2846076 H00981 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:81 Onsdagen den 20 mars 2012/13 81 2013-03-20 00:00:00 Mineralpolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt D08250B3-A83C-4A7B-AF6E-E9B504D384EE 104 MATS ODELL (KD) KD Fru talman! Jag tror att man nog kan säga att hotet om en ny gruvskatt att döma av ställningstagandena i näringsutskottets betänkande nr 17 är undanröjt, i alla fall för den här gången. Det finns helt enkelt ingen majoritet för att stapla ytterligare skatter ovanpå de - det måste man ändå säga i ett internationellt konkurrensperspektiv - redan höga skatter som vi har på arbete, kapital och företagande här i Sverige. Ja, det stämmer att det finns andra länder där det finns den typen av skatter eller avgifter - om man nu vill döpa om dem. Pengarna som ska ut är desamma. Det spelar egentligen ingen roll om de kallas för skatt eller avgift. Men ofta har de länderna - här nämndes till exempel Australien - mycket lägre skattesatser på andra skattebaser som ju kantar bergets väg till mer förädlade metaller. Jag besökte Pajala och gruvan i Kaunisvaara förra fredagen. Där andades man ut, vågar jag säga, när man fick höra att det inte blir någon ny pålaga på kostnaderna i de kalkyler som Northland Resources och deras tilltänkta finansiärer sliter med för att få gruvverksamheten att leva vidare. Det hade varit en mycket olycklig signal också till den internationella marknaden om Sverige mitt under en sådan process ändrar spelreglerna. Institutionell stabilitet och skattevillkor för att få internationella investeringar är absolut A och O. I Pajala gläds man naturligtvis åt att detta arbete har kommit i gång. Stora förhoppningar knyts till framtiden. Men det handlar ändå om att några måste satsa pengar. Där ska vi politiker ge goda förutsättningar. Man behöver bygga minst tusen nya bostäder för att locka unga medarbetare. Det handlar inte om medarbetare som kommer dit och bor provisoriskt i tillfälliga bostäder och pendlar till andra kommuner där de betalar kommunalskatt, utan det handlar om medarbetare som vill leva sina liv i Pajala med en bra bostad och bli kommunalskattebetalare där. Det är viktigt att det finns stabila förutsättningar för att det kommer kapital till den typen av investeringar. Fru talman! Jag övergår till ett annat ämne i betänkandet. Nu föreslås i en motion från Miljöpartiet att riksdagen ska förbjuda eller - om vi använder olika epitet för samma sak - kriminalisera varje letande efter olja, kol, gas eller andra fossila bränslen i Sverige. Om man hittar något av dessa ämnen i en sådan tilltänkt kriminell verksamhet ska det vara ännu mer förbjudet att utvinna sådana fyndigheter. Detta till trots ska det, såvitt jag förstår, fortfarande vara tillåtet att använda fordonsgas, bensin och diesel i landet. Det här är intressant eftersom den stränga miljölagstiftning vi har i Sverige redan innehåller rigorösa regler för varje sådan verksamhet om den skulle bli aktuell. Det här partiet talar ofta om närproducerat. I det här fallet har man svårt att se att en produkt som är tillåten inte ska få produceras nära konsumenterna. Det återstår fortfarande att förklara detta eftersom det ändå handlar om produkter som ofta har mycket långa transportvägar till konsumenterna. Ett annat ämne som behandlas i betänkandet är uranbrytning, som flera talare har varit inne på. Jag behöver inte upprepa de grundläggande fakta som finns om detta, att det finns mycket mer uran per ton malm i andra delar av världen där tillgångarna finns. Med andra ord bedöms det vara olönsamt att försöka utvinna den typen av mineral i vårt land. Vad som talar för detta är att det ännu inte på ett halvt sekel har kommit in någon ansökan om att få bryta uran i Sverige. Visst fanns det vid årsskiftet enligt mineralrättsregistret 13 gällande undersökningstillstånd där uran har angetts som förstahandsintresse. I december förra året skrev ett kanadensiskt företag till bergmästaren och ville få del av det regelverk som finns för en ansökan om en bearbetningskoncession enligt minerallagen. Man bestämde också en träff för att diskutera förutsättningarna. Bolaget ansåg sig ha hittat mycket stora fyndigheter av nickel, molybden, vanadin och uran i en alunskifferformation. Men träffen blev aldrig av. Det var sannolikt för att aktieägarmajoriteten avsatte bolagets styrelse i december förra året. Jag vet inte om det berodde på att styrelsen försökte lägga en mängd pengar i ett land som har en så liten uranhalt i malmen. Styrelsen avsattes i alla fall innan mötet skulle äga rum. Nu vet naturligtvis ingen hur den nya styrelsen kommer att agera, men mycket talar för att man söker sig, om det är uran man är ute efter, till länder där det finns betydligt bättre förutsättningar. Det viktiga är att det finns ett strikt regelverk och en strikt tillståndsplikt för den som vill pröva lyckan att utvinna uran i vårt land. Vi har ett rigoröst regelverk för att skydda såväl medarbetarna i gruvföretaget och miljön för kringboende som samhällets intressen i övrigt. Man får inte tillstånd om inte det aktuella projektet har tillståndsprövats först av regeringen och därefter den aktuella kommunen har tillstyrkt en sådan brytning. Det är alltså fråga om starkt lokalt och nationellt inflytande i en sådan process. Det här är krav som har funnits i ett antal år, och utskottet har avstyrkt motionsyrkanden om förbud, kommunal vetorätt, mot att någon letar efter uran och ett generellt förbud mot uranbrytning. I år har vi inte i utskottet sett att det har tillförts nya argument som skulle tala för att riksdagen ska ändra uppfattning i frågan. Alltså yrkar utskottet avslag på de motionerna. Lite av samma förbudsiver finns hos delar av oppositionen när det gäller om någon vill leta efter eller eventuellt utvinna skiffergas. På den amerikanska energimarknaden har just utvinning av skiffergas inneburit en revolution när det gäller självförsörjning av energi. Den betydelsen väntas öka hela tiden fram till 2035. Då väntas skiffergasen i USA stå för knappt hälften av gasproduktionen jämfört med 20 procent i dag. Det här kommer naturligtvis att få konsekvenser för den globala energiförsörjningen. Intresset för detta, som någon talare nämnde tidigare, växer också i Europa, inte minst i länder med låg självförsörjningsgrad och där man är beroende av importerad olja, kol och gas. Samtidigt, fru talman, finns mycket stora frågetecken omkring miljöpåverkan av skiffergasutvinning. Jag delar delvis den oro som speglas i ett par av motionerna. Det finns en stor osäkerhet, inte minst om metoden fracking. Därför kommer utskottet att noga följa utvecklingen på området, ta del av alla de utredningar från bland annat SGU och från andra länder som finns och undersökningar som pågår - också inom Europeiska unionen. I år väntas också kommissionen föreslå ett nytt ramverk för att hantera risker och åtgärda brister i regelverket och garantera största möjliga rättsliga klarhet och förutsägbarhet för marknadens aktörer och enskilda inom Europeiska unionen. Fru talman! Jag och utskottsmajoriteten tycker att det som föreslås i en miljöpartimotion, nämligen att redan nu kräva att EU ska avbryta alla sina befintliga finansiella och politiska stöd till skiffergasprojekt, är att i onödan låsa fast sig i någon sorts oresonlighet som inte gynnar det fortsatta arbetet med att nå fram till en bärkraftig gemensam hållning till skiffergasfrågor på EU-nivå. Vi tror, tvärtom, att en gemensam EU-politik är viktig om EU också ska få något inflytande över alla andra viktiga aktörer på den globala energimarknaden för att också där värna om miljö och klimat. Fru talman! Även när det gäller skiffergas finns rigorösa miljörestriktioner för den som eventuellt vill utvinna sådan gas i Sverige. Däremot förbud som någon sorts universalmedel är ingen riktigt bra väg framåt om man ska skapa förståelse och en bred uppslutning för en långsiktigt klok politik. 0700424025906 H001NU14 N 2013-03-21 07:54:31 313322 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00981/#anf104