<anforande>
<dok_hangar_id>2854931</dok_hangar_id>
<dok_id>H009101</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2012/13:101 Torsdagen den 2 maj</dok_titel>
<dok_rm>2012/13</dok_rm>
<dok_nummer>101</dok_nummer>
<dok_datum>2013-05-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Public service-frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E82E9DCB-FC15-4F71-A769-7A9ACED0DEF7</anforande_id>
<anforande_nummer>116</anforande_nummer>
<talare>MATTIAS KARLSSON (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 4.
Vi behandlar nu kulturutskottets betänkande 8 om public service.
Det kommande årsskiftet inleds en ny tillståndsperiod, och i detta nu bereds en proposition där regeringen ska presentera sina förslag till sändningsvillkor. Det finns därför anledning att anta att vi inom kort kommer att återkomma till mycket av det som diskuteras i dag.
Det verkar dock som att propositionen inte kommer att innehålla något förslag till ändrat finansieringssystem med motiveringen att inget klart alternativ till dagens system existerar - detta trots att den utredning som tillsattes inför den nya tillståndsperioden till stor del har fokuserat på att ta fram förslag till ny finansieringsmodell.
Samtidigt reagerar allt fler på att dagens licenssystem, till följd av den tekniska utvecklingen och nya rutiner hos Radiotjänst numera, saknar en tydlig koppling mellan den som betalar licensavgift och den som faktiskt utnyttjar public service-utbudet. Det är därför olyckligt att regeringen har valt att inte bara skjuta finansieringsfrågan på framtiden utan inte låter utredningens förslag gå på remiss, då det troligen hade funnits värdefulla åsikter att samla in som skulle kunna påskynda den vidare beredningen och ge en fördjupad analys.
I samband med diskussionen om ett nytt finansieringssystem har en debatt om själva existensberättigandet och syftet med public service börjat växa fram. Frågor har lyfts fram gällande hur stort inflytande politiken ska ha över program- och tjänstutbud och den diskussion som i slutändan handlar om definitionen av allmännytta och användning av gemensamma resurser med förnuft och respekt för medborgarna samt för demokratin.
Från Sverigedemokraternas sida har vi sedan tidigare deklarerat att radio och tv i allmänhetens tjänst har en väldigt viktig funktion att fylla. Där kommersiella kanaler i hög grad följer renodlade marknadsprinciper har public service ett uppdrag att erbjuda ett brett, nyanserat och folkligt förankrat medieutbud. Samtidigt ska opartiskhet och saklighet i nyhetsförmedlingen samt förmedling av allmän samhällsinformation garanteras.
Trots generellt höga förtroendesiffror vittnar de reaktioner som följt av den utvidgade definitionen av tv-mottagare om att det finns en utbredd ovilja att betala för vad som av vissa upplevs som en påtvingad produkt snarare än som allmännytta. Det kan därför finnas anledning att fundera över om public service-uppdraget tydligare kan återspeglas i de tjänster som erbjuds. Det är också anledningen till att vi inte vänder oss emot den förhandsprövning av nya tjänster som numera är obligatorisk. Samtidigt vill vi poängtera att denna prövning inte får riskera att leda till censur av åsiktsyttringar utan endast pröva om tjänsterna är av sådan karaktär att det är rimligt med en allmänfinansiering.
Om public service på lång sikt ska kunna bibehålla och stärka sitt förtroende hos allmänheten är det också av största vikt att man löpande förnyar och stärker sina strävanden efter ett så nyanserat och politiskt välbalanserat programinnehåll som möjligt. Det finns i dag hos en del av befolkningen en föreställning om att public service i alltför hög utsträckning följer agendan hos den politiska, kulturella och mediala eliten. Oavsett sanningshalten i dessa föreställningar fräter de naturligtvis på förtroendet.
Det är väldigt viktigt att public service löpande utvärderar sitt programutbud och hur man arbetar med de här frågorna. Jag tror att man med fördel skulle kunna titta på den danska public service-verksamheten, för där tycks man i vissa avseenden ha bedrivit ett mer målinriktat arbete i strävan mot politisk bredd och balans som skulle kunna vara värt att studera.
Herr talman! Ett annat exempel där Danmark borde kunna tjäna som ett positivt exempel är det explicita uppdrag som danska public service har fått att värna och levandegöra det nationella kulturarvet.
Sverigedemokraterna har liksom tidigare år även i detta betänkande en reservation gällande vårt förslag om att via framtida sändningsvillkor ge svenska public service ett liknande uppdrag som det i Danmark. Att det kan finnas fog för en sådan åtgärd visade jag i förra årets debatt, då jag bland annat lyfte fram det upprop som undertecknats av flertalet tongivande kulturpersonligheter i protest mot vad de upplevde var ett minskat utrymme i medierna för så kallad kvalitetsmusik och traditionella folkliga svenska kulturyttringar.
Jag har också vid flera tillfällen i den här kammaren pekat på betydelsen av att vi som nation gemensamt förvaltar vårt arv från tidigare generationer och att se till att traditioner och sedvänjor som är unika för vårt land levandegörs och lyfts fram. Att ge public service ett sådant uppdrag skulle enligt min mening inte innebära någon mer långtgående styrning än vissa av de redan befintliga skrivningarna i sändningstillståndet.
</anforandetext>
<intressent_id>0831636664429</intressent_id>
<rel_dok_id>H001KrU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2013-05-03 05:12:32</systemdatum>
<systemnyckel>315531</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_H009101/#anf116</protokoll_url_www>
</anforande>
