2831977 H00952 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:52 Onsdagen den 16 januari 2012/13 52 2013-01-16 00:00:00 Insolvens- och utsökningsrätt föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6A0BFF69-8A65-43F4-BB5F-8E653BBE4D32 126 OTTO VON ARNOLD (KD) KD Herr ålderspresident! Det är glädjande att se ålderspresidenten i detta sammanhang också. Ärade kolleger och opposition! Vi har att debattera civilutskottets betänkande nr 4 om insolvens- och utsökningsrätt. Den som är satt i skuld är icke fri. Det är ett uttalande som är väl känt i kammaren. Det förefaller som om uttalandet ligger lite till grund för den gemensamma reservationen från S, MP och V. Om vi reglerar kreditmarknaden, blir vi då av med överskuldsättningen? Nej, såklart inte. Verkligheten ser annorlunda ut. En väl fungerande kreditmarknad är ett alldeles utmärkt instrument för att skapa välfärd. Det är väl känt. En balanserad, klok och ansvarstagande låntagare kan alldeles utmärkt hantera en kreditmarknad - även om den har sina avarter och besvär. Hillevi Larsson nämnde avarter på kreditmarknaden, till exempel att ett företag köper upp ett konkursbos skulder och efter många år ställer krav på gäldenären. Oftast har man glömt bort sina skulder och papperen är försvunna. Detta har satts i system på flera olika ställen. Jag kan glädja oppositionen med att regeringen kommer att vidta kraftiga åtgärder i dessa frågor. Det händer en hel del. Grunden till överskuldsättning är inte en väl eller dåligt fungerande kreditmarknad, utan det är fråga om människor som av olika anledningar sätter sig eller kommer i skuld, oftast utan egen förskyllan. Låt mig få ge ett exempel, tyvärr alldeles för vanlig förekommande. Lena är gift med Hasse. Han har en liten mekanisk verkstad. Den är nystartad, och de har lämnat den gemensamt ägda villan som säkerhet. Det blir lågkonjunktur. Företaget går i konkurs. Det blir exekutiv försäljning av villan till underpris. Lena krävs på sin andel i skulderna, och de täcks inte. Det blir osämja i familjen. Hon skiljer sig. Hon kommer i dåligt sällskap med missbruk, hamnar i hemlöshet och förlorar sina barn, och så vidare. Efter många års kämpande får Lena kontakt med en släkting som hjälper henne att träffa kommunens budget- och skuldrådgivare, göra upp med sina borgenärer och komma tillbaka till ett fungerande liv. Det tar tid, kostar pengar och alldeles för mycket lidande. Alla kommer inte igenom processen helskinnade eller levande. Det vet vi alldeles för mycket om. Det är ett problem som vi har debatterat i kammaren ända sedan jag kom in i riksdagen för ett antal år sedan - och även innan jag kom in i riksdagen. Dessa problem kostar 30-50 miljarder om året enligt Kronofogdemyndighetens beräkningar. 430 000 personer finns med i kronofogdens register för stora skulder. Ett fåtal av dessa beviljas skuldsanering - 8 000-10 000. Dessa siffror varierar, tyvärr, mellan olika landsdelar eftersom frågan är en kommunal angelägenhet. Kommunerna har olika sätt att hantera dessa problem, och det finns kommuner som har lång väntetid eller som inte ger budget- och skuldrådgivning. Jag måste erkänna att vi har haft en rätt moraliserande syn på att stå i skuld. Den som är satt i skuld är icke fri. Se på det exempel jag tog upp. Det är fråga om ett mänskligt beteende att försöka optimera sig, att göra det bästa man kan i varje situation. Därför har regeringen tillsatt två parallella utredningar som på ett brett sätt i första hand ska titta på hur överskuldsättning ska förebyggas. Det hindrar inte att en av utredningarna kan titta på hur kreditmarknaden fungerar, vilka bitar i kreditmarknadens regler som kan påverka och så vidare. Med lite klarsynthet, bredd och idétänkande är reservationen från oppositionen onödig. I och för sig sätter reservationen fingret på en viktig sak, men i ljuset av de två utredningarna är den onödig. Den andra utredningen gäller skuldsanering för evighetsgäldenärer. Avsikten med de två utredningarna är inte bara en ren ekonomisk analys utan även att göra en sociologisk analys, nämligen att titta på vilka faktorer som påverkar. Hur ska vi förebygga skuldsättning? Är det med hjälp av utbildning eller ändrade regler? Vem har ansvaret? Går det att minska på risktagandet hos människor genom att de tidigt lär sig hur en marknad fungerar i skolan? Det är inte givet att vi skulle få med andra länder om vi begränsar kreditmarknaden i Sverige. Det kommer alltid att finnas långivare på internet. Det är mänskligt beteende som vi måste hantera. Vem har ansvaret? Är det kronofogden? Är det kommunerna? Hur mycket ansvar ska man själv ta? Det kan finnas sådana situationer där man är långt nedgången och inte klarar av detta. Kan borgenärerna komma in tidigare? Det är fråga om att ta ett brett grepp i utredningarna. Jag ser fram emot att få ta del av presentationen av utredningarna den 13 oktober. Det är mänskligt att fela. Ingen är ofelbar, trots de bästa avsikterna. Det är viktigt att ta in dessa aspekter i problemkomplexet. Som kristdemokrat ser jag fram emot den 13 oktober då utredningarna ska presenteras, en snabb remissrunda och sedan att en väl fungerande lagstiftning träder i kraft. (Applåder) 0241675049710 H001CU4 N 2013-01-17 08:41:02 310699 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00952/#anf126