<anforande>
<dok_hangar_id>2854931</dok_hangar_id>
<dok_id>H009101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:101 Torsdagen den 2 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sjöfartsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>21CBA2D7-F291-44BD-AB37-03CA307878D0</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>LARS TYSKLIND (FP)</talare>
<parti>FP</parti>
<anforandetext>
Fru talman! I dag pratar vi sjöfartsfrågor igen, och jag kan börja med att med iakttagande av det vi säger i det särskilda yttrandet från Folkpartiet och övriga allianspartier när det gäller svavelfrågan yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
När vi diskuterar sjöfart återkommer ständigt vissa frågor. En fråga är hur vi ska kunna utnyttja sjöfartens potential fullt ut i transportsystemet. En annan fråga är hur vi ska ge den svenskflaggade sjöfartsnäringen bra konkurrensvillkor.
När det gäller konkurrensvillkor är vi alla fullt medvetna om att det här är en bransch med internationell konkurrens. Ska vi konkurrera med svenskflaggad sjöfart måste vi därför naturligtvis ha likvärdiga villkor i ett internationellt perspektiv.
Utflaggning är ett stort problem. Men förenkla inte orsakerna! Det finns komplexa saker, och jag blir därför lite förvånad när Lars Johansson tar exemplet Danmark och då håller sig enbart till tonnageskatten. Kanske inte den enda orsaken men den största orsaken är faktiskt det danska internationella registret med de bemanningsregler som finns där. Det tycker jag bara är att dela sanningen. Regeringen säger också tydligt att man inte vill införa ett svenskt motsvarande, så där är Lars Johansson svaret skyldig.
Fru talman! I dag diskuterar vi först en proposition från regeringen, 
Överlåtelse av tillsynsuppgifter inom sjöfarten
, och även ett antal motionsyrkanden från i höstas. Vi kan konstatera att det har funnits en rad utredningar som har genomförts under senare år och att detta utmynnade i att regeringen i januari lade fram en handlingsplan för svensk sjöfartsnäring under namnet 
Svensk sjöfartsnäring - Handlingsplan för förbättrad konkurrenskraft
. Passivitet eller inte kan vi väl diskutera. Jag tycker att det är direkt felaktigt uttryckt.
Handlingsplanen är framåtsyftande och innehåller många förslag som är viktiga att genomföra för sjöfarten som transportslag i allmänhet men också för svenskflaggad sjöfart i synnerhet. Det finns ju båda typerna av förslag som gynnar det ena eller det andra. Det finns också en tydlig tidtabell. Att den maritima strategin 2014 ska komma under våren finns också uppsatt som ett mål på detta.
Det är bara att konstatera med en viss tillfredsställelse att handlingsplanens konkreta åtgärder nu genomförs en efter en. Det handlar definitivt inte om allmänna skrivningar, som den rödgröna oppositionen uttrycker sig i en av sina reservationer, utan om konkreta förslag som genomförs. Varje konkret förslag löser förstås inte alla problem, men tillsammans är de ändå en del av lösningen.
Fru talman! Vad handlar det då om? Jo, det handlar om att man ska ge sjöfartsstöd till fler fartygskategorier. Man har satt i gång en kompletterande utredning om tonnageskatten. I dag diskuterar vi överlåtelse av tillsynsuppgifter. Det kommer en proposition om införande av EU:s regelverk för mindre vattenvägar som vi har efterlyst.
Ett av de senaste uppdragen som har kommit är uppdraget till Trafikanalys att göra en uppdaterad bedömning av konsekvenserna av svaveldirektivet tillsammans med Sjöfartsverket, Trafikverket och Transportstyrelsen. Jag återkommer lite grann kring det när det handlar om svavelfrågan längre fram.
Förra veckan debatterade vi som sagt bevakning ombord på svenska fartyg. Då handlade det om en ny lag, om ett strikt regelverk för när och hur svenskflaggade fartyg får anlita beväpnad säkerhetspersonal. Jag vill nog säga, i motsats till Stina Bergström och Miljöpartiet, att jag ser ett strikt regelverk som det absolut viktigaste. Utan det regelverket är det betydligt sämre.
Sedan finns det en till synes penningmässigt liten satsning. Den är bara lite drygt 2 miljoner men har betytt väldigt mycket när det gäller att säkra praktikplatser för sjöbefälsstudenter. Det innebär att man nu kan få ekonomisk ersättning från universitetens sida - det gäller Chalmers och Linnéuniversitetet i Kalmar - när man skickar ut sina elever till utlandsflaggade fartyg. Från universiteten har man varit väldigt tydliga med att det har varit en viktig åtgärd. Det är alltså inte alltid det handlar om mycket pengar.
När det gäller den aktuella motionen i dag, 
Överlåtelse av tillsynsuppgifter inom sjöfarten
, handlar det också här om att effektivisera verksamheten och sänka tillsynskostnaderna. Kärnpunkten är att rederierna själva får välja vem som utövar tillsynen och, kanske absolut viktigaste för rederierna, att man kan utöva den här tillsynen även under färd i utlandet. Man behöver inte vara i kontakt med svenska myndigheter, utan det är klassningssällskapet som utför de svenska myndighetsuppgifterna.
Några dagar efter att regeringen hade presenterat sin handlingsplan kom det samlade maritima klustret, Sjöfartsforum, och presenterade sitt maritima manifest med havet och vattnet som samlad resurs i fokus. Det som också där lyfts fram centralt är att man ser behovet av en nationellt politiskt beslutad maritim strategi, och jag tycker att det ligger helt i linje med det som regeringen har aviserat till 2014.
Jag tycker också att det i sammanhanget är värt att nämna den handlingsplan, 
Hållbar sjöfart - Handlingsplan för en konkurrenskraftig sjöfartsnäring
, som fackföreningen Seko sjöfolk presenterade i april. Där uttrycker man även från fackligt håll att man är beredd att ta sin del av ansvaret tillsammans med politiken och näringen.
Fru talman! Vad vill jag då egentligen berätta med det här resonemanget? Min känsla är ju att så många av de inblandade parterna nu drar åt samma håll att det är ett gyllene läge för att vi faktiskt ska kunna diskutera den här frågan så att vi får en framåtsyftande konkurrenskraftig svensk sjöfart. Här kommer naturligtvis dialogerna att vara väldigt centrala, även om Lars Johansson tydligen inte heller i det här fallet har sett någon dialog. Men det får ju stå för honom. Min förhoppning är ju att det kanske 2013 är så att sjöfarten kommer högst på agendan och att vi har en vändpunkt på något vis. Naturligtvis är vi allihop oerhört bekymrade över den utflaggning som har skett.
Det blir lite märkligt när oppositionen efter att vi har presenterat vårt förslag säger att det saknas politisk vilja. Det är klart att det är oppositionens roll, men det är i alla fall ett direkt felaktigt påstående. Sedan kan man kanske komma med andra förslag, men att det skulle saknas politisk vilja kan man definitivt inte påstå.
Här gäller det ju att säkra alla de arbetsplatser som finns. Vi pratar om de 15 000 som finns inom den strikta sjöfartsnäringen. I det maritima klustret pratar man om 100 000 personer som är anställda. Inom det klustret handlar det ju om att säkerställa utbildning och inte minst kompetensförsörjning, som jag tror att flera av er har varit inne på tidigare.
Om man skulle göra en liten sammanfattning av detta får man konstatera att det pågår ett ambitiöst arbete i Regeringskansliet när det gäller frågor som berör svensk sjöfarts utveckling och konkurrenskraft. Det här är som sagt en process. Det är nog så, precis som Jessica Rosencrantz sade, att vi snarare ser början på den processen än slutet. Att näringen och politiken tycks gå i takt är naturligtvis en styrka i sammanhanget.
Fru talman! När det gäller miljöarbetet jobbar Sverige aktivt internationellt inom IMO, EU och Helcom. Det handlar då mycket om begränsning av kväveoxidutsläppen, för det är naturligtvis, precis som Stina Bergström tog upp här, en absolut nödvändighet att ge sig på kväveoxidutsläppen också. Det handlar inte bara om svavel.
Jag ska dock specifikt beröra frågan om svavelhalten i marina bränslen och svaveldirektivet. Utskottet föreslår här ett tillkännagivande till regeringen om att genomförandet av bestämmelserna om svavelhalten i marina bränslen ska ske så kostnadseffektivt som möjligt. Det är naturligtvis inte så svårt att ställa sig bakom. Det vore märkligt om vi inte tyckte så.
Sedan kan jag också säga att det känns glädjande att vi nu tycks vara helt överens om att svaveldirektivet, som begränsar svavelhalten i fartygsbränslen till 0,1 viktprocent svavel inom SECA-området från och med 2015, ger betydande hälso- och miljövinster och att det är bra samt att vi nu sätter fokus på genomförandet.
Det togs upp här vad vissa ministrar och andra har sagt, men så sent som i december var jag med i en interpellationsdebatt där ett antal av Lars Johanssons socialdemokratiska kolleger var med, och jag vill nog påstå att det inte var helt solklart att man tyckte att det här med svaveldirektivet var speciellt bra. Man tyckte nog att hade vi kunnat skjuta upp det skulle vi ha gjort det.
Nu ligger fokus på genomförandet, därför jobbar regeringen brett med att minska de negativa konsekvenser som svaveldirektivet har för basindustrin och så vidare. En omställning är alltid besvärlig och kommer att kosta pengar. Då handlar det om de 35 miljonerna till forskning. Man kan alltid raljera om att 35 miljoner bara är 35 miljoner, men det är ju till den delen av forskningen. Det är inte 35 miljoner till sjöfarten vi pratar om. Då kan vi dra in hela sjöfartsstödet. Då är vi uppe i 1,7 miljarder. Diskussionen kring pengar i det här sammanhanget förs ju om helt andra summor.
Utvecklingen av olika alternativa bränslen är naturligtvis väldigt central, som de TEN-T-stödda projekten om LNG, metanol och skrubbers, som kanske inte är den stora i framtiden, men jag tror framför allt att det handlar om alternativa bränslen när vi diskuterar den här frågan. De projekt som pågår när det gäller LNG, alltså den flytande naturgas som man ska driva fartyg med, är att man ska säkra infrastrukturen i hamnarna så att de fartyg som väljer detta verkligen kan få bunkring.
I det sammanhanget kan jag återigen nämna det uppdrag som Trafikanalys har fått från regeringen att se över konsekvenserna. Det som är speciellt viktigt i den analysen är naturligtvis att grundligt titta på risken för överflyttning av gods från sjöfart till vägtransporter.
Att Folkpartiet och övriga allianspartier trots att det pågår ett väldigt intensivt arbete ställer oss bakom tillkännagivandet handlar ju om att det här är en väldigt viktig fråga och att det av naturliga skäl finns utrymme för ytterligare initiativ. Personligen har jag dock väldigt stort förtroende för att regeringen redan innan detta tillkännagivande är fullt medveten om problematiken och jobbar i samma riktning.
Fru talman! Jag vet att jag har dragit över min talartid med en minut eller två, men jag vill ändå drista mig till att ta upp en helt annan reservation. Den handlar om förarbevis på vattenskotrar. Ni får ursäkta, men här kommer jag att bli lite raljerande.
Man beskriver en grupp på det här sättet: "Det är vanligt att vattenskotrar körs i hög hastighet i ett fartbegränsat område, förare av vattenskotrar är ofta berusade och det förekommer att vattenskotrar krockar med varandra. I Stockholm störs dessutom kryssningstrafiken av vattenskotrar som åker framför fartyg."
Jag kan verkligen undra om den berörda gruppen, de som har vattenskoter, känner igen sig i Miljöpartiets och Vänsterpartiets beskrivning av dem som grupp.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0535526562910</intressent_id>
<rel_dok_id>H001TU12</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-05-03 05:12:32</systemdatum>
<systemnyckel>315424</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009101/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
