<anforande>
<dok_hangar_id>2859200</dok_hangar_id>
<dok_id>H009110</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:110 Torsdagen den 23 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>110</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Politik för det civila samhället, folkbildning och trossamfund</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4D21DE5C-5C4D-4C1A-AB4A-35A9DB0146C9</anforande_id>
<anforande_nummer>79</anforande_nummer>
<talare>TINA EHN (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Vi debatterar kulturutskottets betänkande om det civila samhället, folkbildning och trossamfund. 
På Ungdomsstyrelsens hemsida kan man läsa om det civila samhället och att det är ett begrepp som används för att beskriva alla typer av sammanslutningar av människor som inte utgörs av staten, marknaden eller enskilda hushåll. Man kan också tala om den ideella sektorn, alltså när människor organiserar sig tillsammans för att de har ett gemensamt mål, ideal eller intresse av något slag. 
På Ungdomsstyrelsens hemsida står det också att ett viktigt mål med politiken för det civila samhället är att förbättra föreningars, organisationers och andra ideella verksamheters villkor så att de i ännu högre grad än i dag kan engagera medborgare och spela en roll i demokratin. 
Andra mål med politiken är att stärka förutsättningarna för det civila samhället, att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden och att verka för att fördjupa och sprida kunskap om det civila samhället. 
Det ligger mycket av mellanmänsklighet, samband, sammanhang och möjligheter i det civila samhällets politik och på det området. Det blir därmed väldigt många olika förslag från oss olika partier i ett sådant här betänkande. Det handlar om samlingslokaler, idrottsaktiviteter och socialt ansvar, det handlar en del om folkbildning och det handlar även om rätt till lika möjligheter. I det här betänkandet - den här gången - har vi i Miljöpartiet en reservation, och den kommer jag att tala om. Den handlar om hbtq-frågor inom idrotten. 
Den samlade idrottsrörelsen är den största folkrörelsen i Sverige med drygt tre miljoner medlemmar. Nästan alla unga människor passerar här under sin uppväxt, vilket gör att den tillsammans med skolan är verkligt viktig för den sociala fostran. Det är därför helt centralt att idrottsrörelsen på samma sätt som skolan arbetar målmedvetet och aktivt med hbtq-frågor - homo-, bi-, trans- och queerfrågor. Ingen diskriminering på grund av sexuell läggning ska få förekomma. Det är ett misslyckande om en så viktig instans för unga människors sociala fostran förmedlar och stärker ett förakt för icke-heterosexuella. 
Det är ingen hemlighet att diskriminering förekommer. Attityden inom vissa idrottsförbund har av vissa upplevts som väldigt homofob. Att en viss typ av språk och jargong förekommer i omklädningsrum eller på träningen leder till att många pojkar och flickor har blivit och blir djupt kränkta och förtryckta, och det behöver uppmärksammas betydligt mer än vad som faktiskt görs. 
Precis som inom andra delar av samhället sker dock förändringar även här. Riksidrottsförbundet är sedan en längre tid medvetet om problemen, och man har tagit fram en policy och en handlingsplan mot diskriminering och trakasserier på grund av sexuell läggning för att uppmärksamma hbtq-personers situation inom idrottsrörelsen. Förra året, 2012, genomfördes en studie i samarbete med RFSL ungdom. Den kartlade attityder som hbtq-personer möter i idrottsvärlden och är den största satsning som har gjorts på hbtq-frågor samt det största forskningsprojekt Riksidrottsförbundet har gjort. 
Hittills har det inte bara handlat om enskilda hbtq-personer som finns och diskrimineras inom idrottsrörelsen utan om de attityder som florerar inom rörelsen. Problemen finns sällan främst på central nivå utan på lokal nivå. Det är viktigt att idrottsrörelsens ledare påminns om sin egen position som fostrare och spridare av attityder och att diskussionen om hbtq-frågor lyfts upp och blir seriös. 
I dag finns det inga konsekventa krav på antidiskriminerande motprestationer för klubbarnas ekonomiska bidrag från stat, kommun och landsting, och det är det vi anser skulle behövas. Vi menar att alla klubbar som vill ha ekonomiskt stöd från det allmänna bör utarbeta en hbtq-policy och en handlingsplan för att hantera diskriminering. Det handlar reservation 4 om, som jag yrkar bifall till. 
Jag tänkte inte tala längre än så i dag. Det går att säga otroligt mycket om det civila samhället, men jag koncentrerar mig på endast detta. Jag vill dock avsluta med en vers från en text av Jonas Gardell. 
Det finns dom som gjort dig illa Det finns dom som inget vet Det finns dom som gjort en grej av att skrika ut din hemlighet
Det finns dom som stal din stolthet Det finns dom som tog ditt mod Och dom som ingenting förstod
</anforandetext>
<intressent_id>0154189076919</intressent_id>
<rel_dok_id>H001KrU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-05-24 05:09:27</systemdatum>
<systemnyckel>316364</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009110/#anf79</protokoll_url_www>
</anforande>
