<anforande>
<dok_hangar_id>2863754</dok_hangar_id>
<dok_id>H009123</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:123 Fredagen den 14 juni</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>123</dok_nummer>
<dok_datum>2013-06-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2012/13:428 om fredsprocessen i Turkiet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AFDE23E6-D8AA-4539-93CF-4FA73E3745A5</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>AMINEH KAKABAVEH (V)</talare>
<parti>V</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag tackar Hans Linde för en jätteviktig och aktuell debatt, och jag tackar Carl Bildt för svaret.
Jag har ställt en skriftlig fråga till utrikesministern om de oroligheter som vi har sett under de senaste två veckorna. Jag är oroad över vad som händer nu i Turkiet. Jag är också oroad över denna passivitet. Regeringen och utrikesministern brukar vara snabbt på plats och agera och reagera i många andra frågor i Mellanöstern, men just i detta fall har man varit väldigt tyst trots att både USA och EU med flera har agerat och fördömt polisens övervåld. Detta övervåld har kostat liv, och fler än 1 500 människor är skadade, till och med synskadade - och detta i ett land som är kandidat till EU.
Erdogan struntar totalt i vad som händer. Han vill ha sin egen position. Det är självfallet jätteviktigt att båda parter, det vill säga PKK och den turkiska regimen, nu helt enkelt har fått nog av det krig som har pågått i så många år. Men det beror inte endast på att Erdogan är demokrat att han vill ha detta. Han vill stärka sin egen position genom en ändring i konstitutionen, och han behöver kurdernas stöd. Det är inte bara jag, utan jättemånga som jag träffade i Turkiet när jag var där senast sade samma sak. Analytiker och journalister på både vänster- och högersidan säger att Erdogans mål inte är fred i Turkiet. På ytan är det självfallet så, för att tysta ned det hela. Men det går inte. Vi vet att det nu inte bara handlar om gas i Geziparken, utan konflikten är mycket djupare än så. Fortfarande finns flera tusen människor - journalister, advokater, politiker, riksdagsledamöter, borgmästare, kurder, turkar, socialister, universitetsstuderande och professorer med flera som undervisar på universiteten - som sitter i fängelse. Om man menar allvar med freden kunde man först ha frisläppt dessa människor, som kallas för terrorister. Den så kallade terrorlagen kvarstår. Den är inte borta.
Under tiden reser sig folk i de flesta städer. Senast i går hörde vi att många advokater har blivit gripna på plats när de vill ge rättsligt stöd till de människor som grips. Jag vill se något positivt i detta, men just nu kan jag tyvärr inte göra det med tanke på oroligheterna de senaste två veckorna. Utmaning efter utmaning kommer, och fredliga demonstrationer beskjuts. Mina vänner är på plats. Många säger: Vi står här, och vi vill ha fred, demokrati och yttrandefrihet. Men polisen skjuter oss rakt i pannan med vattenkanoner, sprej och så vidare.
Detta måste stoppas. Det förväntas av Sverige att vi gör något. Jag hoppas att du kommer att fördöma detta, Carl Bildt. Åtminstone detta lilla kan man göra. Man kan fördöma detta så att Turkiet inte ska tro att alla viker sig eftersom fredsprocessen pågår, även om vi måste stödja denna fredsprocess.
</anforandetext>
<intressent_id>0545353563812</intressent_id>
<rel_dok_id>H010428</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-06-14 15:29:54</systemdatum>
<systemnyckel>317605</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009123/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
