2844453 H00977 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:77 Onsdagen den 13 mars 2012/13 77 2013-03-13 00:00:00 Avfall och kretslopp föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 7FD256AC-2958-43F6-91A4-E28653C37B11 5 CHRISTER AKEJ (M) M Fru talman! Vi debatterar nu ett motionsbetänkande som innehåller 52 motionsyrkanden om avfall och kretslopp. Sällan har väl avfallsfrågan diskuterats så livligt som just nu då det har överlämnats en avfallsutredning till regeringen. Vi kommer senare i år att ta ställning till denna. Egentligen tycker jag att det är vilseledande att använda ordet "avfall" då det för de flesta förknippas med något negativt, någonting vi vill bli av med. I grunden är det faktiskt på det sättet att vårt avfall utgör en viktig resurs. Det gäller därför att vi tar hand om vårt avfall på ett klokt sätt, både ur miljö- och ur resurssynpunkt. Det avfall som insamlas i Sverige ger energi motsvarande 20 procent av vår totala fjärrvärmeproduktion och el motsvarande ett par procent av vår elproduktion. I vårt land har vi kommit långt då det gäller hur vi behandlar vårt avfall. En viktig och avgörande faktor för hur långt vi kan gå och hur duktiga vi kan bli är hur enkelt vi kan göra det för våra medborgare att göra rätt. Det måste vara lätt att göra rätt. Ju bättre medborgarna är på att sortera sitt avfall desto mer material kan återanvändas. Vi kan få en högre materialåtervinning och en ökad energiutvinning. I grunden har vi vår avfallshierarki, som anger rangordningen för hur det uppkomna avfallet ska omhändertas. I första hand måste vi självklart se till att sträva efter att minska mängden avfall som uppstår. Ett viktigt område är att minska matsvinnet, vilket i vårt land uppgår till runt 25 kilo per person och år. Varje person i vårt land slänger alltså 25 kilo mat som är fullt ätbar varje år. Fru talman! Det avfall som trots allt uppstår ska i första hand återanvändas och därefter återvinnas för materialanvändning. Går inte det ska avfallet återvinnas för energiutvinning. Det sker genom förbränning eller rötning. Sedan 2010 finns det i vårt land mål för att det organiska avfallet ska sorteras ut och återvinnas genom rötning eller kompostering. Målet som då antogs var att 35 procent av matavfallet från hushåll, storkök och restauranger ska behandlas biologiskt. Fler än hälften av Sveriges kommuner har redan infört krav på utsortering av organiskt avfall ur hushållssoporna. Hela tiden kommer det till nya kommuner, och det är bra. Främst ska vi sträva efter rötning då man i det fallet kan utvinna både energi och näring ur avfallet. Energin blir i form av biogas, som sedan kan användas som energi för uppvärmning eller, efter uppgradering, som energi till fordon. Vid rötning blir det enbart näringen som kan tas till vara. I sista hand får vårt avfall deponeras, vilket är förbjudet för brännbart och organiskt avfall. Vårt land är ledande då det gäller hur vi tar hand om vårt avfall. Ungefär 30 procent av hushållsavfallet går till materialåtervinning. Runt 15 procent av hushållsavfallet går till biologisk behandling genom rötning eller kompostering, och drygt 50 procent går till energiframställning genom förbränning. Enbart runt 1 procent av vårt avfall läggs på deponi. Sättet att ta hand om avfall skiljer sig dock väsentligt: I EU deponeras i genomsnitt hela 38 procent, och i snitt i EU-länderna produceras 500 kilo hushållsavfall per person och år. I Sverige ligger vi under detta genomsnitt. Fru talman! Inom flera materialslag finns i vårt land ett producentansvar. Det innebär att producenterna har ansvar för att ta hand om produkterna då de är uttjänta. Det är främst detta område som den nya avfallsutredningen berör. Produkter där det finns producentansvar är förpackningar av papper, papp, plast, glas och metaller samt batterier, elektronik och däck. Det finns för detta fastställda målnivåer, vilka för de flesta slagen ligger på runt 70 procent. I vårt land har vi klarat dessa målnivåer, och högst återvinning har vi inom glasförpackningar där den ligger på runt 90 procent. Svårast att nå målen har vi haft på plastsidan. Hela tiden måste vi klart sträva efter att öka återvinningen och skärpa målen. Så har också skett. Regeringen beslutade 2012 om nya etappmål. Då fastställdes att man skulle öka resurshushållningen i livsmedelskedjan. Det konkretiserades till att 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, restauranger och butiker ska sorteras ut och behandlas biologiskt, och 40 procent av detta ska senast 2018 behandlas så att man även kan utvinna energi ur detsamma - alltså återvinnas genom rötning. Fru talman! Textilavfall är en fraktion som diskuteras alltmer. I dag går ungefär 20 procent till återanvändning, och det sker företrädesvis genom välgörenhetsorganisationer. Drygt hälften går till förbränning, och resten stannar kvar hos konsumenterna. En konsument förbrukar i dag i genomsnitt 15 kilo textil per person och år. Det är små volymer, men vi ska veta att nytillverkad textil har stor miljöpåverkan - för att tillverka 1 kilo textil produceras 15 kilo koldioxid. Det är därför angeläget med en ökad återanvändning och en ökad materialåtervinning. Det som komplicerar är dock att textilerna oftast är blandmaterial. Försök pågår med pilotanläggningar för att kunna ta om hand textilier utan att de sorteras i ett oändligt antal fraktioner. I Avfallsutredningen lyfts frågan om mål för återanvändning och återvinning av textilier fram. Det nämns också att man ska se på möjligheterna att införa producentansvar för textilier. Regeringen har även lämnat uppdrag till Naturvårdsverket att se om det finns skäl att införa särskilda etappmål för textilier och textilavfall. Naturvårdsverket kommer att ha dialog med textilbranschen om möjliga miljöförbättrande åtgärder och kring teknik för materialåtervinning. Dessutom kommer man tillsammans med Kemikalieinspektionen att söka lösningar för att minska mängden textilavfall och dess farlighet. Naturvårdsverket kommer också att medverka i kampanjer med syfte att öka textiliernas användningstid. När det gäller byggnads- och rivningsavfall har regeringen beslutat om ett nytt etappmål som anger att återanvändning, återvinning och annat materialutnyttjande av den del av detta avfall som inte är farligt ska uppgå till minst 70 viktprocent år 2020. En fraktion inom avfallssidan som har ökat de senaste åren är elektronik. Det finns som nämnts ett producentansvar på elektroniksidan. Här har producenterna överlåtit sitt ansvar för insamling och behandling till Elkretsen och Elektronikåtervinning i Sverige Ekonomisk förening. I dag är kravet att samla in 4 kilo elavfall per person och år, men i praktiken samlas det in 16 kilo. I framtiden ska de insamlade mängderna relateras till mängden produkter som säljs. Det innebär att kraven på insamling kommer att öka. I dag beräknas att 1,3 kilo elavfall per person som skulle kunna materialåtervinnas hamnar på fel ställe. Naturvårdsverket jobbar med frågan, dels hur man kan förebygga avfall och dels hur man kan förbättra insamlingen och göra det lättare för människor att göra rätt. Det är viktigt att ta hand om elavfallet då det dels kan skada naturen och människors hälsa, dels innehåller värdefulla resurser som bör tas till vara. Sverige antog också 2012 ett nytt EU-direktiv kring elavfall, och Naturvårdsverket utreder nu hur detta kan implementeras i vårt regelverk. Lågenergilampor som innehåller kvicksilver används nu i allt större utsträckning, och det gäller att ta hand om dessa på ett korrekt och miljöriktigt sätt. Regeringen har därför tagit initiativ till att se över hur insamlingen av dessa kan förbättras. Det förs en dialog med representanter för branschen och berörda myndigheter. I början av 2012 hölls ett uppföljningsmöte där aktörerna presenterade ett förslag till förbättrad insamling med målet att det under 2012 skulle samlas in 2 miljoner fler lågenergilampor jämfört med året innan. Det antogs vid mötet också en deklaration där aktörerna förbinder sig att verka för förbättrad tillgänglighet för insamlingssystem och förbättrad information till konsumenterna om var de kan slänga sina lågenergilampor. Det kommer framöver att hållas fortsatta uppföljningsmöten i frågan. Ett annat område som diskuteras mycket är slammet från våra reningsverk och hur man kan ta till vara näringsämnena i detta. Det ämne som främst diskuteras är fosfor, som är en ändlig resurs. Här har Naturvårdsverket fått i uppdrag av regeringen att undersöka hur man kan åstadkomma en hållbar återföring av fosfor. Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet. 0538777624511 H001MJU8 N 2013-03-14 05:11:09 312776 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00977/#anf5