2833329 H00956 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:56 Onsdagen den 23 januari 2012/13 56 2013-01-23 00:00:00 Snabbare betalningar föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6F7BF558-77FE-4E8A-9DC6-238F54279112 44 JESSIKA VILHELMSSON (M) M Herr talman! Inom EU har det under en lång tid pågått ett arbete med att förkorta betalningstider inom näringslivet. Ett direktiv har utformats som syftar till att skapa ett gott småföretagarskydd samtidigt som avtalsrätten värnas. Utredningen Snabbare betalningar redovisades här i april förra året. I utredningen fanns många olika delar av näringslivet representerade. Under utredningstidens remissomgång stödde de flesta instanser förslaget i stort. Det fanns ett förslag till ändring, att betalningstiden skulle vara 30 dagar i stället för 60, ett förslag som regeringen lyssnade på, och jag återkommer till det alldeles strax. Under utredningstiden har även överläggningar hållits mellan företrädare för ansvariga departement i de nordiska länderna. Vid överläggningarna har man försökt enas om hur direktivet bör tolkas och även, i viss mån, hur det bör genomföras. Regeringen har nu lämnat en proposition till riksdagen som innehåller förslag som syftar till att motverka sena betalningar och långa avtalade betalningstider inom näringslivet. Med anledning av propositionen har två motioner väckts. I ärendet behandlar vi också sju motioner från den allmänna motionstiden. Flera av talarna har varit inne på att långa betalningstider liksom sena betalningar, det vill säga betalningar som sker efter förfallodagen, är ett stort problem och får negativa konsekvenser. Men det är också på det viset att krediter inom näringslivet är betydelsefulla. De förenklar betalningsadministrationen och möjliggör en mer effektiv handel. Regeringens proposition syftar därför till att skapa ett gott småföretagarskydd samtidigt som den värnar avtalsfriheten. Det är inte på det viset som Jan Lindholm säger, att det är något slags urvattnat förslag. Propositionen har efter remissrundan landat i ett bra förslag och föreslår att en fordran vid handelstransaktioner ska betalas senast 30 dagar efter det att borgenären har framställt krav på betalning. Längre betalningstid är endast möjlig i det fall borgenären uttryckligen har godkänt det. Denna sista möjlighet finns dock inte för myndigheter eller andra offentliga organ, där 30 dagars betalningstid är tvingande. Herr talman! Långa betalningstider är som sagt ett problem. Det är också därför vi lägger fram det här förslaget. Det är en ändring av nuvarande lagstiftning. Jag tror att detta tillägg i räntelagen och det faktum att myndigheter och offentliga organ ska betala fakturor inom 30 dagar kommer att ha effekt på det övriga näringslivet. I betänkandet säger vi också uttryckligen att om detta inte får avsedd effekt förutsätter vi att regeringen återkommer med nya förslag. Att däremot lagstifta om en indispositiv 30-dagarsregel, eller 60-dagarsregel som Sverigedemokraterna till helt nyligen föreslog, är fel av många skäl. I en modern ekonomi är avtalsfriheten ett fundament för ett flexibelt och konkurrenskraftigt näringsliv och en grundläggande utgångspunkt vid global handel. Avtalsfriheten motiveras av att det är marknadens aktörer som är mest lämpade att avgöra frågor om avtals ingående och innehåll. Det är bara avtalsparterna som kan se vilka detaljvillkor som i praktiken passar deras avtalsrelation. Betalningstiden är en av flera delar i ett avtal. En lång betalningstid kan till exempel kompenseras av att säljaren får ett bättre pris. En tvingande reglering om betalningstiden kan leda till att affärer inte blir av. Nystartade företag eller mindre företag med sämre likviditet kan sakna möjlighet att betala en köpeskilling omedelbart eller inom en viss kortare tid. Det kan vara problem att ordna banklån. Om avtalsparterna då har möjlighet att avtala om längre betalningstider kan köparen förvärva på kredit och därefter betala säljaren när köparen sålt vidare till slutkund. Handelskrediter och avtalsfrihet är viktiga för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Det har oppositionen missförstått. Herr talman! Som jag inledningsvis sade fördes samtal med våra grannländer om hur direktivet borde tolkas och genomföras. Vi har sedan lång tid tillbaka inom Norden en tradition att harmonisera våra lagar inom civilrättens område. Den finska riksdagen och det norska Stortinget har utifrån direktivet antagit lagstiftning som säger att betalningsfristen mellan näringsidkare får överskrida 60 dagar endast om det uttryckligen har avtalats om detta - alltså precis i enlighet med EU-direktivet. Det innebär att dessa länders lagar öppnar upp för längre betalningstider än det svenska förslaget. Det danska Folketinget har antagit en lagstiftning som liksom den föreslagna svenska lagstiftningen säger att betalningsfristen mellan näringsidkare får överskrida 30 dagar endast om detta uttryckligen har godkänts. Finsk, norsk och dansk lagstiftning är alltså dispositiv vad gäller betalningstidens längd. En svensk tvingande lagreglering riskerar alltså att leda till att svenska företag går miste om avtal och affärsmöjligheter. Är det detta som oppositionen vill? Försening av betalning är absolut ett problem, men det kommer inte reservanterna åt. Socialdemokraterna var inne på det, och det står också tydligt i reservationen. För att motverka sena betalningar finns en hel verktygslåda i svensk rätt. Propositionen föreslår, förutom det jag talat om vad gäller betalningstider, en ny paragraf om att Marknadsdomstolen kan förbjuda oskälig sedvänja om till exempel betalningstid. Det finns också en tvingande regel om borgenärens rätt till dröjsmålsränta. Det finns regler om borgenärers rätt till ersättning och vilka belopp som ska utgå vid betalningsförsening. Därutöver finns andra civilrättsliga och konkurrensrättsliga regler som kan tillämpas vid oskäliga avtalsvillkor eller sena betalningar. Vidare finns 36 § i avtalslagen. Det finns också en ganska omfattande praxis på området om vad missbruk av ställning innebär. Det är regler som utredningen konstaterar fungerar väl. Hur kan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna med sina dåligt underbyggda reservationer på allvar tro att detta skulle hjälpa småföretagen? Det saknas helt konsekvensanalys, och förslagen riskerar att få helt motsatt effekt på näringslivet. Det är inte vad Sverige behöver. Herr talman! Sammanfattningsvis är det min uppfattning att propositionens förslag är bra. Tillsammans med övrig befintlig civilrättslig lagstiftning som finns på området och utarbetad praxis kommer det att få önskvärd effekt och ge våra företag ett bättre skydd. Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på motionerna. (Applåder) 0718034011110 H00336 N 2013-01-23 20:05:40 310848 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00956/#anf44