2784044 GZ0994 Riksdagens protokoll 2011/12:94 Onsdagen den 11 april 2011/12 94 2012-04-11 00:00:00 Migration och asylpolitik föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 49709E2E-5174-4246-8F53-09BDA437A108 32 CHRISTINA HÖJ LARSEN (V) V Fru talman! Våra barn och andras ungar, är ett uttryck som ofta dröjer sig kvar i mina tankar efter att jag har träffat asylsökande och papperslösa i dagens Sverige. Det är ett uttryck som tyvärr på många sätt beskriver den skillnad i livsvillkor och rättigheter som kan finnas mellan olika barn beroende på deras ursprung. Fru talman! Jag ska vara ärlig och säga att jag inte får ihop dessa skillnader mellan olika barns villkor och rättigheter med det som vi ofta får höra här i kammaren när vi debatterar. Det är något som inte stämmer. Det talas mycket om att alla barn ska ha samma rättigheter och möjligheter att leva och utvecklas och att de ska skyddas från övergrepp, våld och utsatthet. När man lyssnar på ytan verkar vi, åtminstone många av oss, rörande överens. Men så är det ju det där med ord och att de kan betyda så olika saker och att de egentligen fylls med verklig kraft och styrka först om de leder till handling. Vi kunde till exempel ha talat nog så mycket om barns rätt att slippa våld, men utan en lagstiftning mot till exempel barnaga hade det varit svårt att hävda detta skydd. Ord och vilja är som bekant inte mycket värda om de inte ledsagas av handling. Fru talman! När ett barn i Sverige omhändertas enligt LVU, alltså lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, är det allvarligt. Det innebär att samhället tar över ansvaret för barnet eftersom det antingen far illa i sin hemmamiljö eller är till fara för sig själv. Samhället träder in för att skydda barnet. Inte sällan är det just på grund av föräldrarnas brist på omsorg eller på grund av misshandel som barnet behöver skyddas. Detta drabbar så klart även asylsökande barn. Det svenska samhället har då samma skyldighet att se till barnets bästa och skydda det från våld och övergrepp och i stället erbjuda trygghet. Det är här som uttrycket våra barn och andras ungar kommer in. För ett år sedan skedde en uppmärksammad utvisning av två små barn som under ett år varit omhändertagna enligt LVU. De utvisades till Azerbajdzjan med sina föräldrar som misshandlat dem. De hämtades hos sina fosterföräldrar och utvisades. Under de senaste veckorna har vi kunnat ta del av ett annat fall där en familj kommer att splittras och barnen utsättas för fara. De två små barnen kommer att utvisas till Uzbekistan med en svårt psykiskt sjuk mamma som socialtjänsten bedömer som farlig för barnen. Pappan kommer att utvisas till Ryssland eller Azerbajdzjan. Medan den ena myndigheten - i dessa fall socialtjänsten - försöker tillvarata barnens rättigheter släpper den andra myndigheten - Migrationsverket - taget om dessa barn och utvisar dem tillsammans med just de personer som inte kan ta till vara deras behov. Fru talman! Unicef har tydligt kritiserat detta sätt att svika några av samhällets mest utsatta barn, och de har pekat på att alla barn, oberoende av ursprung eller juridisk status, har rätt till samhällets skydd så länge det behövs. Detta ansvar slutar inte med ett avslag på asylansökan. Vi har en skyldighet att erbjuda barnet ett skydd som räcker hela vägen. Om vi inte vill göra skillnad mellan våra barn och andras ungar krävs konkret handling. Därför måste lagen ändras så att ett LVU-omhändertagande räknas som verkställighetshinder och att ett tvångsomhändertaget barn inte kan utvisas utan att socialnämnden har lämnat sitt godkännande. Fru talman! Även ett litet, litet ord kan ha står betydelse. Förra hösten uppmärksammades den dementa utvisningshotade 91-åriga Ganna Chyzhevska. Vänsterpartiet föreslog då i ett utskottsinitiativ en ändring av begreppet "synnerligen ömmande skäl". Utifrån sett kan det verka som en futtig liten ändring. Men i juridiken har alla ord avgörande betydelse. "Synnerligen" är ett ord som är mycket snävt. Det innebär i praktiken endast i absoluta undantagsfall. Vänsterpartiet föreslår att detta begrepp ändras till "särskilt ömmande". Denna lilla förändring från "synnerligen" till "särskilt" skulle innebära att fler fick uppehållstillstånd på grund av särskilda humanitära skäl. För människor som Ganna skulle det kunna innebära möjlighet att stanna av svåra hälsoskäl och ge möjlighet att leva sista tiden med familjen. För en annan grupp - de svårt sjuka apatiska barnen - skulle det ge möjlighet till uppehållstillstånd och möjlighet att vårdas tillbaka till ett liv som lekande och livfulla barn igen. Fortfarande ser vi nämligen att dessa apatiska barn får avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Just nu ser vi att antalet barn med uppgivenhetssymtom och värsta gradens apati faktiskt ökar. Det är barn som har fått uppleva mycket svåra trauman: våldtäkt, misshandel, mord. Det borde vara självklart att barn som just dessa kan få en fristad i Sverige. Men, återigen, om vi menar allvar med att inte göra skillnad på våra barn och andras ungar krävs konkret handling. En ändring av begreppet "synnerligen ömmande" är just en sådan handling som skulle göra stor skillnad. Fru talman! Mycket i dagens debatt kommer att handla om skillnaden mellan ord och verklighet, om ord som bara glittrar på ytan och om handling som kan förändra på djupet. För att de som söker skydd undan förföljelse och krig ska kunna få asyl krävs det att det finns verkliga möjligheter att söka asyl. Så är det inte i dagens Europa. Endast för ett fåtal kvotflyktingar finns en väg in. Men för det stora flertalet asylsökande är resan till Europa mycket farlig. Vi vet vad det innebär: en resa där flyktingsmugglare skor sig på de allra mest utsatta - en resa där barn och vuxna inte sällan misshandlas eller utnyttjas sexuellt - en resa över farliga hav eller en resa där man är dold under eller i lastbilar. En sådan här resa innebar förra året att ca 1 500 migranter drunknade i Medelhavet. Men varför är det så? Vad är det som gör det så svårt att lagligt ta sig till Europa? En viktig förklaring är att EU kräver visum för inresa från en lång rad länder. Slående är just att visum i huvudsak krävs från länder där vi vet att mänskliga rättigheter inte respekteras - länder, diktaturer, där tortyr förekommer eller där det sker en omfattande förföljelse av homosexuella, kvinnor eller opposition. Det är svårt att få visum därför att risken finns att människor från sådana länder kan tänkas vilja söka asyl. Det blir då en grym tankevurpa: De som kan tänkas behöva skydd ska inte beviljas visum för inresa. De ska nekas möjligheten att på laglig väg söka asyl. Visumkrav används därmed för att stänga ute flyktingar från Europa. Fru talman! Vad betyder alla ord om rätten till asyl om vi inte följer upp orden med handling? Vad betyder det för Hafez som flyr undan förföljelse i Syrien att talet om att värna asylrätten glittrar vackert på EU-agendan när alla vägar in ändå är stängda och det inte finns en laglig väg att söka asyl? En grundsten i Vänsterpartiets flyktingpolitik är att det måste skapas lagliga vägar in i Europa för asylsökande. Därför ska Migrationsverket ges tydliga riktlinjer om utfärdande av besöksvisum. Dessutom ska vi genom en utredning ta fram ett sätt att utfärda asylvisum. Fru talman! Naturligtvis står jag bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 13, 19 och 22. 0521844714515 GZ01SfU10 N 2012-10-30 17:00:02 302463 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0994/#anf32