2854931 H009101 Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:101 Torsdagen den 2 maj 2012/13 101 2013-05-02 00:00:00 Public service-frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 0409C251-387F-4C7C-94DE-B25D36205322 127 ULF NILSSON (FP) FP Herr talman! Yttrandefriheten och tryckfriheten är fundament i det demokratiska samhället. Fri debatt är beroende av fria medier, tidningar, radio, tv och numera nätet. Europa kan man säga har sin speciella tradition. När radio och så småningom tv utvecklades blev det olika konsekvenser i de olika länderna, men just i Europa hade vi redan från början ofta allmänt ägda radio- och tv-bolag. På så sätt utvecklades i flertalet europeiska länder begreppet radio och tv i allmänhetens tjänst, det vi kallar för public service. En grundidé med radio och tv i allmänhetens tjänst är ju att programmen ska vara oberoende, att alla ska kunna ta del av sändningarna och att även sådant som inte är direkt lönsamt ska kunna produceras. Däremot behöver ju inte public service innebära något monopol. Det trodde man ju i Sverige, i varje fall väldigt många människor i Sverige, i många år. Monopolen för radio och tv avskaffades ganska tidigt i Europa, men det dröjde länge i Sverige. Sverige och Albanien var de länder i Europa som sist avskaffade monopol för tv och radio. Vi glömmer bort i dag när vi talar om mångfald och så vidare att det fanns en ångest i Sverige för mångfald när det gällde etern. När SVT fick sin andra kanal, TV2, tyckte människor att det var väldigt ångestladdat. Tv fick införa en blinkande signal som påminde om att ett nytt program startade i den andra kanalen. Ända in i slutet av 1900-talet var det faktiskt ett stort motstånd mot att avskaffa tv- och radiomonopolet, framför allt från vissa riksdagspartier. Det fanns till och med riksdagspartier som på allvar diskuterade att förbjuda parabolantenner. Det är liksom tankegångar som känns helt bisarra i dag. Efter denna historiska lilla reflexion ställer man sig frågan: Har tv och radio i allmänhetens tjänst någon roll att spela i dag, eller är det gammalmodigt med det vi kallar för public service? Från min sida och från Folkpartiets sida blir det självklara svaret att public service behövs för demokratin, för mångfalden och för kulturen. Själv är jag övertygad om att allmänt finansierad public service med ett brett uppdrag har en viktig roll att spela. Det är viktigt för demokratin med en oberoende tv och radio som erbjuder ett brett, kvalitativt utbud och som kan granska makten samtidigt. Det är dessutom viktigt för yttrandefriheten och mångfalden att det också produceras program som inte är kommersiellt lönsamma. Det är så, säger jag som tror på marknadsekonomi och ett kapitalistiskt ekonomiskt system, att produktionen av film, teater, böcker och nyheter inte alltid följer riktigt samma principer som annan varuproduktion. Om bara det kommersiellt lönsamma produceras skulle det i verkligheten faktiskt hota mångfalden och yttrandefriheten. Det finns dessutom ett egenvärde i att det finns något programutbud som inte innehåller reklam. När det är sagt är det naturligtvis mycket viktigt, mot bakgrund av vår tidigare monopoltradition, att framhålla att det är ett stort värde i att det också för radio och tv finns aktörer som är privata, som är kommersiella, som har möjlighet till reklamintäkter och så vidare. Mångfalden i medielandskapet är en förutsättning för dynamisk utveckling. Därför måste naturligtvis kommersiella medier också ha goda möjligheter att konkurrera och växa. Därför måste vi öppna för nya aktörer inom alla medier. Folkpartiet har i olika sammanhang fört fram ett antal förslag till reformer som skulle kunna förbättra olika mediers möjligheter. Till exempel tycker vi att det verkligen är dags att avskaffa reklamskatten på dags- och veckopress. Vi menar också att koncessionsavgifterna för privatradion snarast måste sänkas kraftigt. När det gäller just radio finns det utanför de tre storstadsområdena i dag ofta bara en eller två privatägda stationer. Därför är det viktigt att digitaliseringen genomförs så snart som möjligt så att det blir plats för fler konkurrerande radiostationer. Herr talman! I ett framtida medielandskap har både public service och privatägda medier sina olika konkurrensfördelar och sina olika utmaningar. Public service har den stora förmånen att de är mindre beroende av inkomster och försäljning, men andra medier och andra ägarformer inom tv och radio har genom reklamintäkter ibland bättre möjligheter att finansiera vissa dyra program. Det är i det landskapet vi får botanisera för att hitta goda möjligheter både för det allmänfinansierade för och det privata. Förra året kom den stora Public service-utredningen som flera har pratat om här. Regeringen arbetar nu med att lägga fram en proposition utifrån den. I stora drag utgår utredningen från vår svenska public service-modell men lämnar samtidigt en del olika nya förslag som vi får se hur de behandlas i propositionen. Det är förslag om digitalisering, om bättre tillgänglighet till utbudet för funktionshindrade och starkare ställning för minoritetsspråken med mera. Det finns också förslag om tydligare granskning av bolagens verksamhet. Mycket av det som finns med i motionerna till betänkandet berör delvis sådant som vi kommer att behandla när propositionen läggs fram. Utredningens förslag har remissbehandlats, med undantag av finansierings- och avgiftsfrågan. Den frågan lyftes ut. Regeringen menade att den behövde utredas ytterligare. I våras blev det lite oväntat rätt mycket uppmärksamhet för just avgiftsfrågan. Det var när Radiotjänst började kräva tv-licens för innehav av mobil och surfplatta. Många blev förvånade och fattade inte riktigt vad som hände. Plötsligt innebar inköp av en ny telefon skyldighet att betala tv-licens. Det finns jurister som har olika uppfattningar om tillämpningen av reglerna, men hur som helst verkar reglerna lite oklara. I vissa fall kan tydligen surfplatta innebära avgiftstvång, i vissa fall inte om den till exempel ingår i en tjänsteförmån. Helt uppenbart är det dags för en reformering av licenssystemet. Jag förmodar att det var det Lars Ohly tyckte när han meddelade att också han ansåg att det var dags att fundera över någon form av nytt finansieringssystem. Enligt Kulturdepartementet pågår nu ett fördjupat analysarbete av olika finansieringsmodeller för public service. Jag hoppas verkligen att frågan om licensens framtid snart återkommer till riksdagen. Vi från Folkpartiet har redan sagt att det behövs ett enkelt avgiftssystem. Exakt hur ett system ska utformas måste naturligtvis utredas och diskuteras, men vår utgångspunkt är att i princip alla människor med inkomst ska betala samma avgift oavsett apparat. Alla, oavsett hur de lever, har nytta av och åtnjuter på olika sätt direkt eller indirekt public service-tjänster. I ett sådant system skulle det bli en betydligt lägre nivå på avgiften än med dagens tv-licens. En viktig utgångspunkt för oss är att nivån på avgifterna gärna ska bestämmas för en längre period och att de inte ska hänga ihop med skattebeslut i riksdagen. Att det är fråga om en avgift och inte en skatt är viktigt för public service-bolagens oberoende. Oavsett om det tillträder en regering som kraftigt vill höja skatterna eller sänka skatterna ska det inte påverka avgifterna. Herr talman! I EU finns, som tur är, inte några gemensamma detaljstyrande direktiv om public service. Det är bra. Men det finns samtidigt fortfarande i Europa en gemensam grundinställning. I en EU-resolution från häromåret slås fast att utgångspunkten är att allmänheten utan diskriminering och på lika villkor ska ha tillgång till ett brett utbud i radio och tv. Det ska vara ett utbud av nyheter, samhällsinformation, kultur, idrott och underhållning med mera. Det är i dag omöjligt att riktigt beskriva, som det alltid är, hur tekniken och marknaden kommer att se ut om 10 eller 20 år. Min övertygelse är att vi måste bejaka teknikutvecklingen och vara öppna för nya lösningar. Samtidigt ska vi värna konkurrensen på en mediemarknad där det måste finnas plats för det lättsamma, underhållande och för det allvarliga och granskande. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. 0542573140300 H001KrU8 N 2013-05-03 05:12:32 315542 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009101/#anf127