2781471 GZ0990 Riksdagens protokoll 2011/12:90 Onsdagen den 28 mars 2011/12 90 2012-03-28 00:00:00 (forts. från 11 §) Planering och byggande (forts. CU14) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 7E992847-F884-437C-913C-6F2338725DF4 123 OTTO VON ARNOLD (KD) KD Herr talman! Det är helt uppenbart att vi håller på att tala om plan- och byggfrågor och den nya PBL som infördes den 2 maj förra året. Det är en intressant diskussion i det att vi lätt talar förbi varandra. Om man ska utgå från hur PBL, vårt plansystem och vår demokrati är uppbyggd har vi en plan- och bygglag som är given av riksdagen för att tillämpas på länsstyrelsenivå, regionnivå och sedan ned på kommunnivå. Det blir självklart också ökad detaljeringsgrad. Därför måste, som jag ser det, plan- och bygglagen ha de stora linjerna och en övergripande roll med principer. Låt mig citera portalparagrafen. Den säger följande: "Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer." Det är en lysande skrivning. Men det kan vara rätt svårt att tillämpa det i detalj. Hur ska man tolka det? Därför behövs det en nedbrytning på underliggande nivå. Det är också viktigt att man tittar på resursanvändningen i samhället. Plan- och bygglagen, som är väl förbunden med miljöbalkens hushållningsregler, hanterar framför allt mark och vatten. Den har en övergripande roll som ska implementeras på regional nivå. Kommunerna för en dialog dels med sina medborgare, dels med länsstyrelserna i översiktsplanerna. Översiktsplanerna är ett nytt och viktigt instrument och har fått ännu större betydelse där man ska ta hänsyn till målsättningar på klimatsidan, miljösidan, transportsidan och integrera det i kommande detaljplaner. I och för sig är inte översiktsplanerna bindande. Det kanske de blir med tiden. Det vet vi inte. Det är kanske en sådan sak som kan diskuteras. Det handlar just om samspelet med medborgarnas påverkan både på detaljplanen och framför allt på översiktsplanen. Det sker en avstämning mot kunglig befallningshavare, regeringens och riksdagens företrädare, genom länsstyrelserna. Det är synnerligen viktigt. Detta är någonting som är ganska nytt som vi måste lära oss och som man ute i landet måste lära sig att förstå och använda på ett effektivt sätt. Vi får då en långsiktighet och en ökad klokskap i hur vi ska använda våra trånga resurser. Plan- och bygglagen har också till syfte att effektivisera och snabba på plan- och byggprocesser. Man fastställer handläggningstider så att det ska gå fortare. Vi har också en ny domstolsordning med mark- och miljödomstolarna. Det är också ett nytt komplement som gör att lagstiftningen blir enklare och mer rätlinjig. Med den gamla ordningen kunde samma typ av ärende i princip hanteras av olika lagstiftningar i olika instanser, och man kunde komma fram till helt olika beslut. Det var ett fullkomligt rättsosäkert system. Nu är det tillrättat. Det är viktigt att vi låter systemet få sätta sig. Det vore övermaga av mig att påstå att plan- och bygglagen är den perfekta lagstiftningen. Det är den inte. Allting är en dynamisk process där vi måste anpassa oss, prova och utvärdera hur systemet fungerar. Jag vill först och främst yrka avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag tänkte gå in på en del av motionerna. Som det är sagt tidigare är det inte några större saker som skiljer mellan oppositionen och Alliansen. Det är kloka saker. Men frågan är återigen var de hör hemma och vad som är gjort. Ta planeringen av grönområden - en viktig sak! Grönområdena är en del av vår kulturhistoria. Det handlar om hur trädgårdar och parker utformas. Det är också en viktig bit för folkhälsan. Motion och framför allt cykling, som har påpekats, är viktigt. Här ser vi kombinationen, där plan- och bygglagen också har andra syften. Boverket går in och lägger tillsammans med Cykelfrämjandet upp en strategi för folkhälsan. Tillgången till de stadsnära grönområdena är viktig. Här kommer vi in på ett rätt intressant område, nämligen hur detta hanteras allemansrättsligt. Det är ett område som påverkar hur vi ska få ut vår befolkning från städerna så att de kan njuta av grönområdena och utnyttja allemansrätten på ett förnuftigt och bra sätt. I en del motioner kan man läsa att vi ska gå in och lagstifta mot än det ena, än det andra i plan- och bygglagen. Men återigen: Planeringen av handel är en typisk kommunal fråga. Jag kan förstå att många kommunala politiker tycker att det här är svårt. Det är stora värden som står på spel. De 33 kommunerna i Skåne planerar säkert för att där ska finnas ett köpcentrum, en stor hockeyarena eller ett fotbollsstadion i varje kommun. Det är ju ett ideal för att manifestera sig själv. Men här finns en klokskap i plan- och bygglagen som säger att man måste ta miljö- och klimathänsyn och titta på mellankommunal planering. Detta finns i kommunerna. Det handlar också om den viktiga frågan om markanvändningen. Hur ska vi utnyttja marken? Både i miljöbalken och i plan- och bygglagen finns hushållningsregler för mark. Jag tror att det är viktigt att man verkligen implementerar detta i kommunerna. Jag vet att Länsstyrelsen i Skåne tittar mycket på hur man ska hantera markanvändningen av den goda jorden. En annan bit som lyfts fram i motionerna är planeringen för ökad trygghet. Vardagsbrottsligheten och rädslan för att gå omkring i skumma miljöer är påtaglig. Därför har både Brottsförebyggande rådet och kommunerna fått rådgivning om hur man ska integrera brottsförebyggandet i stadsplaneringen. Sist men inte minst handlar det om byggfel och så vidare. Jag kan hålla med om att det inte är något perfekt system som vi har i dag. Men som har nämnts tidigare krävs att man har ett konsumentperspektiv och att man ökar forskningen för att komma till rätta med det hela. 0241675049710 GZ01CU14 N 2012-10-30 15:35:52 302168 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0990/#anf123