<anforande>
<dok_hangar_id>2858753</dok_hangar_id>
<dok_id>H009109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:109 Onsdagen den 22 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En skärpt sexualbrottslagstiftning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5788429F-6E23-4EDF-B19A-16804854D0DD</anforande_id>
<anforande_nummer>132</anforande_nummer>
<talare>AGNETA BÖRJESSON (MP) replik</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag måste säga att jag står här som ett levande frågetecken. Jag uppfattade fortfarande inte någon ordentlig argumentation för att inte ha en samtyckeslagstiftning. Jag kan förstå svårigheterna, för det finns en svårighet i alla våldtäktsmål. Det finns ofta inte vittnen och så vidare, så jag kan definitivt förstå svårigheterna, men jag har väldigt svårt att förstå argumentationen mot att inte stärka upp och lägga mer av bevisbördan på vad man har hört offret säga.
</anforandetext>
<intressent_id>0139948283718</intressent_id>
<rel_dok_id>H001JuU20</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2013-05-23 07:43:59</systemdatum>
<systemnyckel>316210</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009109/#anf132</protokoll_url_www>
</anforande>
