<anforande>
<dok_hangar_id>2872500</dok_hangar_id>
<dok_id>H009132</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:132 Torsdagen den 15 augusti</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>132</dok_nummer>
<dok_datum>2013-08-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2012/13:488 om sametinget</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>267EFB67-A205-4FDF-8DD9-C27960C39E26</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>Landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Den beslutsordning där beslut fattas så nära människor som berörs som möjligt tillämpas i vårt land för närvarande i de allra flesta fall i kommunerna, som är en offentligrättslig institution som täcker alla delar av landet. I många sammanhang finns det därtill andra organ som kan ha fått möjlighet att utöva beslut som påverkar utvecklingen i ett område eller för en grupp människor. Ibland benämns de byalag, ibland är de intresseorganisationer för olika typer av verksamhetsutövare eller boende. Det är alltså inget unikt att sådant här finns. Jag förutsätter att detta kommer att fortsätta att utvecklas i vårt land.
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id>H010488</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-08-15 18:34:54</systemdatum>
<systemnyckel>318336</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009132/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
