<anforande>
<dok_hangar_id>2864950</dok_hangar_id>
<dok_id>H009126</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:126 Onsdagen den 19 juni</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>126</dok_nummer>
<dok_datum>2013-06-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för den ekonomiska politiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>53EA9666-80A2-4199-92C8-E70D3D807C6B</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>PER BOLUND (MP) replik</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det jag talade om i mitt inlägg var att de ekonomiska klyftorna i Sverige ökar. Carl B Hamilton talar om fattigdomen. Det är oroande att även de ekonomiska klyftorna ökar. Oavsett om man talar om fattigdom eller inte är det ett recept för att skapa ett mindre tryggt samhälle och ett samhälle där olika befolkningsgrupper inte känner tillit till varandra. Det är en utveckling som jag inte känner mig trygg med och som vi behöver motarbeta på olika sätt.
Herr talman! Jag oroar mig också för att Carl B Hamilton i sitt svar tonar ned betydelsen av det svenska biståndet. Där har jag ändå känt att vi tidigare under historien har kämpat på samma barrikader för att få upp biståndet. Folkpartiet och Miljöpartiet har tillsammans slagits för att få upp det så att vi skulle få 1 procent av inkomsterna i den svenska bruttonationalinkomsten att gå till biståndsverksamhet.
Jag är därför orolig när man nu från Folkpartiets sida i budget efter budget och i beslut efter beslut accepterar att man tar alltmer av biståndspengarna och allt större andel som går till helt andra områden än att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer.
Vi har en överenskommelse om att Sverige ska vara ett öppet land där vi välkomnar människor som söker asyl på grund av att de är hotade genom till exempel krig i sina hemländer. Där har vi också en gemensam kamp.
Att som Folkpartiet och regeringen gör i sina budgetar ställa olika hotade människor mot varandra - människor som hotas av fattigdom i sina länder mot människor som hotas av krig och som kommer hit till Sverige - tycker vi är oacceptabelt. Vi måste som ett rikt land se till att bägge av de grupperna får de resurser de behöver.
Vi måste kunna använda biståndet till vad det är ämnat för, nämligen att bekämpa fattigdom i fattiga länder. Vi måste också se till att kunna ha en budget som gör att vi kan ta emot människor som är hotade och söker asyl i Sverige.
Därför oroar det mig att Carl B Hamilton i sitt svar tonar ned biståndet. Det verkar inte som att vi längre kämpar på samma arena för att värna det svenska biståndet och se till att det går till rätt saker, nämligen att bekämpa fattigdom.
</anforandetext>
<intressent_id>0956444284814</intressent_id>
<rel_dok_id>H003100</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2013-06-19 20:30:08</systemdatum>
<systemnyckel>317958</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009126/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
