2863263 H009121 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:121 Onsdagen den 12 juni 2012/13 121 2013-06-12 00:00:00 Skolväsendet föredragning av utskottsärende med eventuell debatt B3C2B344-F406-45BA-9030-08DF1EEA18CE 125 IBRAHIM BAYLAN (S) S Herr talman! I dag debatterar vi ett betänkande från riksdagens utbildningsutskott som handlar om hela det svenska skolväsendet. Det är en av de mest centrala frågor som vi i detta parlament och i politiken i övrigt har att diskutera. Socialdemokraternas utgångspunkt är att vi i mångt och mycket har ett bra skolväsen. Vi har bra förskola och på många sätt också en bra grundskola samt en gymnasieskola där nästan alla ungdomar i dag återfinns och där de allra flesta gör bra ifrån sig. Men riktningen för detta skolväsende går åt fel håll. Vi har nu sex år i rad haft fallande skolresultat. Något som är minst lika oroväckande är att likvärdigheten försämras år för år. Det blir allt lättare att förutse hur det ska gå för eleverna som i dag börjar förskoleklassen när de lämnar nionde årskursen enbart baserat på vilken utbildningsnivå som deras föräldrar har. Detta är naturligtvis någonting oerhört oroväckande. Det gäller både de fallande kunskapsresultaten och den allt sämre likvärdigheten. Därför har Socialdemokraterna föreslagit och föreslår även i detta betänkande en rad förbättringar som vi tror skulle kunna förbättra elevernas möjlighet att ta till sig de kunskaper som skolan har att förmedla och skaffa sig de förmågor som är nödvändiga i dagens samhälle och på dagens arbetsmarknad. Även om den borgerliga majoriteten och regeringen initialt har sagt nej till en rad av dessa förbättringsförslag har vi nu genom detta betänkande men också den nyligen slutna uppgörelsen i Friskolekommittén lyckats att steg för steg få regeringen att backa och också fått igenom en del av dessa förslag. Det gläder oss att vi nu kan ha en bred samsyn om en rad av dessa förbättringar men också att vi så småningom kan se till att kunna förbättra och förändra det skolväsen vi har. Det är nödvändigt och bra för eleverna. Även om det är ett steg åt rätt håll är Socialdemokraternas uppfattning att detta inte räcker. Det räcker inte därför att vi ser att det fortfarande finns delar av vårt skolsystem som inte fungerar tillräckligt väl. Det drabbar i slutändan alltid eleverna och deras rätt till en bra utbildning. Ett tragiskt exempel på detta är det som vi fick nyheter om i går eftermiddag. En av landets största friskolekoncerner, JB Education, väljer att sätta hela verksamheten i konkurs efter att under en längre tid antingen ha avvecklat, sålt eller överfört verksamheter till andra huvudmän. I det här fallet väljer man att helt lägga ned. Det är inte så förvånande. Det handlar inte huvudsakligen om JB Education. I grund och botten handlar det som vårt skolväsen och vårt skolsystem. Vi har under en längre tid haft ett system där det i praktiken har rått etableringsfrihet för gymnasieskolor. Skolinspektionen har visserligen att lämna tillstånd för de fristående huvudmän som vill starta skolor. Men i praktiken har väldigt många fått tillstånd. För fem år sedan fanns det ungefär 390 000 gymnasieelever. I dag finns det lite drygt 350 000 gymnasieelever. Det är en ganska kraftig minskning. Det är inte så konstigt. Det beror på att demografin är sådan. Ungdomskullarna från början och mitten av 90-talet är färre än tidigare. Det är heller inte något som borde förvåna någon att det är på det viset. Det har vi vetat ända sedan de föddes, ända sedan de gått i förskolan och ända sedan de gått i grundskolan. Det som gör detta till ett icke fungerande system är att under samma period, från 2008 till i dag, har antalet gymnasieskolor ökat år efter år, och år efter år. Den ekvationen går inte ihop. Vi har allt färre gymnasieelever och allt fler skolor. Det beror i sin tur på att det i praktiken har rått etableringsfrihet. Resultatet ser vi nu. Vi har elever som mitt i terminen får reda på: Den utbildning du går här kommer du inte att kunna fullfölja. Förhoppningsvis kanske den finns i en annan fristående skola eller i en annan kommunal skola i kommunen. Men i en del fall finns inte utbildningen i kommunen. Den finns kanske inte ens i grannkommunen. Då står de eleverna i en återvändsgränd. De har att antingen börja om från ettan på någon annan utbildning eller att flytta långt bort för att försöka att fullfölja utbildningen, om nu kursupplägget är detsamma. Det är inte alls säkert. Detta borde mana riksdagen till eftertanke. Det här är ingenting som JB Education har hittat på. Det är ingenting som friskolekoncernerna har hittat på. Det är ingenting som kommunerna, som alltid är ansvariga, har hittat på. Det är ett regelverk som denna riksdag har beslutat om och som denna riksdag reglerar. När vi nu ser att det drabbar eleverna borde det rimliga och ansvarstagande från riksdagen vara att vara beredd att förändra regelsystemet och regelverket. Den här situationen kommer inte bara att drabba de elever som har valt att gå JB Educations utbildningar. Den kommer att drabba fler elever. Jag är tämligen säker på att vi tyvärr inte har sett det sista av den här typen av besked. Det handlar om att elever på våren, några veckor innan skolavslutningen, eller på vintern, när de har gått ett och ett halvt år på en treårig utbildning, får höra: Tyvärr, din skola kommer inte att finnas kvar. Lycka till, och hoppas det går bra! Ibland går det bra, och ibland går det inte. Är det vad som ska vara avgörande för om våra elever får en bra utbildning eller inte? Socialdemokraterna menar att vi har ett ansvar. Det ansvaret måste vi ta genom att förändra regelsystemet så att de som i dag alltid har ansvaret för elevernas utbildning också får ett större inflytande över hur detta organiseras. Vi ska ställa krav på att de fristående skolor som vill starta i en kommun också har ett avtal med den kommunen så att man kan komma överens om: Var ska vi starta utbildningen? Vem ska göra vad? Om det nu händer något, vem ska ta ansvar för nedläggningen eller fortsättningen på utbildningen? Ett sådant samarbetsavtal ska finnas på plats innan staten går in och precis som i dag lämnar tillstånd eller ibland säger nej baserat på ett antal kvalitetskrav som vi från denna riksdag och regering vill ställa på dem som startar skolor. Det är rimligt med ett sådant förfarande i stället för som i dag i praktiken ha en etableringsfrihet som drabbar elevernas rätt till en utbildning. Det är mot den bakgrunden som vi socialdemokrater menar att systemet behöver förändras. Därför yrkar jag också bifall till reservation nr 7 som just handlar om detta. Sveriges elever förtjänar mångfald och valfrihet men har också rätten att vi gemensamt kan garantera att de inte bara kan välja att börja en utbildning utan också fullfölja den utbildningen. Det ansvaret har vi här. Det är dags att riksdagen och den majoritet vi har i riksdagen är beredd att ta ansvar för det. Den andra frågan jag skulle vilja lyfta fram där jag ser många brister i vårt skolsystem handlar om den nya digitala tekniken. Vi har i dag ett väldigt modernt samhälle. Vad gäller teknik har vi har varit i fronten under väldigt lång tid. Den digitala tekniken är närvarande på arbetsmarknaden, i vår industri, i tjänstesektorn och i vår vardag. Den har på många sätt förbättrat våra liv. Den har effektiviserat vår industri och effektiviserat vår arbetsmarknad. Sverige har tjänat väldigt mycket på att vara i fronten med att införa den digitala tekniken. Man skulle kunna tänka sig att det också hade varit så i vårt utbildningssystem och vårt skolsystem. Men just vårt skolsystem är tyvärr i dag efter. På väldigt många av våra skolor har man inte tillgång till datorer för alla elever - I-pad, eller vad det nu råkar vara. För den delen har inte heller lärarna fått den kompetensutveckling som behövs för att kunna dra nytta av den nya tekniken i pedagogiken och undervisningen. Det finns naturligtvis undantag från det. Vi har många besjälade lärare och rektorer som i sin lokala skola har sett fördelarna med detta och kunnat övertyga och övertala framsynta kommunpolitiker att införa det. Det har på många sätt lett till att man har kunnat förbättra kunskapsresultaten och kanske till och med förstärka likvärdigheten. För många elever som har haft svårigheter med den traditionella pedagogiken har den nya tekniken inneburit en annan möjlighet. Men tyvärr är detta fortfarande undantag. Den svenska skolan ligger efter. Socialdemokraterna menar att detta rimligtvis inte borde vara en ideologisk fråga. Det borde rimligtvis inte vara en trätofråga i denna kammare huruvida vi ska ha en nationell it-strategi eller inte. Det borde vara en självklarhet. Den här tekniken är ingenting övergående. Den är här för att stanna. Den har vi dragit nytta av i vårt vardagsliv, på vår arbetsmarknad och vår industri. Varför gör vi inte vårt yttersta för att se till att detta implementeras också i den svenska skolan så att vi kan förbättra likvärdigheten och skolresultaten? Varför motsätter sig den nuvarande högeralliansen en nationell it-strategi? Tyvärr finns det bara ett svar på det. Jag vet att det finns många av de borgerliga partierna som tycker att det jag säger är en självklarhet. Jag vet att Centern tycker det; det har vi hört flera gånger. Jag skulle tro att en majoritet av de borgerliga partierna i den här kammaren tycker det. Vad är då anledningen till att detta inte händer? Varför har inte Sverige en nationell it-strategi för skolan? Det beror tyvärr på att vi har en utbildningsminister som av någon outgrundlig anledning har fått för sig att man ska motsätta sig detta. Det kom till uttryck förra året genom att han var ute och bannade framsynta kommunpolitiker - moderata sådana, ska jag säga - i Sollentuna när de ville införa Ipads i de första årskurserna. Hans version var att om man har Ipads kanske eleverna inte lär sig att läsa och skriva ordentligt. Det finns inga belägg för det. Forskare som har följt projektet har visat att eleverna lär sig bättre. Men utbildningsministern har fått för sig att vi ska hålla oss till det som traditionellt fungerar, och det här ska vi inte införa. Jag tror att det är mot denna bakgrund som en borgerlig majoritet tillsammans med Sverigedemokraterna har yrkat avslag på reservation nr 27. Jag yrkar bifall till reservationen, för jag tror att detta inte bara är någonting som vi ska göra - det är också nödvändigt och ofrånkomligt att vi förr eller senare, helst förr, ser till att vi skaffar oss en nationell it-strategi. På så sätt får vi fullt genomslag för tekniken och kan förbättra pedagogiken så att eleverna får bättre resultat och vi kan öka likvärdigheten. Sist men inte minst: Våra elever behöver få denna kompetens, för den kommer att krävas på arbetsmarknaden och i vårt samhällsliv. Det är väl ingen som tror att den digitala tekniken bara är en fluga som är på väg bort. Det tror i alla fall inte Socialdemokraterna. 0973474532717 H001UbU7 N 2013-06-13 05:03:29 317369 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009121/#anf125