2820502 H00929 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:29 Torsdagen den 22 november 2012/13 29 2012-11-22 00:00:00 Lån till IMF föredragning av utskottsärende med eventuell debatt F33EC268-22B0-4EF8-A35E-508FBC3FA41E 33 JOHNNY SKALIN (SD) SD Herr talman! I betänkandet begär regeringen stöd av riksdagen för att bevilja en kredit motsvarande 70 miljarder kronor till IMF. Om man lyssnar på övriga politiska partier i den här kammaren, åtminstone flertalet av dem, hör man att de gärna lyfter fram de positiva aspekterna med förfarandet. Jag tänkte i första hand fokusera på de mer problematiska aspekterna. Vi ser först och främst att bakgrunden till att IMF begär stödet är att EU och i synnerhet EMU är i kris. Man begär ett ökat stöd för att stötta de länder som inte kan hantera sina egna problem längre. Det beror på att man har instiftat en monetär institution som inte fungerar. Det finns fler problematiska aspekter med ärendet. Det handlar delvis om hur länge åtagandet gäller. Å ena sidan står det i avtalet att det ska det gälla i två år, å andra sidan kan IMF förlänga det i ett år i konsultation med Riksbanken, som därefter kan förlänga avtalet ytterligare ett år. Tidsgränsen rör sig till synes därmed om ungefär fyra år. Avtalet är dessutom öppet för att finansiera de utbetalningar som godkänns under utnyttjandeperioden även efter det att denna tid har löpt ut. Enligt huvudregeln gäller detta upp till tio år efter lånetillfället. Till detta kommer också den oklarhet som skapar osäkerhet och därmed hög risk för svenska skattebetalare. Vi vet inte vad vi får tillbaka av att ge ut detta lån till IMF. Ett beslut om förtida återbetalning av utlånade medel fattas ensamt av IMF och ligger således långt bortom svensk kontroll. IMF kan vidare utnyttja lån för att betala tillbaka lån till en annan långivare som begärt en förtida återbetalning. Det ligger naturligtvis också utanför svensk kontroll. I praktiken kan alltså en situation uppstå där vi ökar den svenska statsskulden för att låna ut medel till IMF, vilka senare används för att betala tillbaka lån till en annan medlem i IMF. Kan det sägas ligga i allmänintresset att stödja ett monetärt samarbete som svenska folket redan har sagt nej till? Jag tycker inte det. I en folkomröstning tidigare har svenska folket varit mycket tydligt med att Sverige ska stå utanför det monetära samarbetet. Jag anser att vi då inte heller ska vara med och finansiera det när det har misslyckats. Ska vi göra det i alla fall ska vi också först fråga folket om lov att göra det. Att Sverige saknar kontroll och möjlighet till ansvarsutkrävande i de fall något skulle gå fel förstärker inte heller argumentationen för varför Sverige ska bidra till denna utökade ram. Det ska också tilläggas att IMF ger en extremt dålig ränta på våra lån till IMF. Det handlar om 0,1 procent. Det är tvärtemot vad både statsministern och finansministern har uttalat när de har fått frågan om utökade lån till IMF. Reinfeldt har sagt att lånen sker enligt marknadsmässiga avtal. Så är det på intet sätt. 0,1 procent är väldigt långt ifrån marknadsmässiga avtal. Vi skulle kanske få 2 procent i ränta om vi skulle lägga ut detta på någon form av låneväxlar. Det skulle innebära 2 miljarder kronor i ränteintäkter för staten som vi nu går miste om genom att låna ut de här pengarna till IMF. Man kan också dra parallellen till Grekland, som med allra största säkerhet kommer att få ta del av det här lånet. De kan över huvud taget inte låna på marknadsmässiga villkor i dag. Om IMF lånar ut pengar till Grekland kommer de troligen att begära en ränta på ca 3 procent. Det kan jämföras med en marknadsränta på 20, 30 eller 40 procent om Grekland mot förmodan skulle lyckas låna upp de här pengarna på den öppna marknaden. Det är alltså belagt med en stor risk att låta IMF hantera våra skattemedel. Det finns inte någon som med säkerhet kan säga att de här pengarna är 100 procent säkra. Jag har ställt den frågan till våra statsråd. Jag har fått jakande svar eller snarare inget svar alls. Av den anledningen är det vår utgångspunkt att svenska skattemedel ska stå under svensk kontroll och tillsyn. Vi tycker att bilaterala låneavtal, i huvudsak med våra grannländer eller länder av särskild betydelse för Sverige, är att föredra. Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation i det här ärendet. 0455086201022 H001FiU17 N 2012-11-23 08:21:21 308035 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H00929/#anf33