2859200 H009110 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:110 Torsdagen den 23 maj 2012/13 110 2013-05-23 00:00:00 Kulturskaparnas villkor och kultur i den offentliga miljön föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 132D31B9-4DAD-4E55-B62F-45C9B2BD374F 108 TINA EHN (MP) MP Herr talman! Jag kan börja med att nämna det som Agneta Gille också tog upp men som egentligen inte är med i dagens betänkande, det som handlar om scenkonstpensionerna. Jag kan instämma i det som Agneta Gille framförde här. Vi väntar med spänning på den lösningen. Jag skulle vilja börja med det som handlar om några reservationer i betänkandet. En reservation som vi har ställt oss bakom heter Skyldighet att följa MU-avtalet. Det är medverkans- och utställningsavtalet som är förkortat till MU-avtalet. Statens kulturråd har inlett en översyn av avtalet, och man förväntar sig att det ska komma en redovisning under våren. Jag känner inte till om den har kommit, men det borde jag ha gjort, tycker jag, eftersom jag sitter i kulturutskottet. Vi tycker också, som vi skriver i den här reservationen, att man borde arbeta fram riktlinjer för hur alla institutioner som får statligt bidrag ska följa MU-avtalet. Det är det den reservationen handlar om. En annan reservation handlar om det som kallas för enprocentsregeln. Den offentliga konsten som alla har tillgång till är en del av det demokratiska samhället. Där finns riktlinjer och rekommendationen att 1 procent av den totala byggkostnaden ska gå till konstnärlig utsmyckning. Det är en bra regel som verkligen ska efterlevas. Men vi saknar kunskap om i vilken utsträckning det sker. Den reservationen handlar om att vi tycker att vi behöver ha den kunskapen. Själv kan jag väl säga att när jag har träffat kulturskapare och konstnärer har de till mig sagt att de många gånger känner sig snuvade på det här uppdraget därför att det i dag är väldigt många arkitekter som talar om att man har en arkitektonisk utsmyckning. Arkitekturen sägs vara det som man kan hänvisa till följer enprocentsregeln. Men jag tycker inte att det är riktigt samma sak. Arkitektur är spännande och design också, men konstnärlig utsmyckning är faktiskt konstnärlig utsmyckning. En reservation handlar om biblioteksersättningen. Även jag har deltagit i en debatt med kulturministern om den. Många frågetecken har funnits runt den, oklarheter om varför man har gett uppdrag till exempel till Litteraturutredningen att över huvud taget se över förhandlingsrätterna. Det handlade den interpellationsdebatten om. I den interpellationsdebatten fick jag, och även Bengt Berg som deltog i den, svaret att man värnade biblioteksersättningen. Det tycker jag låter bra, men fortfarande handlar det väldigt mycket om att jag inte riktigt känner att förhandlingsrätten är säkrad från Alliansens sida. Däremot var även Ulf Nilsson uppe i den debatten och klargjorde Folkpartiets ståndpunkt, vilket var betryggande. Den reservationen handlar alltså om att förtydliga rätten att förhandla om biblioteksersättningen. En reservation handlar om slöjdfrågor. Jag skrev en motion om slöjdens betydelse och möjligheter för oss alla. Där tar jag upp frågan om en strategi för hemslöjd, en strategi som man behöver utforma tillsammans med slöjdare för att ge slöjden en mer betydelsefull plats i samhället. När jag träffar människor som håller på med och brinner för slöjd blir jag varm inombords och glad. Det finns ofta ett genuint intresse för vad som är hållbart. Det finns ett intresse för kvalitetskrav och en tillfredsställelse över att klara av att göra saker själv. Det finns också många gånger en respekt för naturen och för naturmaterialets egenskaper. Men det finns också en ren glädje över att arbeta med olika slöjdmetoder. Det finns väldigt många goda exempel på hur slöjden når människor i väldigt många olika åldrar. Slöjdens betydelse för samhällets välmående är sannolikt stor. Slöjdande människor är kreativa människor. Slöjd och hantverk gränsar till mycket. Vägen till design är nära. Slöjd innefattar mycket av kunskap, och människor kan mötas på olika sätt genom slöjden. Slöjden är ett språk, kan man säga, som man kan kommunicera med utan att kunna det verbalt. Man kan förstå varandra, man har gemensamma intressen. Mycket av interkulturella möten finns i slöjden. Jag deltog själv på en internationell slöjdkonferens i Bohuslän i somras med 40 olika nationer. Det var fantastiskt att se hur man möttes. Det finns också inom slöjdrörelsen väldigt mycket av uttryck, av gränsland mellan gatukonst, solidaritetsrörelse och samhällsengagemang. Craftivism kallas det. Det är otroligt spännande. Det handlar verkligen om yttrandefrihet. Det är kanske inte det vi i första hand förknippar slöjd med, men det kan vara mycket av det i dag. Slutligen handlar en reservation om fristäder. Fristäder är ju någonting som erbjuds författare som inte kan verka fritt i sitt yrke i hemlandet. Runt om i världen finns ungefär 40 fristäder. Nu börjar det växa lite snabbare. Samtidigt lär det finnas flera hundra förföljda författare och kulturarbetare. För ett litet tag sedan fick vi den sjätte fristadskommunen, Sigtuna, i Sverige. Och det är fler som har ansökt om att bli fristäder. Sedan tidigare har vi Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Växjö. Är man en fristadskommun ansvarar man för uppehälle och bostad under två år. Fristadsarbetet sker i dag i samarbete med Kulturrådet och olika regionala och lokala organisationer. Exempel på samarbetsparter har varit organisationen PEN, bibliotek, kulturhus, museer, studieförbund, Författarcentrum, skolor, Missionskyrkan, bokhandlare, filmfestivaler, fria teatergrupper, tidningar, med flera. Många fristadsförfattare väljer ett liv i fristaden och involverar sig i det kulturliv som man har knutit kontakt med. Vilken roll man har som fristadsförfattare beror på vilken roll man kan, vill och vågar inta. Flera av dessa människor är mer eller mindre hotade. En del behöver skyddad identitet, andra deltar mer i offentlighet. Många kommuner och orter i Sverige är relativt små, sett till antalet invånare, och det råder en osäkerhet om att klara av att erbjuda en fristad. Ett sätt att utveckla det här och ge fler kommuner och orter möjligheten att involvera sig i arbetet för fler fristäder är att bidra till stöd och handledning samt att uppmuntra små kommuner att gå samman för att bilda ett gemensamt fristadsansvarstagande. Det handlar en av reservationerna om, och jag ser att man i svaret säger att det är möjligt. Det förstår jag att det är. Men jag tror att det behövs lite omsorg för att göra det möjligt. Det är där vi har ett ansvar, att se till att det sker. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag stöder samtliga motioner som Miljöpartiet har ställt sig bakom, men just nu ställer jag mig bakom reservation 9. 0154189076919 H001KrU11 N 2013-05-24 05:09:27 316393 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009110/#anf108