<anforande>
<dok_hangar_id>2858753</dok_hangar_id>
<dok_id>H009109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:109 Onsdagen den 22 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 12 §) En skärpt sexualbrottslagstiftning (forts. JuU20)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>617836D8-9E75-46A3-AE56-6B59A90725FE</anforande_id>
<anforande_nummer>161</anforande_nummer>
<talare>AGNETA BÖRJESSON (MP) replik</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Det var en intressant föredragning som Caroline Szyber höll. Men jag fastnade på en mening i anförandet som jag inte riktigt förstod - eller egentligen förstod jag den mycket väl, men jag förstod inte riktigt var den hörde hemma.
Caroline Szyber sade att det ska vara tydligt att ett nej är ett nej. Men så långt går inte förslaget. Det kommer fortfarande att vara på det sättet att ett nej inte alls är ett nej. Med detta förslag kommer detta fortfarande inte att vara straffbart ens i de fall där det är tydligt för rätten att gärningsmannen eller gärningsmännen har uppfattat ett tydligt nej.
Jag skulle vilja höra hur Caroline Szyber ser på att ett nej inte alls är ett nej i denna lagstiftning.
</anforandetext>
<intressent_id>0139948283718</intressent_id>
<rel_dok_id>H001JuU20</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2013-05-23 07:43:59</systemdatum>
<systemnyckel>316239</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009109/#anf161</protokoll_url_www>
</anforande>
