2827560 H00946 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:46 Tisdagen den 18 december 2012/13 46 2012-12-18 00:00:00 Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 292E3C1C-0289-4506-9F3F-E56FAFBB5F00 155 MIKAEL JANSSON (SD) SD Herr talman! Under punkt 1 avstår jag från att ta ställning. Under punkt 2 yrkar jag bifall till reservation 2 och under punkt 3 till reservation 4. Det innebär att Sverigedemokraterna anser att all svensk trupp ska vara ute ur Afghanistan den sista december nästa år. Vi föreslår samma tak för antal soldater som regeringen för att inte försvåra utrymningen. Bifall till reservation 4 innebär att bistånd inte ska kunna raseras genom den korrupta Karzairegimen utan att biståndet ska gå genom NGO:er, särskilt Svenska Afghanistankommittén. Det finns länder vars strategiska läge är ett problem i sig. Afghanistan är ett sådant land. Imperiebyggare har hemsökt området i alla tider. På 300-talet erövrade Alexander den store området och på 1200-talet var det Djingis Kahn. Tsarryssland och det brittiska imperiet hade området som en spelbricka på 1800-talet, och 1979 anföll Sovjet Afghanistan för att hjälpa de afghanska kommunisterna. ISAF och OEF är i Afghanistan för att hjälpa sedan 2001. Krig och speciellt krigen i närtid har skapat läget som det ser ut i dag i Afghanistan. Afghanistan var från början synonymt med en plats för pashtuner. År 1919 blev landet fritt från det brittiska imperiet och fick namnet Afghanistan. Men det är långt ifrån bara pashtuner som bor i Afghanistan. Tadzjiker, hazarer, uzbeker, aimaker, turkmener och balucher är stora grupper av minoritetsfolk. Etniciteten är en stark faktor liksom lojaliteten med den. Det som dock är lika för alla folk i Afghanistan är lidandet. Vardagen innebär att riskera att trampa på en mina eller en blindgångare. Smittsamma sjukdomar är vanliga liksom bristen på friskt vatten. Spädbarnsdödligheten är en av världens högsta i Afghanistan. Medelinkomsten per capita ligger under 3 dollar per dag. Eftersom detta är ett medeltal är det svårt att förstå hur de fattiga kan klara sig. UNICEF och WHO var relativt lyckosamma med hjälpprojekt i landet före Sovjets anfall 1979. Sjukvården har i stor omfattning slagits sönder av krigen, men biståndsorganisationer har försökt att mot alla odds bistå med kliniker. Svenska Afghanistankommittén har gjort en mycket berömvärd insats. När Sverige skickar fredsbevarande eller fredsskapande trupp utomlands är det alltid med ett parlament bakom sig och välmenande tankar. Andra deltagande länder är inte alltid lika välmenande. Det finns ett flertal länder inom Nato som har syften helt olika Sveriges och med inslag av ren cynism. Det finns länder inom Nato som kan gå i krig av egna inrikespolitiska skäl. Det finns länder inom Nato som kan gå i krig för egen ekonomisk vinning. Hur dessa förhållanden påverkar taktiken för krigföring är inte helt givet. Men det verkar många gånger som att Nato-trupperna får order som inte tar fasta på de lokala omständigheterna eller möjligheten att rädda maximalt med liv. Många fall av internationella fredsinsatser gäller länder som fått sina gränser satta en gång i tiden av kolonialmakter. När gränserna är satta för att fylla ett mål för en fordom kolonialmakt men inte för de medborgare som bor där i dag är problemet ett arv från den gamla inkräktaren. När naturliga befolkningsgrupper klyvs av onaturliga gränser eller befolkningsgrupper tvingas till samlevnad som de inte är mogna för kan konflikter bli väldigt svåra att lösa. Det gäller särskilt om det är folk utan utbildning eller erfarenheter av demokrati och mänskliga rättigheter. Jag tror att många gånger skulle människoliv kunna räddas om de fredsbevarande insatserna tog mer fasta på att hålla de stridande isär på det sätt som vi minns att de FN-ledda insatserna ofta hade som ett naturligt mål. På den tiden hette det fredsbevarande insatser och inte fredsskapande insatser. Skillnaden är alltså mellan att hålla isär och att slå ut den ondaste sidan i en konflikt. Att slå ut en sida kan ju leda till omfattande död och lidande. Jag är inte naiv och tror att det alltid går att hålla isär parter i en konflikt, men det borde vara den taktik som man eftersträvar. Även för att hålla isär krävs en stark militär förmåga. Om en fredsbevarande insats inleds med att en spärrlinje sätts upp för att i huvudsak sära de stridande partnerna åt måste också de med vapen som passerar linjen bekämpas. Få skulle passera en sådan linje med tanke på den arsenal som internationella fredsförband har till förfogande. Att rädda så många liv som möjligt borde vara viktigare än att försvara koloniala gränser. Eftersom varje insatt krona i ISAF stärker en negativ trend för trygghet och välfärd i Afghanistan måste insatsen avbrytas. Det som börjat som en hämnd för terrordåd riktade mot USA har visat sig vara svårt att transitera till en hjälpinsats. Vad händer nu i Afghanistan? Många är oroliga för ett inbördeskrig. Talibanerna, i stort sett identiska med pashtunerna, vill ha fred för att senare kunna ta kontroll över sin del av Afghanistan eller kanske hela Afghanistan. Det som förut var norra alliansen vill att kriget fortsätter och att så mycket utländsk trupp som möjligt blir kvar för att flytta talibanerna söder- och österut. ISAF:s utbildning av ANA och ANP, nationella armén och nationella polisen, har fört in mycket vapen i landet, och antalet deserteringarna har varit alarmerande högt. Jag vill här flika in att de svenska trupperna som avlöst varandra i Mazar-e Sharif har varit helt fantastiska. Jag har själv sett på plats hur förbanden, trots krig med insurgenter, så mycket det går försöker hjälpa och i alla fall inte förstöra för civilbefolkningen. Men det är inte lätt att få förtroende om man slåss för att vidmakthålla kontrollen åt Karzai och andra krigsherrar. Det återstår nu att se om det finns andra makter som vill hjälpa till att säkra fred i Afghanistan. Det finns definitivt makter som vill ha inflytande, som Saudiarabien och Pakistan, men eftersom det finns så mycket orörda naturtillgångar i landet finns det också andra tänkbara aktörer. Kina är definitivt en. Att Kina alltid agerar för egennytta behöver inte vara en nackdel. Man ska komma ihåg att det inte är bistånd som reser länder utan alltid egenkraft. Afghanistan som affärspartner till Kina skulle kunna vara ett scenario. Hur som helst har ISAF-insatsen varit väldigt dyr. Enligt de uppgifter som jag har är kostnaden i storleksordningen 3 000 miljarder svenska kronor i sin helhet, varav den svenska delen naturligtvis är liten jämfört med de länder som haft de största truppbidragen. Frågan är då: Hade inte det internationella samfundet kunnat ge bistånd med större bestående effekt än operationen ISAF? Brytpunkten mellan positiva spiraler och negativa spiraler är avgörande. Om folken i Afghanistan inte får modern utbildning kommer de inte att kunna lösgöra sig från klansamhället och extrema religiösa dogmer. Då kommer de att kriga och hämnas på varandra i all evighet. Man om folken i Afghanistan skulle få modern utbildning skulle de kunna bygga ett demokratiskt samhälle och även börja bygga fred och säkerhet med sina grannar och internt i landet. Innan Sovjet anföll Afghanistan och Mujaheddin med USA:s stöd bedrev gerillakrig mot ockupanten var Afghanistan ett tryggare land och skulle troligtvis ha kunnat bli än tryggare med tiden om inte krig hade förts på landet utifrån. Då fanns ingenjörer, modernt utbildade hantverkare och läkare. Dessa utgjorde ett hopp för modernisering. Men detta förstördes alltså av krigen med början år 1979. Likaså förstördes kvinnornas möjligheter att utbilda sig av talibanernas regim. En sista sak som jag vill ta upp är de omfattande opiumodlingar som finns i Afghanistan. Vi vet i dag att det är svårt att få de afghanska bönderna att frångå denna syssla. Först när Afghanistan har andra starka inkomstkällor via mineralbrytningar, industriproduktion och på detta följande export kommer det att vara möjligt att eliminera opiumodlingarna. I detta anförande instämde Julia Kronlid (SD). 0236051814311 H001UFöU1 N 2012-12-19 08:14:15 310289 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00946/#anf155