<anforande>
<dok_hangar_id>2820502</dok_hangar_id>
<dok_id>H00929</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:29 Torsdagen den 22 november</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>29</dok_nummer>
<dok_datum>2012-11-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 8 §) Lån till IMF (forts. FiU17)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>82BCB103-6343-473B-982F-54344ACFB6FA</anforande_id>
<anforande_nummer>99</anforande_nummer>
<talare>PER BOLUND (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Även vi ställer oss bakom utskottsmajoritetens förslag till beslut i det här ärendet.
Det är ett ärende som i grund och botten handlar om den djupa eurokris som nu har drabbat Europa med full kraft. Vi börjar se effekterna av den även i Sverige. Det är alltid med sorg i hjärtat jag talar om eurokrisen. Det är en väldigt bekymmersam situation som har uppstått. Det är bekymmersamt också eftersom det redan innan man startade med samarbetet fanns många varnande tecken om att det inte var någon särskilt bra idé och att man skulle orsaka många problem genom att gå in i ett eurosamarbete.
Vi stod på den sida som sade att det inte var någon bra idé att slå ihop länders ekonomier när de är så olika inom Europa. Att ha samma ränta i ett land som är på väg mot en överhettning i ekonomin som i ett land som slåss med en dåligt fungerande ekonomi och lågkonjunktur är en genuint dålig idé. Det har vi sagt hela tiden, och det säger vi nu. Nu har tiden kommit i kapp och vi har sett konsekvenserna av vad det innebar att bygga upp ett system med samma räntesats i länder som inte är kompatibla med varandra ekonomiskt.
Det är uppenbart att det var politiska motiv snarare än ekonomiskt rationella motiv som låg bakom att man byggde upp hela eurosamarbetet. De politiska motiven har nu fått ett högt pris.
Frågan är då vad som är vår slutsats. Även om vi var med och varnade för att detta skulle bli konsekvensen av eurosamarbetet, och vi nu kan säga att det som vi förvarnade om stämde, kan vi inte säga att vi därmed är fria från ansvar att hitta lösningar på den svåra eurokrisen. Tvärtom har vi, likaväl som alla andra folkvalda politiker runt om i Europa, ett ansvar för att på bästa sätt försöka lösa den kris och de problem som nu har uppstått. 
Vi tycker att det mest solidariska i detta fall ändå är att hjälpa folken ute i de krisdrabbade länderna i Europa ur den ekonomiska knipa som de nu har hamnat i. 
Genom att ge ett sådant lån från Sverige till Internationella valutafonden, som i sin tur sedan kan hjälpa till med att lösa de ekonomiska problem som finns i eurozonen, gör vi det mindre smärtsamt för de europeiska folken att gå igenom den sanering av ekonomin som de behöver göra. 
På samma sätt resonerade vi när riksdagen beslutade att låna ut pengar till Irland för att lösa deras ekonomiska kris. Vi tycker att det är rimligt att göra det nu igen. 
Europa behöver en väg ut ur krisen där man också kan göra stora investeringar. Vi tror inte att den mycket budgetrestriktiva linje som hittills har varit regeringens lösning fungerar som enda recept. Vi tror att man också måste se till att det finns kapital som gör att man kan göra investeringar som gör att Europas ekonomi kommer i gång igen. 
Från de gröna partierna runt om i Europa ser vi att det behövs en omställning av hela det europeiska samhället. Vi behöver göra det som vi kallar för en green new deal, ett nytt ekonomiskt system med gröna förtecken. Då behövs det också resurser för att kunna göra investeringar. Det är det som vi bland annat genom detta beslut försöker se till att det kommer fram. Det handlar om att göra investeringar i ny energiproduktion i Europa som är förnybar. Det handlar om att göra investeringar i effektivisering av energi- och resursanvändningen. Det handlar om att göra stora investeringar i ett järnvägssystem som i dag går på knäna. Då behövs det resurser, och därför ställer vi oss bakom detta förslag från riksdagen. 
Det har under dagens debatt kommit fram en del kritik mot Internationella valutafonden och mot den restriktivitet som de har haft och de motkrav som har ställts på de länder som får lån. Vi kan i mångt och mycket dela denna kritik. Det har funnits problem med hur IMF har sett på ländernas ekonomiska ansvarstagande. Men vi hör nu nya tongångar även från Internationella valutafonden. På IMF:s årsmöte talade Christine Lagarde, som är chef, om att åtstramningar faktiskt inte är hela lösningen utan att man behöver se till att sparivern i dessa länder inte blir för stor utan att det också finns möjligheter för dem att investera sig ur krisen, ungefär som Sverige gjorde under den djupa krisen på 90-talet. 
Vi tror alltså att det finns möjligheter för IMF att ge dessa lån och göra det på ett sätt som inte innebär en onödigt åtstramande politik för de europeiska länderna utan att de i stället kan röra sig bort från den djupa ekonomiska krisen genom gröna investeringar. 
</anforandetext>
<intressent_id>0956444284814</intressent_id>
<rel_dok_id>H001FiU17</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-11-23 08:21:21</systemdatum>
<systemnyckel>308101</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00929/#anf99</protokoll_url_www>
</anforande>
