<anforande>
<dok_hangar_id>2781471</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:90 Onsdagen den 28 mars</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2012-03-28 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jakt och viltvård</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>37F34020-67F9-4410-ABFF-100DF15772A5</anforande_id>
<anforande_nummer>91</anforande_nummer>
<talare>ROGER TIEFENSEE (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det här betänkandet behandlar jakt- och viltvårdsfrågor. Det är frågor som engagerar många, dels för att det finns närmare 300 000 jägare i landet, dels för att jakt och viltvård i Sverige är en integrerad och väsentlig del av naturvården.
Den som är jägare i Sverige utövar alltså inte bara ett fritidsintresse eller yrke utan bidrar också till naturvården genom att förvalta våra viltstammar. Dessutom utgör jägarna en mycket viktig resurs när det gäller eftersök av trafikskadat vilt, vilket är viktigt att påpeka.
Fru talman! Jakt och viltvård blir därmed en folklig fråga. Regelverket kring jakt och viltvård blir då också en folklig fråga.
Jag vill börja med att hålla med Helén Pettersson när hon pekar på betydelsen av § 28, rätten att skydda sina tamdjur. Den senaste förändringen och även en tidigare kan på intet sätt utgöra ett hot mot vargstammen. Att skydda sina tamdjur från rovdjursangrepp kan på intet sätt utgöra ett hot mot vargstammen, som det påstås i reservationer och motioner. Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna markerar det ställningstagandet tydligt.
Att jakt och viltvård är en folklig fråga syns också i frågan om småviltsjakten i den svenska fjällvärlden. Regelverket ändrades våren 2007 och innebär nu att rätt till småviltsjakt ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen inte längre är begränsad till personer bosatta i Sverige. Det tidigare regelverket utgjorde ett indirekt handelshinder genom att tjänster knutna till jakten inte på lika villkor kunde erbjudas personer som var bosatta utomlands.
Det var, fru talman, en stor diskussion när regelverket förändrades. Regeringen uppdrog därför redan 2007 åt Jordbruksverket att i samråd med berörda myndigheter och organisationer övervaka och följa effekterna av hur förändringen påverkar småviltsstammarna och tillgången till jakt för svenska jägare i förhållande till utländska jägare.
Som har påpekats tidigare i debatten: Man gjorde en delutvärdering 2008, men då bedömde man att det var för tidigt att dra några slutsatser. I närtid, efter årets jaktsäsong, kommer man att överväga om det finns underlag för att göra en utvärdering.
Som det påpekas i majoritetstexten menar man att förändringen 2007 inte var tillräckligt utvärderad. Nu vill man göra en förändring utan att göra en utvärdering. Jag tror att det är viktigt att vi är överens om att det är bra att grunda beslut på fakta.
Egentligen tycker jag att vi håller på med hårklyverier eller strider om påvens skägg. Alliansen säger:
"Regeringen bör, med utgångspunkt i hur bestämmelserna i 3 § rennäringsförordningen var utformade före förändringen våren 2007, utifrån den pågående utvärdering som Jordbruksverket genomför överväga vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att långsiktigt hållbart utveckla fjälljakten. De svenska reglerna för upplåtelse av småviltsjakt får självfallet inte hindra företag att bedriva verksamhet i Sverige i enlighet med den fria etableringsrätt som föreskrivs i artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Regeringen bör således få i uppdrag att utreda vilka ytterligare möjligheter som finns för att stärka den regionala möjligheten till jakt och därmed på bästa sätt tillvarata i Sverige bosatta personers tillgång till småviltsjakt i fjällen."
Majoriteten i utskottet, bestående av socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister och sverigedemokrater, säger:
"Självfallet ska de svenska reglerna för upplåtelse av småviltsjakt inte hindra företag att bedriva verksamhet i Sverige i enlighet med den fria etableringsrätten. Svenska myndigheter kan inte ställa krav på att företag som arrangerar jakt ska vara etablerade i Sverige eller i en viss kommun.
Regeringen bör långsiktigt trygga fjälljakten och i det arbetet ompröva bestämmelserna i 3 § rennäringsförordningen i syfte att återgå till regleringen som den var utformad före förändringen våren 2007. I detta arbete bör regeringen särskilt försäkra att ändrade föreskrifter inte strider mot artikel 56 i EUF-fördraget."
Vi säger ungefär samma sak. Skillnaden är att majoriteten i utskottet vill återgå till regleringen före 2007, ge ett löfte om det redan nu och inte invänta Jordbruksverkets utvärdering, medan vi i Alliansen säger att vi vill utveckla fjälljakten och stärka den regionala möjligheten till jakt på ett ansvarsfullt sätt, invänta utvärderingen från Jordbruksverket och ha regelverket före våren 2007 som en utgångspunkt.
Jag tycker faktiskt att det är hårklyverier och lite strid om påvens skägg som vi håller på med här i kammaren. Jag tycker att man som politiker i Sveriges riksdag inte ska ställa ut löften som man på förhand med stor sannolikhet vet att man inte kan infria. Då är det bättre att göra en utvärdering och utveckla fjälljakten men göra det på ett ansvarsfullt och seriöst sätt.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0959102638818</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01MJU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-30 15:35:52</systemdatum>
<systemnyckel>302136</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0990/#anf91</protokoll_url_www>
</anforande>
