2834623 H00960 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:60 Onsdagen den 30 januari 2012/13 60 2013-01-30 00:00:00 Kommissionens arbetsprogram för 2013 föredragning av utskottsärende med eventuell debatt EF12FB00-1428-4FF3-AE54-12D8C9C2C673 35 Statsrådet BIRGITTA OHLSSON (FP) FP Herr talman! Europa är inte en grönsaksaffär utan ett politiskt uppdrag. Så sade den tyske judiske fackföreningsmannen Ludwig Rosenberg, som flydde från Tyskland till Storbritannien under andra världskriget men som sedan återvände efter kriget som engagerad socialdemokrat och var med om att bygga upp det europeiska samarbetet från grunden. Europa är ingen à la carte-meny. EU är inget löst nätverk. EU är en union som binds samman av värderingar och fördrag genom demokrati, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och handel. Alla i denna kammare vet i dag att EU står inför stora utmaningar. Vi har haft en seglivad skuldkris, och vi har banker som har slut på pengar. Arbetslösheten, inte minst bland ungdomar, är rekordhög i alltför många länder. EU har under det senaste året i första hand ägnat sig åt första hjälpen genom snabba lösningar för att möta marknadens krav. Men vi måste också våga lyfta blicken för mer långsiktiga visioner där EU:s rötter i frihandel, bejakad globalisering, fördjupad inre marknad och tydligare respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter lyfts fram. Man kan sorgligt nog konstatera att Europas populistiska, främlingsfientliga och rasistiska partier har slagit rot både i nationella parlament och i Europaparlamentet. Dessa populistpartier påverkar både debattklimatet och politiken. De har enkla svar på svåra frågor. Men det finns inga enkla svar eller snabba lösningar på de utmaningar som EU står inför. Under 2012 uppmärksammade vi alla, denna kammare, regeringen och nästan ett 50-tal länder världen över Raoul Wallenbergs 100-årsdag. Jag har själv invigt utställningen För mig finns inget annat val i städer som exempelvis Mariehamn och Tel Aviv. Det citat som har gett namn åt utställningen manar till eftertanke - att visa civilkurage eller att se bort. Vi kan sorgligt nog konstatera att bara 70 år efter Raoul Wallenbergs heroiska insatser för att rädda Budapests judar ställer sig i samma stad en ledamot från Jobbik upp i det ungerska parlamentet och begär att en lista sammanställs - en lista med namnen på alla ungerska politiker och statstjänstemän av judisk börd. Motiveringen? Att dessa kan utgöra ett hot mot nationens säkerhet. Detta sker mitt i Europa år 2012. Det är en skam. Vi kan även i dag välja att se vad som händer i vissa medlemsstater och konfrontera dem gemensamt, eller så kan vi välja vi att se bort och tiga. Därför måste vi vara ärliga och tydliga och inte kompromissa med dessa europeiska grundläggande värderingar. Redan vid denna debatt i fjol och vid åtskilliga rådsmöten i Bryssel och på andra ställen har jag påpekat den oroande politiska utvecklingen i alltför många medlemsstater. Dessvärre fortsätter utvecklingen i alldeles fel riktning. Fortfarande ser vi hur romer förtrycks. Vi ser hur Prideparader stoppas, och vi ser hur minoriteter upplever rädsla, inte minst i Öst- och Centraleuropa. Det kan handla om grupper som flyktingar, muslimer, judar och hbt-personer. Nu mer än någonsin behöver vi en värdegrund i unionen - en värderingsstyrd union som värnar, vurmar och vårdar de grundläggande byggstenar som en gång byggde det europeiska projektet. Här har alla medlemsstater en skyldighet att följa fördragen. Ändå tillåts medlemsstater i dag att bryta mot stadgan om de grundläggande rättigheterna - en del av Lissabonfördraget - och kompromissa med rättsstatens principer. Regeringen har därför nu tagit ytterligare initiativ och arbetar aktivt för att EU-kommissionen, som är fördragets väktare, ska granska respekten för mänskliga rättigheter inom medlemsländerna. Detta lovade för övrigt kommissionen att göra i ett meddelande redan 2003 - för tio år sedan. Vi har i dag kontrollinstrument för att EU-medlemmar inte ska missköta sina statsfinanser. Det är bra. Men för regeringen och alla oss som tror på Europatanken är det en självklarhet att även mänskliga rättigheterna tydligare måste kunna försvaras inom EU-samarbetet. I dag är tanken att vi ska debattera kommissionens arbetsprogram för perioden fram till nästa europeiska val 2014. Mycket av innehållet är bra. Annat är mindre bra, vill jag tillstå. Jag kommer inte att gå igenom alla förslag. Många av dem är dock viktiga verktyg och förutsättningar i arbetet med att få EU på fötter igen. Som kommissionen nämner måste fokus läggas på att genomföra lagstiftning som EU redan har beslutat om. Trovärdighet skapas gentemot folket genom att vi genomför beslut som vi har fattat i stället för att vi låter dem växa på hög. Vi måste inse att världen utanför EU utvecklas även om Europa stannar upp ibland. I dag står EU för ungefär en fjärdedel av världsekonomin. 2030 beräknas andelen ha minskat till ungefär en åttondel. Europas länder hänger inte med. Europa står inför ett vägskäl. Jag kan bara konstatera att i länder som Kina, Japan och Sydkorea produceras i dag fler bilar årligen än i Europa och Nordamerika tillsammans. Här måste vi skapa tillväxt och nya jobb. Vi måste införa bättre möjligheter till utbildning för att göra EU globalt konkurrenskraftigt igen. EU har ett ansvar för att ge förutsättningar och ramar för detta. Varje medlemsstat måste fortsätta att ta sitt ansvar och enträget fortsätta att göra strukturreformer på hemmaplan. Det kan handla om att lyfta frågor som höjd pensionsålder. Det handlar om att reformera skattesystem och att dra in skatt över huvud taget. Det handlar om att satsa på utbildning och forskning och att skapa förutsättningar för tillväxt och nya jobb. I arbetsprogrammet uppmanar kommissionen medlemsstaterna att ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten. Det är bra. Bland annat föreslår man att det ska inrättas nationella ungdomsgarantier liknande den som regeringen har genomfört här i Sverige. Det är också viktigt att betona att sysselsättningspolitiken är en nationell fråga. Även om vi bör se de möjligheter som EU kan ge även här, till exempel inspireras av varandra när det gäller hur vi skapar arbete för ungdomar, är det fortfarande till stor del ett nationellt ansvar. I dagens läge har EU inte råd att säga nej till unga eller gamla, kvinnor eller män, infödda eller invandrade. Vi måste öka vår konkurrenskraft genom att höja utbildningsnivån, men alla och allas jobb behövs. Jag kommer att fortsätta med mitt mantra på möte efter möte, precis som jag har gjort ända sedan jag blev utsedd till minister i februari 2010. Europa har inte råd att ha världens mest välutbildade hemmafruar. Kvinnors möjlighet till arbete måste öka. Det måste vi ta seriöst. Det är rent ut sagt ett provocerande slöseri, mänskligt, socialt och ekonomiskt, att miljontals inte minst välutbildade kvinnor i EU tvingas att välja bort karriär och yrkesarbete för att ha en chans att bilda familj. Det är ohållbart. Det här är i grunden en frihetsfråga. Kvinnors ekonomiska frihet begränsas både nu och i framtiden i form av lägre pensioner. Den fria rörligheten får inte heller begränsas, utan den måste öka. Det handlar om att erkänna yrkeskompetens som man har förvärvat i andra länder världen över. Arbetskraftsinvandring är nödvändig för att EU:s kompetensnivå ska kunna hållas och för den demografiska utvecklingen i dagens Europa. Den inre marknaden har här en helt avgörande roll i den ekonomiska återhämtningen. Att kommissionens ambition är att prioritera inremarknadsfrågorna under 2013 är därför mycket positivt. Den första inremarknadsakten, inklusive det man kallar för tjänstedirektivet, måste genomföras som vi har beslutat. Förhandlingarna om förslagen i den andra inremarknadsakten måste slutföras snarast, för här finns det en enorm tillväxtpotential. Jag vill speciellt nämna att förverkligandet av EU:s digitala inre marknad ska komma fram i ljuset. E-handeln främjas inte minst genom ett tydligare och förstärkt konsumentskydd. Om allt det som jag har nämnt genomförs kan bnp öka med 5 procent och 3,8 miljoner nya arbetstillfällen skapas i EU fram till 2020, enligt kommissionen. Enligt IMF kommer 90 procent av världens ekonomiska tillväxt under 2015 att ske utanför den europeiska unionen. Nya marknader ger förstås också exportmöjligheter för europeiska företag. Här kan utländska investeringar vara ett bra sätt att hjälpa krisande medlemsstater att komma på fötter igen. Man måste också se den möjligheten. Som ni alla vet har EU inlett förhandlingar om ett frihandelsavtal med Japan. På lång sikt tror EU-kommissionen att det skulle kunna leda till att det skapas 400 000 nya jobb i hela Europa och i Japan, vilket är fantastiskt. Även ett mindre ambitiöst handelsavtal mellan EU och USA skulle öka den svenska exporten till USA med 17 procent och öka importen med 15 procent. Det är fantastiska siffror. Det handlar återigen om tusentals nya jobbtillfällen. För övriga EU skulle effekten förstås kunna bli ännu större. Jag hoppas att de här framstegen smittar av sig på avtalsförhandlingarna med Kanada och Singapore. Därför kommer regeringen nu att passionerat driva, och vara en av de starkaste rösterna för, frihandel och öppenhet på det kommande toppmötet som statsministern åker till i nästa vecka. Där kommer frihandeln att stå i centrum. Krisen får aldrig användas som en förevändning för mer protektionism och stängda gränser. Det är det sista Europa behöver i dag. Ett annat sätt att få i gång tillväxten är att ta vårt ansvar och skapa rätt förutsättningar inom långtidsbudgeten. Det finns ingen anledning att öka EU-budgeten när pengarna läggs på oförsvarbara utgifter, inte minst inom direktstödet till jordbruket. Det är väldigt skönt att konstatera att den svenska regeringen, till skillnad från många andra länders regeringar, har ett starkt stöd i denna riksdag för att modernisera budgeten. Det kommer vi fortsätta att driva under förhandlingarna i nästa vecka. Arbetet med att stärka regelverket för att skapa stabilitet i offentliga finanser måste fortsätta. Det ger förutsättningar för återhämtning och tillväxt. Här är en fungerande eurozon, som flera debattörer har nämnt, viktig även för Sverige. Därför måste vi också aktivt delta när man utformar ramarna för denna. Nya samarbetsformer måste vara öppna för alla medlemsstater som önskar delta även om det inte handlar om en nära framtid just för oss. Ingen tjänar heller på ett EU som glider isär. Det försvagar unionen som både ekonomisk och global aktör. Alla tjänar däremot på ett EU där man håller ihop. EU lider inte bara av en ekonomisk kris utan också av en förtroendekris. Även om många av de beslut som har fattats har varit nödvändiga är en del förslag som ligger på borden alldeles för långtgående. Ytterligare fördjupning av EU eller av eurozonen får inte ske till priset av EU:s legitimitet. Här är det viktigt med demokratisering och modernisering. Förtroende byggs genom att man tar ansvar, genom att förslag läggs fram och beslut fattas samt genom att dessa analyseras och luftas i en öppen debatt. Här är öppenhet och tillgänglighet grundläggande för en fungerande demokrati. Regeringen kommer att fortsätta att slåss för öppenhetsprincipen. Ett demokratiskt underskott blir inte bättre av att framhastade och långt gående beslut om ytterligare centralisering fattas. Långsiktiga och hållbara lösningar måste förankras i de nationella parlamenten. Jag lyfter ofta fram den svenska riksdagen som ett föredöme i Bryssel. Här finns bra exempel på hur man som ett aktivt parlament kan ta sig an EU-frågor, inte minst genom EU-nämnden. Därför driver vi hårt nu under våren att de nationella parlamentens roll måste bli starkare i samarbetet för att skapa tydligare legitimitet. Vi har inte minst lyft fram frågan om att bjuda in kommissionärer till det nationella parlamentet för att föra diskussioner och vara med och höra era röster. Senast i Dublin förra söndagen och måndagen diskuterade vi hur vi fördjupar demokratin och ökar legitimiteten för det europeiska projektet. Vi ska komma ihåg att i det senaste valet till Europaparlamentet stannade i snitt hälften av medborgarna i EU hemma i stället för att gå och rösta. Det är en stor negativ trend som vi måste bryta. I december förra året fick EU Nobels fredspris. Jag tycker att det priset ska tjäna som en väckarklocka som visar vad EU står för, det vill säga att demokrati och frihet får en starkare roll. Jag tänker avsluta med några korta frågor som kommissionen tar upp i arbetsprogrammet. En handlar om klimat- och miljöområdet, som flera av er har lyft upp. Sverige ska vara ledande i EU och driva på att för EU i sin tur ska vara ledande i världen. Här påpekar kommissionen att satsningar på energieffektivisering och grön teknologi är bra för nya arbetstillfällen. Det har vi i Sverige inte råd att säga nej till. Klimattoppmötet i Doha tog också några steg på rätt väg mot en global klimatöverenskommelse som kan gälla 2020, och samtidigt förlängde man Kyotoprotokollet. Vi ska komma ihåg att 85 procent av världens utsläpp i dag görs i länder som inte täcks av bindande internationella regler. Det är nödvändigt att EU fortsätter att driva på där. Utrikesutskottet lyfter också upp ett öppet Europa i sitt betänkande. Det ska vara en vägledande princip på alla fält. Här är utvidgningen mycket central. Jag har själv besökt Serbien och Montenegro under hösten, och jag ska fortsätta med en resa på västra Balkan under våren till många av de länder som nu kämpar för ett EU-medlemskap. Det är också viktigt att säga att med förtroende följer också krav. Vi måste leva upp till Köpenhamnskriterierna. Jag är orolig över utvecklingen i vissa länder. Jag var på plats i Belgrad när vi skulle hålla Pride i Serbien. Den fick ske inomhus i ett slutet rum och inte på Belgrads gator, och det är oacceptabelt. Turkiet har också mycket kvar att göra för kurdernas rättigheter och för att stärka pressfriheten. Jag är oroad över fängslandet av journalister i landet. Herr talman! EU och Europa står inför stora utmaningar. Skuldkrisen har skakat oss i grunden. Vi måste sätta värderingarna i centrum i detta läge. En långsiktig EU-vision måste vara förankrad i värderingarna om fred, frihet och frihandel, men den måste ta ett avstamp för de utmaningar som Europa som står inför just nu. 0404025497421 H001UU4 N 2013-01-30 18:32:23 311088 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00960/#anf35