<anforande>
<dok_hangar_id>2823997</dok_hangar_id>
<dok_id>H00937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:37 Onsdagen den 5 december</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2012-12-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skattereduktion för läxhjälp</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>893BB746-1323-4218-9770-8BDAFE8D917F</anforande_id>
<anforande_nummer>7</anforande_nummer>
<talare>PETER PERSSON (S) replik</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Vad jag förstår tror Maria Abrahamsson att avdrag för läxhjälp ska kompensera bristen på näringspolitik och en havererad arbetsmarknadspolitik och få landet på fötter. Det är verkligen att ge frågan stora dimensioner.
Du svarade inte på mina frågor, men jag kan ge svar, tydliga och ärliga svar. De barn som kanske har de sämsta förutsättningarna, vars föräldrar lever i knapphet med ekonomiskt försörjningsstöd, förvägras denna möjlighet genom konstruktionen att man kvittar mot inkomst, för försörjningsstöd räknas inte som inkomst. De 138 000 barnen har ingen möjlighet över huvud taget att få denna hjälp. Det visar på den djupaste orättvisa.
Det här är bestämt för några få. Om alla barn skulle få denna läxhjälpsmöjlighet, detta ineffektiva och orättvisa sätt att använda resurserna, skulle det kosta 12 ½ miljard i skattebortfall. Ställ detta mot att grundskolan i sin helhet kostar 70 miljarder. Då förstår man att hela reformen är ämnad för några få som redan har en god situation. Däri ligger den djupaste orättvisa.
</anforandetext>
<intressent_id>0903307301618</intressent_id>
<rel_dok_id>H001SkU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-12-06 05:22:21</systemdatum>
<systemnyckel>308682</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00937/#anf7</protokoll_url_www>
</anforande>
