<anforande>
<dok_hangar_id>2858753</dok_hangar_id>
<dok_id>H009109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:109 Onsdagen den 22 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 12 §) En skärpt sexualbrottslagstiftning (forts. JuU20)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F1AF4D9E-365E-4DC1-AF73-CF549FCE8D43</anforande_id>
<anforande_nummer>144</anforande_nummer>
<talare>EWA THALÉN FINNÉ (M) replik</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Man kan ha många olika ingångar i den här frågan. Frågan är då om ett nej inte ska räcka. En anmälan om våldtäkt eller sexuellt utnyttjande bygger ju indirekt på att man inte har samtyckt, annars har ju inte något brott begåtts.
Men man kan lika väl vända på det här. Är ett ja alltid ett giltigt ja? Är det alltid självklart att om ett offer har sagt ja har det inte skett en våldtäkt? Det blir min fråga tillbaka.
</anforandetext>
<intressent_id>0714579775816</intressent_id>
<rel_dok_id>H001JuU20</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2013-05-23 07:43:59</systemdatum>
<systemnyckel>316222</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009109/#anf144</protokoll_url_www>
</anforande>
