2827560 H00946 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:46 Tisdagen den 18 december 2012/13 46 2012-12-18 00:00:00 Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 90BF2217-06B3-4399-98AE-E8C4ED48109A 184 JULIA KRONLID (SD) SD Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer nr 2 och 4 i betänkandet. Mikael Jansson har redogjort för vårt ställningstagande gällande tillbakadragande av svensk väpnad styrka i Afghanistan. Jag tänkte gå närmare in på biståndsinsatser som det också läggs fokus på i regeringens proposition gällande fortsatt svenskt deltagande i Afghanistan. Som tidigare nämnts i debatten är Afghanistan ett av världens fattigaste länder med stora behov. Jag tror att en sak som förenar oss i debatten är synen på kvinnors och barns utsatta situation i Afghanistan. Spädbarns- och mödradödligheten är som sagt mycket hög. En stor del av befolkningen är analfabeter och många barn, i synnerhet flickor, saknar möjlighet att gå i skolan. Därför är det vår starka förhoppning att viktiga biståndsinsatser ska kunna göra ett fortsatt betydelsefullt arbete till nytta för befolkningen i landet. Till exempel har Svenska Afghanistankommittén, som från många olika håll har hyllats här i dag, verkat i landet i 30 år och klarat av att genomföra insatser innan några västliga trupper fanns i landet. Däremot ser vi kritiskt på den utveckling som framgår av propositionen och betänkandet vad gäller att det svenska biståndet ska anpassas efter åtaganden i givarsamfundet och kanalisera 50 procent av biståndet genom den afghanska regeringens system. Vi anser det vara väldigt motsägelsefullt att Sverige ska sträva efter att kanalisera en så stor del av biståndet till Afghanistan via afghanska myndigheter, när det samtidigt framgår av propositionen och betänkandet att väldigt få framsteg har åstadkommits vad gäller den afghanska myndighetens kapacitet att hantera ökade resursflöden. Fru talman! I betänkandet beskrivs även att korruptionen i Afghanistan är ett problem. Ja, jag skulle nog vilja uttrycka det kraftigare än så. Korruptionen i Afghanistan är mycket omfattande. I Transparency Index, som rankar länder efter problem med korruption, hamnar Afghanistan på delad sista plats. I betänkandet framgår också att det saknas reella förbättringar vad gäller samhällsstyrning och att leva upp till sina åtaganden vad gäller demokratisk legitimitet och att bekämpa korruption. Här anser vi det vara kontraproduktivt att fortsätta ge stora biståndsmedel, trots avsaknad av eget ansvarstagande, och att den svenska regeringen borde tillämpa en skarpare konditionalitet i förhållande till afghanska myndigheter. Att det finns en vilja att genom biståndet bekämpa korruption och att Gunilla Carlsson i ett replikskifte nu också nämnde att man i högre grad vill utvärdera om pengarna i den här delen av biståndet verkligen når fram och gör nytta är positivt. Men samtidigt anser vi att om man fortsätter att ge höga summor bistånd, trots brist på eget ansvarstagande i detta avseende, blir incitamenten till förbättring ganska små. Vi ifrågasätter inte behovet av biståndsinsatser i Afghanistan, men vi vill se en annan inriktning och ett bistånd som når fram till de fattigaste och mest utsatta i landet. Afghanistan är, som tidigare sagts i debatten, numera Sveriges största biståndsland. Sverige ska fram till 2024 bidra med runt 8 miljarder kronor, så det är inte små pengar vi talar om. Det ligger ett stort ansvar gentemot både de hjälpbehövande i Afghanistan och våra svenska skattebetalare att våra biståndsmedel kan nås dit där de behövs som mest. Det tror vi inte uppnås genom att kanalisera en så stor del av biståndet via den afghanska regeringen. Givetvis kan vi se det enorma behovet av en demokratisk och fungerande statsapparat. Frågan är dock hur vi når dit. Det afghanska nomad- och klansamhället är väldigt komplext, och vi menar att en hållbar förändring i första hand behöver komma inifrån och underifrån med bland annat utbildningsinsatser. Fru talman! Kvinnor och barn hör som sagt till de mest utsatta grupperna i landet. Insatser inriktade på hälsa, skydd och utbildning för kvinnor och barn anser vi därför vara av vikt. Vi menar att regeringen i stället för att sträva efter att kanalisera en så stor del av biståndet via afghanska myndigheter bör prioritera humanitärt bistånd samt insatser via organisationer i det civila samhället som Svenska Afghanistankommittén, givetvis under förutsättning att säkerhetsläget tillåter det. I vår biståndsbudget har vi föreslagit utökat stöd till just humanitära insatser och till organisationer i det civila samhället. Där är vår avsikt givetvis att en del av dessa ökningar även ska gå till satsningar i Afghanistan. I detta anförande instämde Mikael Jansson (SD). 0638497389621 H001UFöU1 N 2012-12-19 08:14:15 310318 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00946/#anf184