2841622 H00975 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:75 Fredagen den 8 mars 2012/13 75 2013-03-08 00:00:00 Svar på interpellation 2012/13:257 om framgångsrik utbudspolitik för växande klyftor interpellationsdebatt CD223916-D48A-4058-950C-6B8BDC5A4DD4 40 LARS JOHANSSON (S) S Herr talman! Det är kvinnodagen i dag, men det syns knappast i talarstolen just nu. Jag kunde inte låta bli att anmäla mig till debatten när allt fler börjar skönmåla utvecklingen i Sverige i dag. Det är våldsamma överdrifter från borgerligt håll att påstå att det inte har blivit sämre utan har blivit bättre. Arbetslösheten går upp och ned, säger Fredrik Schulte, och det är naturligt. Nej, det är ingen naturlig fråga, utan det är något som man politiskt kan påverka genom aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och genom att föra en aktiv industripolitik, vilket den här regeringen inte gör. När man var i Davos talade man till och med från statsministerns sida om att industrijobben i Sverige försvinner, att det inget som får utvecklas i Sverige. Det är oerhört märkligt uttalande mot bakgrund av vad som sker i Sverige, samtidigt som en ansedd ekonomisk tidskrift skrev mycket tydligt bara för ett par veckor sedan att stora svenska industriföretag är oerhört framgångsrika, att det skapas jobb inom industrin och att industrin har stor betydelse för den tjänstesektor som vi har i landet. Okunskapen på den borgerliga sidan är väldigt stor, vad jag kan förstå. Fördelen med riksdagen - när vi tittar på vad som händer när det gäller ekonomiska klyftor i samhället som ökar och när vi tittar på hur arbetslösheten breder ut sig - är att vi representerar olika delar av landet och kan se hur det är på hemmaplan, precis som Peter Persson redovisade från Jönköping. Jag kan också från Göteborg, som jag kommer från, se att vi får allt fler som är långvarigt arbetslösa. Det kan man se också på andra håll runt om i landet. Men om man bara är fokuserad på att titta på vilka beräkningar och studier olika ekonomer gör och inte ser på verkligheten, då kan man ju tro att det är som ekonomerna säger, de som sitter här någonstans i Stockholm och räknar. Gå ut i verkligheten och titta på hur det ser ut! Vi ska debattera mer om det när vi behandlar nästa interpellation, som handlar om arbetslöshetsersättningen. Men titta på fas 3! Titta på de människor som finns i fas 3, de drygt 30 000! Se på den situation de har! De kan inte gå till en arbetsgivare och säga: Jag är just nu i fas 3. Vad säger nämligen arbetsgivaren då? Han vet att den institution som denna regering har infört för människor med arbetslöshet innebär att man inte är anställbar. En arbetsgivare säger: Den som är i fas 3 har ingen kompetensutveckling, han har ingen vidareutveckling, han eller hon är en förlorad person på arbetsmarknaden. Därför vågar man inte berätta att man är i fas 3. Det är en oerhört kränkande åtgärd som denna borgerliga regering har infört för människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Ni tog bort plusjobben, som hade 16 000 människor i riktiga sysselsättningar i kommunerna. Det tog ni bort! De hade riktiga kollektivavtal. Poängen med kollektivavtal är att man har lön och sociala avgifter betalda och får sina pensionspoäng. Det har ni helt tagit bort med de åtgärder som ni har vidtagit. Det är därför de ekonomiska klyftorna ökar, Anders Borg. Det är det som är problemet. De systemförändringar som denna regering har infört börjar nu verka mycket tydligt för allt fler människor. Det är därför den ekonomiska politiken skapar ökade ekonomiska klyftor och ökad utslagning i samhället. 0288805051019 H010257 N 2013-03-08 17:25:18 312603 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00975/#anf40