<anforande>
<dok_hangar_id>2857596</dok_hangar_id>
<dok_id>H009106</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:106 Torsdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>106</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Yrkestrafik- och taxifrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>69D94723-1310-4FC1-91C8-BBF65D677663</anforande_id>
<anforande_nummer>101</anforande_nummer>
<talare>LEIF PETTERSSON (S)</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vi ska i dag debattera yrkestrafik- och taxifrågor. Det är frågor som är mycket viktiga för att våra transporter av gods och människor ska flyta smärtfritt.
Låt mig först få konstatera att trafikutskottet på ett mycket bra sätt har lagt grunden för en fortsatt offensiv behandling av framför allt yrkestrafikfrågorna genom den rapport som vi lämnade för ungefär ett år sedan. Där har alla partier kommit överens om hur vi vill se grunden för den fortsatta hanteringen av dessa frågor. Det är bra och sänder en viktig signal till regeringen och näringen.
Det hindrar inte att det finns skiljaktigheter mellan partierna. De viktigaste är synen på hur arbetskraft kan och får användas. De brister i detta hänseende som tv-programmet 
Uppdrag granskning
 visade är skrämmande och oroande. De kräver politiska åtgärder. Det tycker jag att vi ska ta fasta på i den här debatten.
Herr talman! Det handlar egentligen om konkurrens på lika villkor. Man får inte konkurrera genom att ge chaufförerna omänskliga arbetsvillkor och mycket låg lön. Ändå är det vad som sker varje dag i vårt land. Enligt min och Socialdemokraternas mening är detta oacceptabelt. När sådana marknadsstörningar upptäcks måste åtgärder vidtas. Annars sätts konkurrensen ur spel. De som fuskar vinner. Det är helt oacceptabelt.
Vi vill därför peka på två viktiga åtgärder. Den första är att beställaren av en transport, lång som kort, måste åläggas att kontrollera att sjysta villkor råder, att den man beställer transporten av eller den som den i sin tur anlitar för uppdraget har rent mjöl i påsen och uppfyller de krav som svenska avtal och svensk lag ställer. Med hårda straffsanktioner när inte detta uppfylls kommer vi en lång bit på väg.
Den andra åtgärden vi vill vidta är att närmare undersöka om samma ordning som råder i Holland också skulle kunna införas i vårt land. Det innebär att den som kör åt ett åkeri också måste vara anställd av åkeriet. Om man anlitar en underentreprenör ska den också ha samma villkor. I Holland har den här ordningen gällt länge, och vi bör se om inte detta kan bli någonting också för Sverige. Det är ingen framgångsväg för Sverige att sätta konkurrensen ur spel och låta den som fuskar vinna.
Ett annat problem är de så kallade cabotagetransporterna. Det finns företag i Sverige som har satt i system att utföra inrikestransporter med utländska förare och utländska fordon. Man gör det regelbundet och länge, inte bara de sju dagar som cabotageägarna säger att man får utföra de här transporterna under. Detta måste det bli stopp för. Även här kan ett utökat och skarpt beställaransvar vara en väg att gå.
De regler som gäller ska följas. I dag finns nya sätt att övervaka och följa lastbilars rörelser. Genom en applikation, eller en app, i mobiltelefonen kan man knappa in ett fordons registreringsnummer och sedan följa bilens rörelser. Det här fick jag berättat för mig när jag var på Åkeriföretagens årsmöte. De hade provat den här appen och sett att det fungerade.
En annan möjlighet är att som i Danmark kräva att chauffören alltid ska kunna visa klara papper på hur han har kört, hur länge han har varit i landet och var han har lastat och lossat.
Med det här vill jag ha sagt att polisen måste få bättre verktyg att kunna övervaka cabotage. Det är orimligt att situationen är som i dag, att polisen i princip måste följa efter en lastbil i en vecka för att kunna få bindande bevis för olaglig inrikestrafik. Det är ju det som det egentligen är. Det här kommer annars att äta ut hela den svenska åkerinäringen på några års sikt. Det var också uppgifter som jag fick när jag var på Åkeriföretagens årsmöte i Gällivare. Åkarna var väldigt oroade över detta.
Ett annat problem är polisens möjligheter att hindra fortsatt färd för dem som har böter att betala. Här är det hög tid att vidta kraftfulla åtgärder. Jag vet att polisen motsätter sig så kallad klampning, det vill säga fastlåsning av fordon, men det är ändå något vi måste överväga. Även om det finns böter att betala ska man inte kunna smita ut ur landet. Här har också infrastrukturministern sagt att frågorna ska ses över. Det är bra att ministern tar tag i frågorna. Vi väntar på resultatet.
 Jag vill också berömma Transportstyrelsen, Skatteverket och Rikspolisstyrelsen för deras genomgång i utskottet. Det är glädjande att myndigheterna på detta sätt har börjat ta tag i dessa svåra och komplexa frågor. Jag kan inte undgå att tycka att vår rapport har gjort viss nytta. Regeringen har reagerat och fått myndigheterna att börja ta fram åtgärder. Det är så det ska gå till.
Herr talman! Så över till taxifrågorna. Här finns mycket mer att önska för att få en sund bransch utan marknadsstörningar. Det första jag skulle vilja se är digitala förarkort för taxi på samma sätt som finns i övrigt inom åkeribranschen. Då skulle man mycket lättare kunna kontrollera kör- och vilotider och andra regler som är direkt förknippade med föraren. Man kan kontrollera att föraren inte har kört för flera olika taxiföretag i många timmar i sträck. Det skulle innebära en trafiksäkrare och sundare taxibransch.
Vi har under många år i kammaren debatterat ämnet obligatoriska redovisningscentraler för taxi. De har kallats för olika saker, men det är samma sak vi har krävt. Den här frågan har verkligen dragits i långbänk av regeringen. Det ena argumentet efter det andra har använts för att dessa redovisningscentraler skulle vara en dålig idé och inte genomförbar. 
Först var det kostnaden. Det skulle bli så dyrt för taxibranschen att det inte skulle finnas några taxiföretag kvar. Det var Anders Borgs huvudinvändning. Han påstod att det skulle kosta mer än 100 000 per taxibil att införa tömningscentraler. Jag vet inte var han har fått den siffran från, men den är tagen direkt ur luften. Det finns ingen relevans i siffran. 
En annan invändning var att redovisningscentraler skulle krångla till det för dem som inte vill vara med. Delvis finns den kvar än i dag. Det finns de som kör utan taxameter. Det kan verkligen diskuteras om de taxiföretagen ska omfattas av ett sådant system. Men det normala och rimliga måste vara att taxiföretag tömmer sina taxametrar i en tömningscentral.
Nästa invändning var att man måste utreda frågan. Jaha. Vi vet alla att det finns olika sätt att förhala en fråga. Att utreda något som redan är utrett är en sådan teknik. Det fanns nämligen en färdig utredning som det bara var att verkställa när den moderatledda regeringen tillträdde 2006. Men det ville man inte. Utredningen kastades i papperskorgen. Därför blir det svårt att ta till sig argumentet att utredningen nu är klar. Nu är det bara att vänta. Den kommer. Det sade man redan i fjol, och det har man sagt i år igen.
Vi litar helt enkelt inte på det. Det har varit för många turer i den här frågan. Det tillkännagivande som riksdagen kommer att ge i denna fråga ska ses mot bakgrund av en misstro mot att regeringen verkligen vill komma med något. Jag behöver kanske inte lägga till att Skatteverket är mycket angeläget om att få denna möjlighet till förenklad kontroll. Det skulle underlätta verkets arbete enormt.
Vi vill också göra ett tillkännagivande till regeringen om att utreda taxibranschen. Taxibranschen avreglerades i slutet av 90-talet. Det var en kanske nödvändig men till alla delar långt ifrån lyckad åtgärd. Det var en socialdemokratisk regering som tog initiativet, men avregleringen var inte till alla delar bra. Det är nu hög tid att titta närmare på avregleringen. En ordentlig genomlysning följd av ett utredningsarbete med skarpa förslag är vad vi förväntar oss. Vi tror dessutom att utredningen bör vara parlamentarisk eftersom frågan är så viktig. I det här utredningsarbetet kan man också titta närmare på det förslag jag inledde med, nämligen digitala förarkort. 
Utredningen bör också titta närmare på de upphandlade taxitjänsterna. Färdtjänst, skolskjuts och sjukresor är exempel på vad som i dag upphandlas. I vissa fall leder upphandlingen till att lokala taxiföretag slås ut, och därför finns inte någon "vanlig" taxi på den aktuella orten när de upphandlade tjänsterna har lagts ut på företag från en större närliggande ort. Allt detta leder till stora problem. Vanligt folk kan helt enkelt inte åka taxi kvällstid. Det finns nog de som frestas att ta bilen trots att de har druckit en öl eller två. Det är inte bra. Så ska det inte vara.
Herr talman! Jag står självklart bakom alla socialdemokratiska reservationer i ärendet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 5 och reservation nr 9.
(Applåder)
I detta anförande instämde Lars Johansson, Lars Mejern Larsson, Désirée Liljevall, Suzanne Svensson och Anders Ygeman (alla S).
</anforandetext>
<intressent_id>0365797008114</intressent_id>
<rel_dok_id>H001TU16</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-05-17 05:09:21</systemdatum>
<systemnyckel>315894</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009106/#anf101</protokoll_url_www>
</anforande>
