<anforande>
<dok_hangar_id>2857596</dok_hangar_id>
<dok_id>H009106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:106 Torsdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Yrkestrafik- och taxifrågor (forts. TU16)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B8055A3D-FBB7-4456-9D33-D4C6C88F7B07</anforande_id>
<anforande_nummer>119</anforande_nummer>
<talare>ANDERS ÅKESSON (C) replik</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Tack för möjligheten att få ställa frågan! Låt oss börja med att konstatera att utredningen kom till genom ett tillkännagivande från riksdagen, och en lyhörd regering lyssnar självklart på sin riksdag. Så fungerar en demokrati.
Regeringen väljer att ge direktiv i syfte att utreda det svenska järnvägssystemet. Man tillsätter en av de mest kunniga människor vi har i landet när det gäller svensk logistik, svenska järnvägssystem. Han råkar ha varit verkställande direktör för något som heter Tågoperatörerna, som inom sig företräder alltifrån de gamla monopolföretagen SJ och Green Cargo till de nya företag som uppstått efter att vi avreglerat monopolet inom det svenska järnvägsväsendet. Vederbörande har doktorerat på järnvägstrafik.
Vad är bekymret, Siv Holma, med att regeringen utser en mycket kunnig människa att utreda någonting som riksdagen är överens om ska utredas? Finns det en rädsla för att en duktig utredare ska komma fram till saker som är obekväma för dem som vill återreglera och monopolisera?
</anforandetext>
<intressent_id>0677738818613</intressent_id>
<rel_dok_id>H001TU16</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2013-05-17 05:09:21</systemdatum>
<systemnyckel>315912</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009106/#anf119</protokoll_url_www>
</anforande>
