2781610 GZ0991 Riksdagens protokoll 2011/12:91 Torsdagen den 29 mars 2011/12 91 2012-03-29 00:00:00 Assisterad befruktning föredragning av utskottsärende med eventuell debatt CE2E9A6B-D9A4-4A4D-BA45-6690B94A18D3 9 MARGARETA SANDSTEDT (SD) SD Fru talman! Familjelivet tycks i den här debatten enbart handla om en rättvisefråga utifrån ett vuxenperspektiv. Vi kan läsa utskottets svar där man anser att det inte ska göras skillnad mellan pars och ensamståendes möjligheter att bli föräldrar. Socialdemokraternas resonemang går ut på att ensamstående minsann inte är sämre fostrare än andra. I Fredrick Federleys motion påpekas orättvisan i att det bara är kärleksrelationer som kan komma i fråga när det gäller assisterad befruktning när det lika gärna kan handla om två vänner. Det är orättvist. Ingenting får vara orättvist. När man behandlar en fråga på en sådan här nivå blir det så tydligt att vi har blivit så otroligt sköra. Ingen får riskera att bli förfördelad. Alla normer måste utplånas därför att millimeterrättvisan är A och O i svensk politik. Faktum är att femteklassare också tycker att det är mycket viktigt med millimeterrättvisa, men när de blir två år äldre är det inte lika petigt längre. Det beror på att barns uppfattning om rättvisa förändras ju äldre de blir. Det kan man läsa i en norsk studie som publicerats i tidskriften Science. Vi ser dock inte detta i svensk politik i lika hög grad. Fru talman! Visst ser familjer olika ut jämfört med tidigare. Vi har bonusfamiljer, kärnfamiljer, adoptivfamiljer, regnbågsfamiljer, singelfamiljer och inseminationsfamiljer, och vi vet inte vilka familjer som kommer framöver. Med tanke på att antalet singelfamiljer blivit så otroligt stort i det här landet att till och med omvärlden pratar om oss tycker jag att det är lite konstigt att man är villig att anta ett förslag som spär på antalet singelfamiljer ytterligare. Vi menar inte att singelfamiljerna skulle vara mindre värda eller att man skulle ha sämre förmåga att avge kärlek i singelfamiljer jämfört med vad man kan göra i parrelationer. Tvärtom vet jag, som själv har varit ensamstående, hur man sliter hårt för att kompensera den förälder som inte finns i barnens liv. Det är inte helt obekant att hårt arbetande ensamstående lever med känslor av otillräcklighet och att de hyser medkänsla för den saknad deras barn många gånger har efter en pappa. En annan aspekt är att om man som grabb har levt utan pappa och själv en dag blir pappa saknas en referens till vad det innebär att vara pappa. Många tänker därför så här: Jag ska försöka bli den pappa jag själv aldrig fick. Utifrån det skapar man lätt orealistiska förväntningar på sig själv, och man kan fara ganska illa i processen. Fru talman! Jag anser att både en far och en mor är viktiga för barn. Barn ska ha rätt att spegla sig i båda föräldrarna och därmed också få möjlighet att växa i sin egen könsidentitet. Pappan är lika viktig som mamman, och därför yrkar jag bifall till reservation 1. I detta anförande instämde Mikael Jansson (SD). 0697941234716 GZ01SoU26 N 2012-10-30 15:56:59 302244 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0991/#anf9