byggbranschen. Detta är ingenting som småföretagen har frågat efter. Däremot är det de som kommer att drabbas hårdast av nya pålagor och regler kring hur de ska sköta sitt företag. Herr talman! Regeringens initiativ att låta en parlamentarisk kommitté komma med förslag på hur vi ska åstadkomma en bättre regional planering för bostadsbyggandet är välkommet. Det är inom detta område som vi ser de kvarvarande problemen, och det är det sjunde kapitlet i plan- och bygglagen som det återstår att föreslå förändringar inom. Centerpartiet ser här möjligheter för de mindre kommunerna att samverka mer i sitt planarbete och för hur befolkningstrycket mot storstäderna ska kunna spilla över på fler kommuner runt omkring i storstadsregionerna. Det är genialiskt att just detta utreds i en parlamentarisk kommitté eftersom många av de kommuner som berörs av detta samlade grepp på den regionala planeringen har olika majoriteter. En del är socialdemokratiskt styrda, och andra är alliansstyrda. Flera kommuner har andra majoriteter. Det är viktigt att på detta sätt få en samsyn över de politiska gränserna just när det gäller det regionala samarbetet. Den nu gällande plan- och bygglagen har det som tidigare sagts tagit minst tio år att jobba fram, och det finns förbättringsmöjligheter - därom är vi överens. Felaktigheter kan rättas till. Kravet på kontrollansvariga har kritiserats och förskjuts i tiden trots att detta med kvalitet i byggandet är någonting som inte minst Jan Lindholm tog upp som viktigt. Vi behöver komma i kapp med möjligheterna att rekrytera kontrollansvariga. Byggsanktionsavgifterna kommer att sänkas; det har regeringen redan aviserat. Regeringen tillsätter nu en mängd uppdrag och begär in rapporter. Det är ingenting som ska kritiseras. Det är positivt att det görs förbättringar. Herr talman! Ursäkta om jag lägger till ytterligare någon minuts talartid. Om man läser igenom betänkandet kan man se vad det är man vill göra. I punkt 1 vill man kartlägga, i punkt 2 göra en översyn, i punkt 3 beskriva och utvärdera, i punkt 4 kartlägga och analysera, i punkt 5 redovisa, i punkt 6 utvärdera, i punkt 7 utreda behovet av bestämmelser, i punkt 8 förenkla och förkorta, i punkt 9 se över med ett regelverk, i punkt 10 föreslå nya eller ändrade bestämmelser, i punkt 11 utarbeta vägledande underlag och slutligen i punkt 12 se över regionplaneringen. Det är alltså en mängd olika nivåer och dignitet på uppdragen. Vi får lätt en känsla av att mängden uppdrag innebär att vi ändå gör en total översyn av plan- och bygglagen. Så är det inte alls. Det handlar om att skapa ett smörjmedel, att kartlägga och att se var behoven finns av både de små och de kanske lite större förändringarna. Ju större osäkerhet som råder, desto större risk är det att det tar tvärstopp i bostadsbyggandet. I stället för att ta ställning för vart och ett av de eventuella förbättringsförslag som kan komma på ett smörgåsbord vill Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna lägga alltihop i en stor gryta och röra om. Den aviserade parlamentariska kommittén om regional planering är specifik och angelägen. Det andra kan vi inte riktigt ta ställning till, för vi förstår inte vad det handlar om. Det oppositionen nu i stället vill ha är en löst sammansatt konklav ur vilken den samlade byggbranschen ska avvakta att den vita röken kommer upp ur skorstenen utan att kunna förutse vad det är som händer. Det är ett forum för kohandel kring de olika lösningar som var och en och tillsammans syftar till att åstadkomma just det alla vill, nämligen att förenkla, förtydliga och snabba upp. Herr talman! Jag tror vi begår ett kardinalfel om vi tror att denna grupp kommer att åstadkomma underverk för bostadsbyggandet. Herr talman! Det beskrivs som ett hinder i bostadsbyggandet att det finns en uppsjö av lokala krav som har sin grund i kommunala beslut - så kallade särkrav. Ofta görs jämförelser med bilindustrin som förs fram som ett föredöme när det gäller att utveckla koncept och modeller och att ha en långsiktig produktutveckling som syftar till kostnadseffektivitet och låga kostnader för den som ska köpa produkten. Det finns likheter och skillnader mellan bilindustrin och byggindustrin. Bilindustrin är global. Ända sedan 60-talet har delstaten Kalifornien haft särskilda krav på emissioner på de biltillverkare som ska sälja sina bilar på deras marknad. Det gäller inte bara bilar, utan det gäller allt från gräsklippare till utegrillar, för övrigt. Jag har läst någonstans att Kalifornien är världens sjunde största ekonomi, men eftersom bilindustrin är global och byggbranschen är nationell är det ändå lite relevant att jämföra Kalifornien och kraven på biltillverkning med Sverige och kraven på byggandet. Det vore i så fall som om Örebro, som är landets till invånarantalet sjunde största kommun, skulle ställa krav på sina byggnader när det gäller energieffektivitet som alla andra kommuner och byggföretag fick anpassa sig till. Låt oss inte göra denna fråga om särkrav mer komplicerad än den behöver vara. Utredningen har med stor förtjänst satt fingret på ett problem som går att lösa om alla hjälps åt, inklusive de myndigheter som ska hantera byggkrav och energihushållning. Jag talar då om Boverket och Energimyndigheten. Det finns ingen anledning att stoppa de byggföretag, stora och små, eller för den delen kommuner, som ligger i framkant både när det gäller koncepttänk och klimatpåverkan. En parkeringsplats i ett garage lägger ytterligare 300 000 kronor till byggkostnaden på varje lägenhet i ett flerfamiljshus. I en av motionerna tas parkeringsfrågan upp. Jag ser inte heller här någon anledning att skicka pekpinnar på kommunerna om att de ska införa någon stopplag mot detta. Det skulle vara mig helt främmande att förespråka nationella parkeringsnormer. Men jag finner det lite märkligt att inte denna fråga har uppmärksammats mer när vi diskuterar faktorer som driver upp kostnaderna för bostadsbyggandet. Herr talman! Jag inser att det är lätt att lämna ämnet och börja prata byggkostnader och inte planering och byggande. Jag tycker sammanfattningsvis att vi i huvudsak har en väl fungerande och väl genomarbetad plan- och bygglag. De människor ute i kommunerna som har att tolka lagen upplever att den har blivit tydligare och mer välskriven, men att den också ålägger bygglovsavdelningarna mer uppgifter. I gengäld menar jag att det borde ges en större frihet till byggföretagen och deras konsulter när det gäller att kunna utforma planerna och att de inom ramen för en väl genomarbetad översiktsplan med en god hållbarhet borde ges en större frihet att utforma detaljplanerna. Sedan har kommunerna dessa att besluta om och stämma av gentemot sina egna översiktsplaner. Det finns egentligen inga hinder för det i dag. Men kommunerna jobbar olika. Många kommuner jobbar så här, och andra kommuner är mer detaljstyrande. Det behövs ett förändrat synsätt, speciellt som jag ser en utveckling mot en effektivare byggbransch, där man jagar kostnader med hjälp av metoder, processtänkande, lean production, koncept och produkter. Kostnadsutvecklingen i byggindustrin har sedan 70-talet varit mer än dubbelt så stor som konsumentprisindex. En ny tv-apparat har under 30 år haft en prisutveckling som är lika med noll, kan man säga. Samtidigt är utvecklingstakten när det gäller just tv-apparater mycket hög - från en svartvit analog tjock-tv till en platt digital-tv med HDMI och många kanaler. Priset till konsument är trots detta fortfarande ungefär 6 000 kronor. Med denna prisutveckling skulle samma tv-apparat, om vi hade följt byggkostnadsindex, kosta 46 000 kronor. Om den hade följt konsumentprisindex hade den kostat 18 000 kronor. Det ankommer kanske inte på oss i den här debatten att värdera kostnadseffektiviteten inom byggsektorn. Men vi ser ett mer industriellt byggande. Det är välkommet, speciellt om det förenar hållbarhet med mångfald i utbudet, låga boendekostnader och goda sociala miljöer för människor. Några pekpinnar mot kommuner i det här fallet behövs inte, men en uppmaning att vara följsamma och lyhörda inför byggföretagens önskemål är viktigt att rikta till kommunala tjänstemän och politiker. Centerpartiet vill se regelförenklingar och en större frihet att lokalt kunna anpassa bostadsbyggandet utan pekpinnar från staten. Överdriven regeltolkning på kommunal nivå är ett större problem. Det löser vi inte här. Vi måste på alla nivåer, och även här i riksdagen, vara ett föredöme och inte införa fler regler än vad vi tar bort. (Applåder) 0934639939611 H001CU9 N 2013-03-21 07:54:31 313409 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00981/#anf191