2785988 GZ0999 Riksdagens protokoll 2011/12:99 Onsdagen den 18 april 2011/12 99 2012-04-18 00:00:00 Läkemedelsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 2EDF315F-9E36-4554-9BDA-D7A4F20913E3 63 LENNART AXELSSON (S) S Fru talman! Läkemedel är i dag den i särklass vanligaste behandlingsmetoden inom vården och kommer i framtiden att bli än viktigare. Tack vare framgångsrik forskning och utveckling blir det möjligt att bota och behandla allt fler sjukdomar och skador. Det är en fantastisk framgång som räddar liv och ger livskvalitet åt många människor. Samtidigt behöver läkemedelsanvändningen förbättras och effektiviseras på flera områden. Det gäller inte minst läkemedelsförskrivningen till äldre. Mer än 95 procent av de över 75 år konsumerar något receptbelagt läkemedel. Kunskapen om hur olika terapier ska vägas och prioriteras mot varandra vid en genomgång av en multisjuk patients läkemedelsanvändning är i dag inte tillräckligt bra. Dessa patienter har ofta upp till tio olika läkemedel och många gånger ännu fler. Alltför ofta görs inte någon samlad bedömning av vilka läkemedel patienten har och hur de påverkar varandra. Det finns därför ett stort behov av en ökad kunskap till förskrivare om hur läkemedel ska värderas och prioriteras för sådana patienter. Av alla äldre som läggs in akut på sjukhus har upp till en femtedel drabbats av biverkningar av läkemedel. Dödligheten i denna patientgrupp är avsevärt större än i andra patientgrupper. Vi socialdemokrater menar att det behövs fler läkemedelsgenomgångar och att alla äldre patienter som behöver det bör få tillgång till en läkare med ett helhetsansvar för den medicinska behandlingen och läkemedlen. Över huvud taget bör personal i vård och omsorg få regelbunden utbildning och fortbildning i en effektiv och säker läkemedelshantering. Vi har föreslagit ett nationellt initiativ för läkemedelssäkerhet för att kartlägga omfattning och orsaker till just felaktig läkemedelsanvändning. Vi har också flera gånger föreslagit en så kallad lex Gulli med anmälningsskyldighet vid misstanke om läkemedelsvanvård där även anhöriga ska kunna anmäla. Varje kommun borde ha ett särskilt ansvar och ett särskilt system för säkerhet och kvalitet i sin läkemedelshantering för äldre. Det är därför med stor tillfredställelse som vi nu kan se att det kommer att bli resultat av vårt engagemang i denna fråga. Socialstyrelsen presenterade i juni 2011 resultatet av ett egeninitierat projekt för att utreda läkarens roll för kvaliteten i äldres läkemedelsbehandling. I rapporten redovisas förslag till åtgärder för att förbättra kvaliteten. Socialstyrelsen arbetar också med att skärpa de befintliga föreskrifterna för läkemedelshantering i hälso- och sjukvården, vilket bland annat redovisades i en tv-intervju med företrädare för Socialstyrelsen nyligen. Ändringarna innebär bland annat att personer som är 75 år eller äldre och har fem eller fler läkemedel ska erbjudas läkemedelsavstämningar när de för första gången får hemsjukvård, flyttar in i ett särskilt boende, besöker den öppna vården eller läggs in på sjukhus. Varje vårdgivare ska dessutom erbjuda läkemedelsgenomgångar åt de patienter som har problem som beror på läkemedel. De här föreskrifterna beräknas vara klara vid halvårsskiftet 2012. Fru talman! Nya läkemedel kan inte introduceras utan kliniska läkemedelsprövningar. Under senare år har föreskrifterna om hur prövningarna ska gå till blivit mer allsidiga. Om ett läkemedel ska användas av både kvinnor och män måste båda könen ingå i de kliniska prövningarna. Men det kommer att ta lång tid innan detta har fått fullt genomslag eftersom många läkemedel godkändes långt innan nuvarande föreskrifter kom till. Olämplig läkemedelsbehandling är vanligare bland äldre kvinnor än bland äldre män. Vi kan naturligtvis inte nöja oss med att bara konstatera detta faktum. Frågan behöver uppmärksammas ytterligare, och vi förbehåller oss rätten att återkomma i den frågan. Fru talman! Riksdagens borgerliga majoritet beslutade 2009 om en avreglering av apoteksmarknaden. Vi socialdemokrater röstade emot. Utgångspunkten för vårt ställningstagande var att det är av största vikt att läkemedelshanteringen är kostnadseffektiv, säker, lättillgänglig och ses som en del av sjukvården och inte som en marknad vilken som helst. Det svenska apotekssystemet där Apoteket AB hade ensamrätt på försäljning till konsumenterna och där läkemedelsbolagen konkurrerade om att få sälja läkemedel till Apoteket AB var ett mycket framgångsrikt system. Det bidrog till att vi hade ett av de säkraste och mest kostnadseffektiva distributionssystemen för läkemedel i världen samtidigt som apoteken låg i topp när det gällde kundnöjdhet inom detaljhandeln. Riksdagens beslut innebar att Apoteket AB:s ensamrätt på försäljning av läkemedel till konsument avskaffades. Beslutet motiverades bland annat med behovet av ökad tillgänglighet för konsumenterna, men det fanns även starka ideologiska inslag i argumentationen från borgerligheten. Den av staten fastställda handelsmarginalen, med andra ord hur lönsamt det ska vara, för apoteken höjdes i samband med avregleringen för att locka nya apotekskedjor att etablera sig. Därmed fick samhället ta på sig ökade kostnader för apoteksservicen. Sedan avregleringen har över 600 av de ca 900 apoteken sålts. Inga apotek, inte heller det som är kvar av det statligt ägda Apoteket AB, har numera något specifikt samhällsansvar. Genom en tillfällig lösning ska systemet med apoteksombud förlängas ytterligare. Det är dock inget svar på vad som händer med olönsamma apotek i glesbygd. Mycket tyder på att vi under de närmaste åren kommer att få se en stor omstrukturering av apoteksbranschen med uppköp och nedläggningar. I denna process finns en uppenbar risk att olönsamma apotek i glesbygden avvecklas. En annan fråga som väckt diskussion är hur den så kallade 24-timmarsregeln, det vill säga att kunden ska kunna få sitt läkemedel inom 24 timmar, ska kunna garanteras på den avreglerade marknaden där möjligheterna att hänvisa till ett annat apotek är starkt begränsade. Vi menar att tillsynen behöver skärpas och att möjligheter till sanktioner införs för att värna 24-timmarsregeln. Sanktionerna ska kunna riktas antingen mot apoteksledet eller mot distributionsledet beroende på var ansvaret ligger. Vi vill också se en ny lagstiftning om ett gemensamt läkemedelsregister som gör det möjligt för den enskilde konsumenten att få reda på var medicinen finns oberoende av apotekskedja. Konsumentverket redovisade sommaren 2011 att svenska konsumenter nu ger apoteken sämre betyg än de gjorde före avregleringen. År 2008 gav 95 procent av de tillfrågade apoteksmarknaden ett gott betyg, medan siffran 2011 sjunkit till 77 procent. Trots fler apotek att välja på upplever alltså konsumenten att det har blivit sämre. Fler uppger nu att de får vänta på sina receptbelagda mediciner när apoteken inte har dem på lager, och det är fler som tycker att personalen på apoteken inte kan ge råd om de receptbelagda medicinerna i samma utsträckning som tidigare. Det finns alltså ett antal problem som måste få sin lösning för att apoteken ska kunna återta sin roll som en välfungerande del av vår hälso- och sjukvård. I det sammanhanget är det inte minst viktigt att behovet och utformningen av en förutsägbar och kostnadseffektiv lösning för apotekstäckningen i glesbygd analyseras. Frågan om djurläkemedel kommer Catharina Bråkenhielm att beröra lite senare. Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 7. 0958776965517 GZ01SoU16 N 2012-10-30 18:42:54 303019 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0999/#anf63