2860051 H009113 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:113 Onsdagen den 29 maj 2012/13 113 2013-05-29 00:00:00 Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 4D5C6135-62C0-4C69-9FD6-F793B96A7067 20 JOHAN PEHRSON (FP) FP Herr talman! Man behöver inte besöka så många brottsofferjourer, kvinnojourer eller andra viktiga ideella föreningar som jobbar med brottsutsatta personer för att få en bild av hur människor förstörs av våld, hot och trakasserier. De här brottsofferjourerna och kvinnojourerna spelar en viktig roll och ger de utsatta hjälp. Detta är ett samhällsproblem som slår överallt och mot alla människor, som har nämnts tidigare. Det händer inte bara i utsatta miljöer där det finns missbruksproblem och andra problem, utan det är ett rejält samhällsproblem. Därför tycker jag och Folkpartiet att det är bra att vi nu breddar tillämpningen av grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning så att det blir lättare att tillämpa detta på flera fall där människor systematiskt kränks. Det är ett led i förstärkningen och ska ses tillsammans med andra förändringar som vi har gjort på senare år, till exempel olovlig förföljelse och annat, som handlar om att skydda människor från dem som är uppenbart hotfulla och förstör livet för andra. Vi för också in en straffskärpning här. Det är inte bara på det här området som vi i riksdagen har noterat att våra domstolar, ledda av Högsta domstolen, ligger mycket lågt i straffskalan. Det har vi inga synpunkter på härifrån, men eftersom det är vi och ingen annan som stiftar lagar och de som dömer har vi rätten att komma tillbaka med nya instruktioner och förklara hur man ska se på fallet och vilka rekvisit som ska gälla. Nu har vi nya rekvisit. Det leder till att fler kan dömas för just grov kränkning. Vi säger också att vi ska höja straffminimum så att man inte kan döma till en kortare tid. Men som ett brev på posten uppstår en diskussion som också återges i betänkandet och som flera talare har varit inne på. Den handlar om att vi oroar oss för att det ska bli ett slags tröskeleffekt eftersom vi tror att domstolarna inte kommer att våga använda detta. Då bryter det just nu lite fria kriget ut mellan oss som lagstiftare och domstolarna där vi konstaterar att de kanske ändå inte tillämpar lagen. Vi är oroliga för att de inte kommer att använda den eftersom de tycker att det är så jobbigt att döma till långa straff. Men nio månader är inte långt med tanke på hur de här människorna har förstört livet för andra. En del har kanske fått hela livet förstört av den här brottsligheten genom den otrygghet som följer kombinerat med fysiska men från andra brott som man har drabbats av. Vi förutsätter nu att det är den här lagen som tillämpas. Anses rekvisiten vara uppfyllda, framförda av åklagare och utredda av polis, ska domstolen döma efter detta. Men jag noterar att vi alla här är medvetna om motsättningen som finns i att vi stiftar lagar men ändå känner en enorm oro för att den dömande makten i vårt land inte kan ta till sig detta. Det är väl en uppmaning till att i Sverige dömer domstolarna efter lagen, och nu är det här lagen - bredare fridskränkningsbrott och en straffskärpning som är välkommen. Andra exempel var uppe när det gällde kontaktförbud, och vi hörde att regeringen avser att återkomma när det gäller att se till att det blir så som man har beställt härifrån. För att tala klarspråk är det oppositionen som har beställt det. Jag ser detta som en mindre förlust, för det är nog snarare så att det här till viss del kan vara välkommet. Vi kommer att återkomma från regeringens sida när det gäller detta. För Folkpartiets del kan jag säga att vi kan återkomma ännu mer, och det är väl saker som vi får ta upp i förhandlingar inte minst inom Alliansen, eftersom vi jobbar så bra ihop i de här frågorna. Vi ser gärna att man går ännu längre. Vi tycker att män - det handlar oftast om män - som jagar och slår kvinnor kan tänkas få ett bredare område som de inte får kontakta kvinnan på. Vi har inget emot att man har ett omvänt system till kommunarrest, så att säga. En person som ägnar sig åt att jaga folk och förstöra livet för dem kan jag tänka mig får bo i 289 kommuner men inte i den som kvinnan bor i. Jag inser att Lagrådet säkert har synpunkter när det gäller detta, men vi tycker att det är viktigt att markera att det är brottsoffret som ska ha skydd. Vi behöver inte jamsa så mycket med personer som har så otroligt svårt att låta andra vara i fred. Avslutningsvis vill jag säga att det inte bara handlar om den här lagstiftningen. Vi får inte tro att den här breddningen, den här skärpningen, löser frågan. Det handlar om fortsatt förebyggande arbete och fortsatt stöd till brottsofferjourer och kvinnojourer. Vi är väldigt glada över att flera ministrar i regeringen - jämställdhetsministern och justitieministern - tittar brett på detta. Den nationella samordnaren som har nämnts gör också ett fantastiskt jobb för att kartlägga var de här funktionsbristerna finns. Ofta finns det både lagar och resurser på plats, men funktionsbristerna gör ändå att våldsverkare får fortsätta och den här typen av brott får fortgå i för stor omfattning. Polisen bör bli bättre på sin verksamhet. Jag tror till exempel att den omformning vi nu ser av svensk polis är viktig och central, för det kräver specialistkunskaper och lång erfarenhet för att nå fram och bekämpa den här typen av brottslighet. Det är klart att svensk polis med en tydlig kraftsamling, som vi får med en polismyndighet med ansvar för utveckling av bästa praxis för att bekämpa den här typen av brott, kommer att bli effektivare än vad den är i dag med länspolismyndigheter i exempelvis Dalarna, Örebro eller Västmanland. Kraften finns inte, även om det görs ett fantastiskt arbete på många håll redan i dag. Inte minst kan det arbete som görs i dag utvecklas ännu mer med exempelvis behandling i kriminalvården. När en sådan här person, som oftast är en han, som nu låses in i minst nio månader - alla vet hur fort nio månader går - kommer ut är tanken att han ska vara bättre än tidigare och ha blivit en annan man med större självinsikt och större respekt för andra människor. Då gäller det att vi fortsätter med den omfattande behandlingsverksamhet som finns i svensk kriminalvård i dag. Det är värt att påminna om att vi faktiskt aldrig haft så mycket arbete som nu med behandling och utbildning i svensk kriminalvård. Det har ett tydligt syfte. Personer ska gripas och låsas in, men de ska också behandlas. Vi ska inte slänga bort nyckeln, som man hör om ibland, utan se till att tiden används effektivt så att de här våldsverkarna kommer ut på ett bättre sätt och slutar hota sin omgivning. Herr talman! Folkpartiet yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de reservationer som finns. (Applåder) 0224712677012 H001JuU25 N 2013-05-29 18:36:52 316560 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009113/#anf20