2846076 H00981 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:81 Onsdagen den 20 mars 2012/13 81 2013-03-20 00:00:00 Mineralpolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt EB484D1F-F53C-4635-A8B9-7E5375D3FD14 109 LISE NORDIN (MP) MP Fru talman! Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i dag lagt fram ett enat förslag om att lagstifta mot uranbrytning. Vi tycker att det är dags för en tydlig politik som ger besked både till de företag som vill bryta uran och till de människor som bor i hotade orter om att det inte kommer att bli någon brytning i Sverige. I debatten har bland andra Folkpartiet Eva Flyborg sagt att det inte skulle vara möjligt att förbjuda uranbrytning. Det är självfallet möjligt. Det finns flera exempel runt om i världen där man har gjort det. I flera delstater i både Australien och Kanada har man förbjudit brytning av just uran eftersom det har extra allvarliga miljö- och hälsokonsekvenser. Det enda tydliga beskedet om man inte vill tillåta uranbrytning är att instifta ett lagstiftat förbud. Då kan de företag som i dag lägger miljontals kronor på att provborra efter uran i stället lägga dessa pengar på mer framtidsinriktade satsningar som förnybar energi. Då kan människorna i Jämtland, Skaraborg, Hälsingland och Västerbotten andas ut. Om Centerpartiet väljer att stå upp för sitt stämmobeslut om ett uranbrytningsförbud får Sverige en riksdagsmajoritet som förbjuder uranbrytning. Jag hoppas att Centerpartiets riksdagsledamöter lyssnar på partimedlemmarna. Om man inte står upp för ett uranförbud kan man fråga sig vad det är för mening med att Centerpartiets medlemmar samlas i helgen för att fatta nya beslut om politik som man inte lever upp till i riksdagen. När riksdagen förra året debatterade uranbrytning sade representanter från allianspartierna att det var fullständigt osannolikt att uranbrytning skulle kunna ske i Sverige. Det lovades också att uranbrytning med allvarliga miljökonsekvenser aldrig skulle kunna ske i ett land som Sverige. Men sedan riksdagen beslutade om uranbrytning förra året har det hänt två viktiga saker. Företaget Continental Precious Minerals har tagit steget från att provborra efter uran till att förbereda en ansökan om att få öppna en urangruva i Oviken i Jämtland. Planerna på en gruva i Oviken skulle enligt företaget självt innebära brytning av 40 000 ton malm per dag i 16 år. I november 2012 kunde vi läsa rubriker om att uran läcker från en finsk gruva. Gruvdammen i Talvivaara i östra Finland läckte hundratals miljoner liter vatten innehållande tungmetaller och uran. Ekosystemen i området beräknas vara påverkade för lång tid framöver, och vattendragen i närheten är obrukbara. Detta var tredje gången på kort tid som urangruvan i Finland hade ett sådant här läckage. Olyckan anses vara en av Finlands största miljökatastrofer någonsin. Att urangruvan i Finland förstörde kringliggande vattendrag gör det extra oroande att Continental Precious Minerals vill bryta i Jämtland nära Storsjön, som är dricksvattentäkt för ett flertal kommuner. Jag har flera gånger frågat allianspartierna om de kan ge ett enda exempel på uranbrytning i världen som inte haft allvarliga konsekvenser för miljö och hälsa. Jag har ännu inte fått svar på detta. När jag skrev min magisteruppsats vid Göteborgs universitet studerade jag uranbrytning i världen och kunde inte hitta ett enda exempel i världen på uranbrytning som klarar rimliga miljö- och hälsokrav. Det tycks helt enkelt som om uranbrytning är en verksamhet som inte är önskvärd någonstans i världen. Uranbrytning är ett moraliskt dilemma för alla partier som vill tillåta fortsatt kärnkraft. Sedan uranbrytningen upphörde i Ranstadverket i Skövde på 70-talet importerar Sverige allt uran från länder som Namibia, Australien, Ryssland och Kazakstan. Uranbrytning är en av kärnkraftens baksidor som man slipper med ett helt förnybart energisystem. Jag tycker att det vore logiskt att de partier som förespråkar fortsatt och utbyggd kärnkraft också skulle tycka att Sverige skulle bryta sitt eget uran. Men regeringspartierna ger inget besked om man kommer att säga ja eller nej till en ansökan om att öppna en urangruva i Sverige. Dessa oklarheter om regeringens politik gynnar ingen. Det är dålig miljöpolitik, landsbygdspolitik och näringspolitik att inte ge besked. Sedan förra årets debatt om uranbrytning har kommunalråd på de hotade orterna enat sig för att få stöd av varandra när regeringen sviker. I en debattartikel med rubriken "Uranbrytning hotar våra bygder" skriver kommunalråd från Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet att ingen vill investera i bygder som riskerar att bli obeboeliga. Att som regeringen säga att man ger besked om uranbrytning först den dag det kommer en ansökan är ett slag i ansiktet på de kommunalråd som säger att "undersökningarna av uranförekomster innebär förlorade år för våra kommuner". Jag har besökt de områden i Oviken, Ovanåker, Billingen och Nianfors där människor i dag lever med hotet om uranbrytning. Jag har fått se hur markägare och företag avstår från mer framtidsinriktade investeringar i ekoturism eller förnybar energi på grund av hotet att marken riskerar att bli obrukbar. Fru talman! Sverige förtjänar ett förbud mot uranbrytning och ett mål om 100 procent förnybar energi. Miljöpartiet föreslår också ett stopp för provborrning av uran, så kallad prospektering, till dess att ett lagstiftat förbud mot uranbrytning är på plats. Jag yrkar bifall till reservationerna 6 och 7. 0828198456420 H001NU14 N 2013-03-21 07:54:31 313327 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00981/#anf109