2846076 H00981 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:81 Onsdagen den 20 mars 2012/13 81 2013-03-20 00:00:00 Planering och byggande föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 78C58F1A-DC45-4105-8AC0-4E3F02A6D89D 183 KATARINA KÖHLER (S) S Herr talman! Då står vi här igen och ska debattera frågorna om planering och byggande, CU9. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i den delen som handlar om att tillsätta en parlamentarisk PBL-kommitté och yrkar med det också avslag på reservation 1. Jag yrkar också bifall till reservation 8, Energihushållningskrav vid ny- och tillbyggnad. Jag kommer i mitt anförande att hålla mig till det förslag om tillkännagivande till regeringen om att tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska arbeta med plan- och bygglagen. Vi socialdemokrater menar att denna kommitté bör ges ett brett uppdrag när det gäller att föreslå ändringar i plan- och bygglagstiftningen så att syftet med lagstiftningen uppnås, det vill säga att förenkla och förkorta plan- och byggprocesser. Vi anser också att uppdraget ska omfatta de frågor om regionplanering som regeringen anser ska bli föremål för parlamentariska överväganden. Vi tycker att det här är en bra idé. Vi delar alltså regeringens syn på att tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska utvärdera det nuvarande systemet med regionalplanering i PBL:s sjunde kapitel för att se om regelverket där bör förändras. En bättre regional samordning i planeringen är ju angelägen, inte minst i regioner där bostads- och arbetsmarknaden är helt integrerad. En samordning av bostadsförsörjningen är viktig för att få en fungerande bostadsmarknad. Därför är det också viktigt att detta arbete görs i samma kommittéuppdrag. Samtliga partier i riksdagen har länge varit överens om att plan- och bygglagen behöver förnyas. Redan 2002 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté som hade till uppdrag att se över plan- och bygglagstiftningen och att föreslå de lagändringar som behövdes för att göra lagen mer tidsenlig och mer hanterbar. Sedan dess har flera utredningsuppdrag genom åren givits till särskilda utredare och myndigheter med inriktning på att ändra den då gällande lagstiftningen. Vi socialdemokrater hade många synpunkter i den parlamentariska kommitté som då tillsattes, och vi var kritiska mot flera av förslagen. Men 2010 beslutade riksdagen att en ny plan- och bygglag skulle ersätta den gamla, och den nya lagen trädde i kraft den 2 maj 2011. Som jag sade var vi socialdemokrater kritiska till flera delar av lagstiftningen. Vi menade också att den nya lagen hade sådana brister att det vore klokt skjuta upp införandet av lagen och i stället tillsätta en parlamentarisk kommitté som gemensamt och över partigränserna skulle se över och jobba fram en lagstiftning som vi kunde enas om. Vi nådde ingen framgång i vår kritik, och lagen trädde i kraft som planerat. Efter det datumet, den 2 maj 2011, har regeringen tillsatt sammanlagt elva utredningar eller regeringsuppdrag som egentligen har kommit till i syfte att mildra, laga och lappa de delar av lagen som regeringen nu insåg inte fungerade. Jag kan bara konstatera att prestigen var viktigare för regeringen än att skapa en lagstiftning som fungerar, som har ett helhetsperspektiv och som framför allt kan hålla under en lång följd av år. Det är naturligtvis av yttersta vikt att en lagstiftning ser till samhällsutvecklingen i stort såväl som till den enskilde. Vad är det då som inte fungerar? Herr talman! Vi har i diskussioner med utskottet talat om vad som är det ena eller det andra. Därför väljer jag att plocka fram saker ur lagstiftningen som vi menar inte fungerar eller har fungerat. Syftet var alltså att förenkla och förkorta hanteringen av såväl bygglovsförfarande som förenklingar i detaljplaner, hur handläggning av överklaganden ska gå till och hur sanktionsavgifter ska hanteras. Dessa förändringar skulle förenkla och förkorta för samtliga inblandade, det vill säga privatpersoner, kommuner och länsstyrelser. Vi kan alla i dag konstatera att dessa syften inte har uppnåtts. Regeringen insåg också det på ett tidigt stadium, men i stället för att tillsätta den parlamentariska kommitté som vi har efterlyst har man valt att under tiden från lagens ikraftträdande i stället tillsätta elva olika utredningar och uppdrag som i olika delar av nya plan- och bygglagen antingen ska kartlägga eller göra en översyn av, analysera, redovisa, utreda behov, utvärdera och så vidare. Till det här kommer också detaljer som i sammanhanget kan tyckas små och obetydliga, men som kommuner och privatpersoner finner mycket besvärande och försvårande i byggprocessen. Jag vill nämna några. Det gäller alltifrån att i den nya lagen har kommunerna getts informationsplikt till grannfastigheterna vid bygglovsgivning. Det går inte att överpröva eller ens ha synpunkter på informationen; kommunerna ska informera om att det ska byggas. Men faktum är att det har inneburit att bygglovshandläggarna sitter i telefon och förklarar för medborgare att detta bara var information och att det inte finns någon möjlighet för dessa personer att ändra det beslut som byggnämnden har fattat. Det här tar värdefull tid för tjänstemännen, och det känns onödigt. Regeringen säger att det är alltid bra med information. Nej, jag tycker inte det i det här fallet. Nytt i plan- och bygglagen är också kontrollansvariga. Att vara kontrollansvarig innebär att man ska ha ett slags certifikat som ska säkerställa kompetens för att godkänna nybyggnationer. Tidigare fanns kvalitetsansvariga som inte hade samma dignitet. Det är också den som ska bygga som är skyldig att hitta, anlita och bekosta den kontrollansvarige och dennes arbete. Hur många kontrollansvariga skulle det finnas enligt den nya lagen? Man beräknade från början att det handlade om 8 000 kontrollansvariga. Siffran har därefter ändrats under tiden sedan lagen sattes i sjön. För något halvår sedan trodde bostadsministern att det kunde röra sig om 4 000, men man visste inte säkert. Efter drygt ett år med nya lagen fanns strax under 3 000 kontrollansvariga. Det har inneburit att riksdagen har fattat ytterligare ett beslut om förlängd övergångstid för att få fram dessa kontrollansvariga. Konsekvenserna av detta innebär att i vissa kommuner kan väntetiden bli lång innan man får starta ett bygge. I andra kommuner har man inte lyckats skaka fram kontrollansvariga, och därför blir inte reglerna likvärdiga i alla kommuner. Det kan inte heller vara bra. För några dagar sedan gick jag in på Boverkets hemsida för att se hur det ser ut med kontrollansvariga i min hemkommun. Döm om min förvåning när det visade sig att listan på kontrollansvariga låg i bokstavsordning, inte kommunvis eller länsvis utan bara i bokstavsordning. Där fanns 2 500-3 000 namn att gå igenom. Det tog en ansenlig tid innan jag hittade 13 kontrollansvariga för min kommun. Det här känns oerhört oprofessionellt av Boverket. Jag tycker att det är slarvigt handlagt. Det kan tyckas vara små saker, men för dem som söker bygglov och är i färd med att bygga är det här irritationsmoment som tar tid. Sanktionsavgifterna är ett annat område som är ett totalt misslyckande, och de är oerhört slarvigt hanterade av regeringen. Reglerna om sanktionsavgifter utformades inte bara slarvigt utan visade också att det fanns stora kunskapsbrister om hur olika vårt land ser ut. Detta har regeringen så småningom upptäckt, och vi kommer snart att få ett nytt förslag om hur sanktionsavgifterna ska hanteras i framtiden. Ingen av de kommuner jag har pratat med säger att nya plan- och bygglagen har nått sitt syfte, det vill säga förenklat och förkortat byggprocesserna. I stället tar handläggningen längre tid, och den är krångligare. Privatpersoner ringer till mig och är mäkta irriterade och upprörda. Det är inte smickrande att höra vad de anser om riksdagens kapacitet att stifta nya lagar, framför allt plan- och bygglagen. Det är sådant som skapar politikerförakt. Herr talman! Partierna var, som jag sade från början, eniga om att en ny modern plan- och bygglag behövdes. Vi socialdemokrater står fast vid det, men det är viktigt att det finns ett helhetstänkande i en ny lagstiftning. Detaljer i en lagstiftning är en del av helheten, och fungerar det inte på det sättet innebär det naturligtvis att resultatet inte blir bra. Helheten uteblir. Därför menar vi att det är så viktigt med en parlamentariskt tillsatt kommitté som får ta alla delar i beaktande. Jag är orolig för att alla dessa uppdrag och utredningar är så utformade att vi ändå inte stiftar en lag som är bra och ger en helhet utan blir ett lapptäcke av olika lösningar. Jag vill också säga några ord om strandskyddet. På det sättet strandskyddet har förändrats innebär det för många kommuner ingen som helst utveckling. Det är en förbudslag, och den ger ingen tillväxt. Jag är helt införstådd med att vissa områden redan är överetablerade, bland annat vid kustlinjer och i vissa särskilt attraktiva turist- och fritidsområden. Men det finns stora områden som skulle kunna bebyggas utan att riskera de värden vi värnar om. Förre näringsministern Maud Olofsson talade varmt om hur de nya reglerna skulle ge många kommuner möjligheter att växa och frodas med hjälp av nya strandskyddsregler. Jag kommer från Skellefteå. Skellefteå kommun har ungefär 1 400 sjöar och vattendrag. Om man lättade på strandskyddsreglerna skulle det ge utvecklingsmöjligheter för områden med befolkningsminskning och utarmning. Arjeplog är en avfolkningsbygd i Norrbotten med mer än 8 000 sjöar och vattendrag, och Arjeplog skulle kunna få helt nya förutsättningar att vända befolkningsutvecklingen. Pajala är en liten kommun också i Norrbotten som står inför stora förändringar i och med den gruvverksamhet som växer fram. Pajala skulle få större möjligheter att locka människor att bo i kommunen om man fick ta några av de tusentals områden runt sjöarna i kommunen och göra dem till attraktiva bostadsområden. Sedan kom den nya stora möjligheten LIS, landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Den gav inte heller de möjligheter som vi trodde den skulle ge. Det innebär att alla partier som egentligen säger sig vilja att hela Sverige ska leva i stället har skapat restriktioner, vilket betyder att det i princip är omöjligt att utveckla sådana områden. Som om inte det räckte vet vi alla att tolkningarna av lagstiftningen i de olika delarna varierar. Det säger också något om hur lagen är formulerad. Herr talman! Med en parlamentariskt sammansatt kommitté ökar chanserna att vi får en modernare, enklare och mer tillförlitlig lagstiftning som håller ihop och som blir en viktig faktor för samhällsutveckling och ökat bostadsbyggande. Ett mycket stort antal enskilda människor och företag är beroende av en förutsägbar lagstiftning som inte riskerar att ändras efter varje val. Just därför behövs en plan- och bygglag som har en så bred politisk förankring som möjligt. Det kommer att ge förutsättningar för en lagstiftning som kan hålla under lång tid framöver. 0251617324715 H001CU9 N 2013-03-21 07:54:31 313401 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00981/#anf183