<anforande>
<dok_hangar_id>2860632</dok_hangar_id>
<dok_id>H009114</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:114 Torsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>114</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utvärdering av penningpolitiken för perioden 2010-2012</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>6893D3F9-B9AA-43AA-B3A0-1ACA4F5FF531</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>ULLA ANDERSSON (V) replik</talare>
<parti>V</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag får väl bidra till att penningpolitiken debatteras även i denna kammare. Det brukar jag försöka göra varje år, så även detta år.
Jag skulle vilja fråga Jörgen Andersson hur det känns att vara en del av ett regeringsparti som har bidragit till att Riksbanken fått överta finanspolitikens ansvar för hushållens skuldsättning och därmed pressat Riksbanken att föra en penningpolitik som gör att arbetslösheten tvingas vara högre än den faktiskt skulle behöva vara. Det blir ju konsekvensen av att regeringen inte tar sitt ansvar för hushållens skuldsättning, liksom de inte tar ansvar för att föra en ansvarsfull jobbpolitik.
Tittar vi på hur det ser ut kan vi se att den förda politiken med avskaffande av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt, ROT och bristande bostadsbyggande samt ombildning av hyresrätter till bostadsrätter har påverkat hushållens skuldsättning och bostadspriserna väldigt mycket. Studerar vi den befintliga teorin och empirin kring penningpolitikens effekter på hushållens skuldsättning kan vi notera att det på kort sikt finns väldigt liten effekt och på lång sikt ingen alls. Tittar vi på de protokoll som finns från riksbanksdirektionen kan vi se att Lars E O Svensson menar att skulle man genom penningpolitiken pressa ned bostadspriserna med 10 procent skulle det kosta ungefär 150 000 arbetstillfällen.
Det är beräkningar, det är teori, men det visar ändå på något väldigt signifikant, det vill säga att penningpolitikens huvudansvar inte bör vara att pressa ned hushållens skuldsättning, utan det bör vara finanspolitikens och därmed regeringens ansvar.
Jag tycker ändå att Jörgen Andersson bör svara på detta. Varför tar inte regeringen ansvar för hushållens skuldsättning, så att Riksbanken därmed får ta ansvar för penningpolitiken och därmed också skulle kunna bidra till att sysselsättningen faktiskt ökar i det här landet? Det behöver den göra.
</anforandetext>
<intressent_id>0628190530410</intressent_id>
<rel_dok_id>H001FiU24</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2013-05-31 05:17:07</systemdatum>
<systemnyckel>316618</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009114/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
