2864461 H009124 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:124 Måndagen den 17 juni 2012/13 124 2013-06-17 00:00:00 Effektivare sanktioner för arbetsmiljö- och arbetstidsreglerna m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 288C5D34-E188-406E-B8BA-F161E8728554 76 JOSEFIN BRINK (V) V Herr talman! Regeringen föreslår en ganska stor förändring av arbetsmiljölagstiftningen, där sanktionsavgifter, med några få undantag, kommer att ersätta den möjlighet till straffsanktioner som i dag finns på arbetsmiljöområdet. I huvudsak motiverar regeringen det med att det är mer effektivt att direkt på plats kräva in en avgift än att gå genom rättsväsendet. Vänsterpartiet håller delvis med om detta. Vi tycker att det finns goda skäl att använda sanktionsavgifter i fler fall än i dag. Men vi tycker också att det måste finnas en viktning mellan olika slags överträdelser på arbetsmiljöområdet. I trafiken finns till exempel en sådan viktning som är ganska tydlig och enkel att förstå: Om du felparkerar din bil får du en lapp på rutan om att du ska betala in en avgift. Men om du kör berusad riskerar du dagsböter eller fängelse, och det kan du få även om du inte har skadat någon annan människa eller orsakat någon olycka. Det är en tydlig markering att det inte är acceptabelt ens att utsätta andra människor för risken att bli skadade i trafiken. På samma sätt menar vi i Vänsterpartiet att brott mot arbetsmiljöbestämmelser måste anses väga olika tungt beroende på vilka konsekvenser en överträdelse faktiskt kan leda till. Vi tycker att det är bra om brott mot administrativa bestämmelser i arbetsmiljölagen kan hanteras med sanktionsavgifter, men när det handlar om människors säkerhet och hälsa menar vi att straffsanktionen bör behållas. Det ska inte vara mer acceptabelt att utsätta andra människor för risken att skadas på arbetsplatsen än i trafiken, och det bör också synas i de sanktioner som finns. Det är förvisso sant som regeringen skriver i sin proposition att alltför få arbetsmiljöbrott i dag leder till rättslig prövning och dom. För det första tycker vi att man bör se över möjligheten att förbättra det utredningsarbete som görs om man vill komma till rätta med det. För det andra har regeringen och den utredning som ligger till grund för förslaget helt och hållet bortsett från den preventiva effekten av straffsanktionerna i arbetsmiljölagen. Det är en stor brist i förslaget. De fackliga centralorganisationerna har påpekat denna brist och varnar för att det förebyggande arbetsmiljöarbetet riskerar att försvagas när straffsanktionerna tas bort i den omfattning regeringen föreslår. Vänsterpartiet anser inte att vi som lagstiftare ska ta denna risk. Vänsterpartiet är inte motståndare till ett ökat användande av sanktionsavgifter, men vi tycker att regeringen borde ha gått mer varsamt fram och behållit möjligheten till straffsanktion för de överträdelser som rör människors liv och hälsa. Följaktligen anser vi att Arbetsmiljöverket även i fortsättningen måste ha möjlighet att belägga nya föreskrifter med de sanktioner som man anser vara mest lämpliga och effektiva. Den omfattande avkriminalisering regeringen nu genomför riskerar annars att sända en signal om att samhället ser mindre allvarligt på brott mot arbetsmiljölagen. Det menar vi är olyckligt och ett steg i fel riktning. Herr talman! Nyckeln i arbetsmiljöarbetet är trots allt det förebyggande arbetet. De lokala och regionala skyddsombudens arbete och Arbetsmiljöverkets inspektioner är A och O för att upptäcka och förebygga farliga och ohälsosamma arbetsvillkor. Jag upprepar därför det vi i Vänsterpartiet säger varenda gång vi debatterar arbetsmiljöfrågorna i riksdagen: Regeringen måste prioritera och ge mer resurser till det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Sedan 2006 har den borgerliga regeringen lagt fler och fler arbetsuppgifter på Arbetsmiljöverket samtidigt som verkets anslag har minskat kraftigt. Det har lett till att inspektionerna ute på arbetsplatserna har blivit färre och att inspektörerna fått allt svårare att hinna med annat än de mest akuta utryckningarna. Under de kommande åren kommer Arbetsmiljöverket på grund av sparbetinget inte ens att kunna ersätta de arbetsmiljöinspektörer som går i pension. Redan alltför få inspektörer kommer alltså att bli ännu färre. Detta sker samtidigt som antalet arbetsolyckor och arbetssjukdomar har ökat tre år i rad. Allra mest ökar arbetsolyckorna bland unga. Vi vet att förändringar av risker i arbetsmiljön syns tydligast på lång sikt. Regeringens besparingar på arbetsmiljöinspektioner, skyddsombud och arbetslivsforskning riskerar landets löntagare därför att få betala av under lång tid framöver. Vänsterpartiet betraktar arbetsmiljöfrågorna som helt centrala välfärdsfrågor. Hur vi har det på jobbet påverkar hela våra liv ända in i pensionen och ålderdomen. Vi har som mål att inte en enda människa ska skadas eller förolyckas på sitt jobb, och då måste staten prioritera arbetsmiljöarbetet. Därför fortsätter vi att föreslå högre anslag till Arbetsmiljöverket och ökade resurser till skyddsombudens utbildning och verksamhet. Vi vill också satsa på den viktiga forskningen om arbetslivets villkor. Precis som Raimo Pärssinen från Socialdemokraterna föreslår vi en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Den ska följas av samma slags målmedvetna och breda arbete som nollvisionen mot dödsolyckor i trafiken. Återigen: Det är inte mer acceptabelt att människor skadas och förolyckas på jobbet än på vägarna. Herr talman! Jag tror inte jag har träffat en enda människa på de många arbetsplatser jag har besökt de senaste åren som inte har pratat om stress och press. Det är inhyrda lagerarbetare som packar på ackord som är omöjliga att nå om man inte lyfter fel. Det är vårdpersonal som stressar på underbemannade arbetsplatser och knappt hinner sitta ned ens på matrasten. Det är tjänstemän som jobbar övertid i stort sett varje vecka för att hinna med sina arbetsuppgifter. Det är timvikarier som med mobilen i hand alltid måste vara beredda att rycka in och jobba med kort varsel och som aldrig kan planera någonting i förväg. Det är många olika berättelser från olika arbetsplatser, men de har samma gemensamma nämnare. Precis denna kombination av hög arbetsbelastning, liten kontroll över det egna arbetet och den egna tiden är extremt farlig för människors hälsa. Stress i sig själv kan göra oss mycket sjuka. Det syns tydligt i sjukskrivningsstatistiken, inte minst bland kvinnor. Stress och trötthet ökar också risken för olyckor och slarv med säkerheten på jobbet. En politik för bättre arbetsmiljö måste därför också vara en politik för ökad anställningstrygghet, för mer inflytande för de anställda på arbetsplatserna och för rimliga arbetstider. Det måste vara en politik som tar sin utgångspunkt i att vi också på våra jobb ska betraktas som människor och inte som produktionsenheter som man kan använda och göra sig av med efter behov. Här ligger den stora och avgörande skillnaden mellan regeringens arbetsmarknadspolitik och den som Vänsterpartiet står för. Herr talman! Låt mig slutligen ta upp en fråga som många tycker att det är lite känsligt eller till och med pinsamt att tala om. Det handlar om mobbning och trakasserier i arbetslivet. Det är ett fenomen som vi oftast förknippar och talar om i samband med skolgårdar och kompisgäng bland barn och unga. Mobbning är dock ett utbrett fenomen också bland vuxna människor i arbetslivet. Enligt Arbetsmiljöverket uppger så många som var tionde anställd att man varit utsatt för mobbning eller trakasserier av chefer eller kolleger på sitt jobb. Det är en häpnadsväckande hög siffra. Även om bara en liten andel av de här fallen är riktigt allvarliga vet vi i dag att konsekvenserna av mobbning kan vara fullkomligt förödande. Hjärnforskaren Reza Emdad, som är en av Sveriges främsta experter på området, har visat att människor som utsatts för allvarlig mobbning får samma slags symtom som tortyroffer. Att utsättas för utstötning, förtalskampanjer och oförklarad degradering på arbetsplatsen kan bokstavligt talat vara livsfarligt. Tabut kring vuxna människors mobbningsbeteende måste brytas. Det måste bli en självklarhet att arbetet mot detta är en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Precis som Raimo Pärssinen nämnde tidigare har bland annat fackförbundet Vision på senare tid lyft upp denna fråga på ett förtjänstfullt sätt. Vision har också lyft upp att det i den svenska lagstiftningen saknas möjlighet för den person som drabbats av mobbning att få upprättelse. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att denna möjlighet finns. Upprättelse är en viktig del i läkeprocessen för den som blivit utsatt för mobbning. I likhet med den som utsatts för diskriminering ska man kunna få upprättelse och skadestånd. Fackförbundet Vision har tagit fram ett förslag på hur en sådan lagstiftning skulle kunna se ut och inlemmas i den svenska arbetsrättsliga lagstiftningen. Vi tycker att det är en alldeles utmärkt utgångspunkt för att komma i gång med ett sådant lagstiftningsarbete. Därför föreslår vi att riksdagen beslutar att påbörja utredningen av ett lagförslag mot mobbning med utgångspunkt i Visions förslag. Jag har många gånger suttit med i paneldebatter om mobbning och trakasserier i arbetslivet där alla riksdagspartier varit överens om att något behöver göras i frågan och att det förmodligen finns behov av en bättre lagstiftning. Jag ser därför fram emot att höra motiveringen till att inget annat parti har ställt sig bakom vårt förslag eller ens lagt fram något eget. Herr talman! Jag står självklart bakom alla Vänsterpartiets förslag men nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 1, 4 och 13. 0116603319117 H001AU11 N 2013-06-18 05:05:31 317709 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009124/#anf76