2779914 GZ0986 Riksdagens protokoll 2011/12:86 Onsdagen den 21 mars 2011/12 86 2012-03-21 00:00:00 Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6C20E843-EF8F-41E8-B2FB-71D9DFE53C52 21 ELIN LUNDGREN (S) S Herr talman! Grunden i det som vi debatterar i dag är: "I enlighet med artikel 1.1 i direktivet om lagring av trafikuppgifter är syftet med direktivet att harmonisera medlemsstaternas bestämmelser om skyldighet att lagra vissa uppgifter för att på så sätt säkerställa att uppgifterna är tillgängliga för avslöjande, utredning och åtal av allvarliga brott." Sverige var ett av de länder som var med och drev fram direktivet som antogs i mars 2006. Bakgrunden var bombdåden i Madrid 2004 och i London 2005. Från Socialdemokraterna ser vi att datalagringsdirektivet fyller en funktion vid brottsbekämpning. Vid allvarliga brott kan polisen få ut operatörsuppgifter över kommunikation och lägga ett pussel kring den situation som har varit. Det kan handla om att samla bevis eller att hitta personer som är skyldiga till grova brott. Men det kan också handla om att kunna avskriva personer som från början har blivit felaktigt misstänkta. För polisen är denna information oerhört viktig för uppklarandet av allvarlig brottslighet. Det gäller mord, människohandel, människorov, våldtäkter, grova rån, utpressning, mordbrand, olaga hot och grova narkotikabrott. Det är alltså ingen ny idé att använda trafikdata i brottsbekämpning. Det görs redan i dag. Men i dag sparar inte alla företag sin datatrafik. Det gör att polisen kan gå miste om möjligheten att sätta fast kriminella som har begått allvarliga brott. Hos dem som sparar uppgifterna är det inte säkert att det finns några rutiner för hur man ska lämna ut uppgifterna till polisen, till exempel om det är på obekväm arbetstid. Då försenas polisens utredning. Ni hörde vilken typ av brott det handlar om. Då förstår ni också att det är viktigt att utredningen snabbt kan komma framåt eftersom trafikdata ger ovärderliga pusselbitar. I denna fråga vägs insamlingen av trafikdata och effektiviteten när det gäller att lösa allvarliga brott mot människors integritet. Det gäller integriteten för de skötsamma medborgarna men också integriteten för offren för den grova kriminaliteten, något som vi betonar i vårt utlåtande. Att bli utsatt för brott är en oerhörd integritetskränkning. Om brottet dessutom inte kan lösas blir brottsoffret drabbat två gånger. I vår avvägning har vi landat i att detta är en riktig bedömning. Därför förordar vi också minimitiden på sex månaders lagringstid, trots att direktivet ger möjlighet att spara detta i två år. Det fanns också viktiga remissinstanser som ville ha två års lagring. Men i vår avvägning landade vi på sex månader. Våra mejlboxar har fyllts av mejl i denna fråga. Jag skulle vilja bemöta några av dessa påståenden som har framförts i dessa mejl. Ett påstående är att direktivet skulle vara olagligt. I Sverige har vi Lagrådet som granskar alla lagförslag, och Lagrådet har inte hittat någon som helst grund för detta påstående utan skriver följande i sitt utlåtande: "Från de synpunkter Lagrådet har att beakta möter därför inga invändningar mot att datalagringsdirektivet implementeras i allt väsentligt i enlighet med det remitterade förslaget." En annan skriver att förslaget enbart tillkommit för att bekämpa terrorism och tror att det kan användas bara i detta syfte och därför inte skulle vara proportionerligt. Som jag precis redogjorde för finns det alltså mycket annan grov brottslighet som vi alla tyvärr kan drabbas av, till exempel våldtäkter, mord och människorov. Där kan direktivet också komma att användas för att lösa allvarliga brott. En annan fråga är: Varför ska ni läsa min privata kommunikation? Men det är ingen kommunikation som ska läsas. Det är en missuppfattning. Vi talar om ett redskap för att kunna nysta upp och bekämpa grov brottslighet. Någon har frågat varför polisen inte kan ägna sig åt gammalt hederligt polisarbete. Jag vet inte exakt vad som är gammalt hederligt polisarbete. Men jag kan konstatera att när brott sker på gatan har vi poliser på gatan. När brott sker eller planeras på nätet måste vi också ha redskap för att kunna bemöta det. Jag skulle vilja redogöra för vad som hände i höstas när jag ringde upp de två företag där jag är kund för att ställa frågor om hur de sparade min kommunikation. Hos det första företaget som jag kontaktade förstod tjejen som jag talade med över huvud taget inte vad jag frågade om. Då var jag mycket tydlig och hänvisade till diskussioner om datalagringsdirektivet och trafikuppgifter och att det var därför som jag frågade. Jag fick förklara detta flera gånger. Till slut sade hon att de inte kunde hjälpa mig med detta. I stället hänvisade hon mig till polisen. När jag drog på lite till fick jag ändå veta att de har sparat alla uppgifter sedan jag blev kund hos dem, och det har jag varit sedan 1997. Det betyder i så fall att de har sparat uppgifter om mig i 15 år, oklart vilka. När jag ringde till det andra företaget hade jag lärt mig lite grann och var mycket tydlig från början. Tjejen som jag talade med där förstod frågan. Sedan kopplade hon bort mig under lång tid då hon hade kontakt med säkerhetsavdelningen. Det enda som hon kunde berätta för mig var att en hel del uppgifter sparas. Men hon kunde inte berätta för mig vilka de var. Det kommuniceras enbart med polisen. Som kund i dag kan jag alltså inte få någon som helst information om vilka uppgifter som sparas om mig. Inget av företagen kunde på något sätt ge mig en policy eller liknande eller förklara för mig hur mina uppgifter hanterades. Den första slutsatsen för mig är att detta inte är en fråga som de stora företagens kundtjänster - detta var stora företag - är särskilt vana att få över huvud taget eftersom de inte förstår frågan. För mig antyder det lite grann att det inte är så många konsumenter i Sverige som hittills har känt oro för att dessa uppgifter har sparats. Den andra slutsatsen är att när företagen, operatörerna, problematiserar över att de ska behöva spara uppgifter verkar det vara så att ganska mycket uppgifter sparas och dessutom ganska länge. Jag vill betona att vi socialdemokrater vet att det inte bara handlar om att använda metoder som datalagring för att minska kriminaliteten utan att det främst handlar om att arbeta på ett sådant sätt att människor inte hamnar i kriminalitet. Det bästa sättet vi vet är att bekämpa klyftor eftersom vi vet att det i alla samhällen är de som är allra mest utsatta som väljer den kriminella vägen - eller kanske snarare inte känner att de har något val. Det är inte den diskussionen vi ska ha här. Men genom att tala om grogrunden för kriminalitet vill jag trycka på att vi socialdemokrater inte tror att bara datalagring löser alla problem med allvarliga brott. Dock är det en metod för att lösa dessa. Herr talman! Med detta som bakgrund yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Christer Adelsbo, Kerstin Haglö, Arhe Hamednaca och Anna Wallén (alla S) samt Johan Pehrson (FP). 089246126523 GZ01JuU28 N 2012-10-30 13:26:22 301613 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0986/#anf21