2784439 GZ0995 Riksdagens protokoll 2011/12:95 Torsdagen den 12 april 2011/12 95 2012-04-12 00:00:00 Bredare mått på samhällsutvecklingen föredragning av utskottsärende med eventuell debatt C25A24CD-B73B-42BA-BDAF-7AEFF442B902 166 JACOB JOHNSON (V) V Herr talman! Frågan om ett bredare mått på samhällsutvecklingen än bnp är förvisso inte ny. Den har diskuterats under många år. Jag är en av säkert flera riksdagsledamöter som har motionerat om detta. Jag gjorde det till exempel 2007. Svaren på motionerna om ett bredare mått får också regelbundet liknande svar, nämligen att arbete pågår. Det är ju väl att arbete pågår, men som otålig samhällsutvecklare vill man ju se resultat och inte bara utredningar. Nu handlar väl frågan inte bara om ett bredare mått på samhällsutvecklingen, det vill säga de mänskliga samhällena, utan om ett mått på hållbar utveckling i vid mening där inte minst ekosystemens status och utveckling om möjligt ska kvantifieras och bedömas. Det handlar naturligtvis även om de mänskliga samhällenas hållbara utveckling ur främst ett socialt perspektiv. Samhället har länge haft ett behov av att mäta utveckling, välfärd och tillväxt. Det vanligaste och fortfarande näst intill allenarådande måttet i den offentliga debatten är, som vi alla vet, bnp som mäter värdet av varor och tjänster som produceras i ett land på ett år. Det är ett mått på den strikt ekonomiska styrkan, men det innebär inte nödvändigtvis att ett land med en hög bnp-ökning också har en god välfärd och en god fördelning. Det kräver att staten också omfördelar rikedom genom till exempel skatter. Det som slarvigt kallas för tillväxt syftar nästan alltid till ökningar av bruttonationalprodukten. Med tillväxt menar man att bnp ökar, men det är ett för snävt synsätt. Ett annat grundläggande problem med bnp är att den inte tar hänsyn till hur vi använder resurserna på jorden. Till exempel innebär ett högt uttag av fiskeresurser att bnp höjs så länge fiskebeståndet finns, men en minskning av fiskebeståndet tas inte med i balansräkningen. Omvänt bokförs inte heller den tillväxt av skog som vi har haft i Sverige i stort sett sedan förra sekelskiftet i räkenskaperna. Begreppet "hållbar tillväxt" har nu fått en nästan hegemonisk ställning när man talar om framtiden och vilken typ av utveckling som eftersträvas, det vill säga ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det är positivt, men djävulen, ursäkta ordvalet, finns ju i detaljerna. Den gängse uppfattningen om tillväxt är alltså inte hållbar. Det har under en längre tid funnits en syn där man trott sig kunna koppla bort ekonomisk tillväxt från klimatförändringar och miljöförstöring, men det går inte att bortse från det faktum att ökad tillväxt ur ett snävt ekonomiskt perspektiv fortfarande leder till en utarmning av jordens resurser. Framstående ekonomer, som Joseph Stiglitz, har pekat på orimligheten i att användandet och förändringar av naturkapital i länders nationalräkenskaper inte inryms i vårt traditionella sätt att mäta utveckling. Det visar med all önskvärd tydlighet att det går att, och att man måste, omvärdera den här traditionella synen. Grundproblematiken med tillväxt är tvehövdad och måste angripas från två håll. Å ena sidan måste vi finna och använda oss av nya mått att mäta tillväxt och utveckling där andra hänsyn tas. Det kan gälla miljö, jämställdhet och fördelning, för att nämna några exempel. Å andra sidan måste vi också förändra vårt sätt att leva. De konsumtionsmönster som finns i den rika världen är inte hållbara på sikt eftersom mänskligheten totalt sett konsumerar naturresurser långt mer än vad planeten tål. I stället bör relativt sett den offentliga konsumtionen i form av mer kultur, bibliotek, ungdomsverksamhet etcetera växa samtidigt som privatkonsumtion av mer miljövänliga produkter bör främjas. I betänkandet hänvisas till att det nu finns en rättslig ram på EU-nivå för framställning av miljöräkenskaper inom EU och till att Konjunkturinstitutet har fått i uppdrag att utvärdera den ekonomiska politikens kort- och långsiktiga effekter på riksdagens mål för miljökvalitet och en miljömässigt hållbar utveckling. Jag välkomnar detta men är som sagt var en otålig hållbarhetsutvecklare och anser att regeringen omgående bör påbörja ett arbete med att ta fram mått som till skillnad från bnp också tar hänsyn till ekologiska och sociala faktorer och att dessa mått löpande redovisas i propositioner och andra publikationer. Med detta yrkar jag bifall till den gemensamma reservationen. 039984931601 GZ01FiU26 N 2012-10-30 17:20:25 302747 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0995/#anf166