<anforande>
<dok_hangar_id>2860051</dok_hangar_id>
<dok_id>H009113</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:113 Onsdagen den 29 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>113</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-29 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A66F5754-19E8-4731-88C5-06D7A9C1D235</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>AGNETA BÖRJESSON (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vi går nu över till att debattera justitieutskottets betänkande JuU25 
Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning
. Det behandlar regeringens proposition, två följdmotioner och dessutom två motioner från allmänna motionstiden. Jag vill från början yrka bifall till vår reservation nr 2 som vi har tillsammans med Vänsterpartiet.
Brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning har en konstruktion som är ganska annorlunda i vår lagstiftning eftersom bestämmelserna inte fokuserar på de enskilda brotten utan på upprepade kränkningar i form av vålds-, frids- eller sexualbrott. I propositionen föreslås att man vidgar de delar i en brottsmeny som kan ingå för att få ihop det totala grova brottet.
Förutom brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid och sexualbrott ska även skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud ingå. Regeringen föreslår också att straffminimum höjs från sex månader i fängelse till nio månader i fängelse. De lagförändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli i år.
Miljöpartiet står bakom propositionens förslag att vidga begreppen grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Både skadegörelse och överträdelse av kontaktförbud är brott som är både skrämmande och kränkande. Det är därför en riktig avvägning att de ska räknas in i menyn.
Vi invänder inte heller mot att man höjer minimistraffet. Däremot är vi en smula förvånade över den föreslagna straffskärpningen då det inte var vad utredningen föreslår och inte heller vad majoriteten av de olika remissinstanserna föreslog.
Tvärtom visade till exempel Åklagarmyndigheten på en tydlig oro för att en straffskärpning skulle kunna få domstolarna att idka större återhållsamhet i fall som inte tillhör de allvarligaste.
Dessutom är minimigränsen nio månader helt ny i svensk straffrätt. Vi anser därför att det är rimligt, och det också står i vår reservation, att vi från riksdagen ber om en särskild utvärdering för att följa hur den nya niomånadersgränsen kommer att fungera i praktiken.
</anforandetext>
<intressent_id>0139948283718</intressent_id>
<rel_dok_id>H001JuU25</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-05-29 18:36:52</systemdatum>
<systemnyckel>316554</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009113/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
