2779914 GZ0986 Riksdagens protokoll 2011/12:86 Onsdagen den 21 mars 2011/12 86 2012-03-21 00:00:00 Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål föredragning av utskottsärende med eventuell debatt FF80CB7A-926E-4D79-8E53-82E4C3F2FDF7 20 JENS HOLM (V) V Herr talman! Meddebattörer och åhörare! Jag börjar med att yrka bifall till de två reservationerna från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, nämligen reservationerna 1 och 3. Ett samtal till en familjeterapeut, ett sms till en kanske ökänd förbrytare och mejlkorrespondens med Anonyma Alkoholister är sådant som vi med största säkerhet vill hålla helt för oss själva. På samma sätt som ingen bryr sig om vilken post vi skickar eller vilka brev vi får hem i vår brevlåda vill vi att vår datakorrespondens ska kunna hållas helt privat. Det är inte för inte som korrespondenshemligheten är inskriven i Europakonventionens artikel 8. I ett särskilt yttrande om datalagringsdirektivet skrev den nuvarande justitieministern Beatrice Ask till justitieutskottet: Det innebär en allvarlig kränkning av den personliga integriteten och de mänskliga rättigheterna. - Precis så är det. Varför är alla journalistförbund i Europa motståndare till datalagringsdirektivet? Varför uppmanar det svenska journalistförbundet sina medlemmar att använda sig av anonymiseringstjänster när de har kontakt med tipsare och folk som ringer och pratar med medier? De vill att medlemmarna ska vidta konkreta åtgärder för att datalagring ska kringgås. För en journalist är det helt grundläggande att kunna garantera meddelarfriheten och källskyddet. Meddelarfrihet och källskydd är inskrivet i vår grundlag. Hur kommer det att påverka de människor som i dag har kontakt med medier i känsliga frågor? Kommer datalagring att leda till att källskyddet och meddelarfriheten stärks eller försvagas? Det kommer tyvärr att leda till att det försvagas. Blotta risken att deras korrespondens med en tidning eller en radio- eller tv-kanal kan hamna i orätta händer kan få människor att dra sig för att ha kontakt med medier. Det vore helt förödande. En annan viktig fråga är om lagringen av data kommer att kunna göras på ett helt rättssäkert och tryggt sätt. Anhängarna av datalagring brukar säga att detta inte läcker ut i orätta händer. Det är it- och telekombolagen som får i uppgift att lagra data. I Sverige är det ungefär 500 företag; det är stora och små företag. Från branschen säger man att man inte kan garantera att data inte hamnar i orätta händer, även om man naturligtvis kommer att göra vad man kan. Det tycker jag är viktigt att lyssna på. Vi kan ju titta på Wikileaks till exempel där mängder av information läcker ut från USA:s försvarssystem. Det är ett system som man tycker borde vara hur säkert som helst, men även där läcker det. Det finns andra exempel på hur information läcker. Jag tror att alla register och alla stora system helt enkelt har sina brister. Blotta rädslan för att det kan hamna i orätta händer vem vi pratar med, vem vi skickar sms till och vad vi gör på nätet gör att människor kommer att känna sig övervakade och kanske drar sig för att ta kontakter som de annars skulle ha tagit. Det gjordes en opinionsundersökning i Tyskland strax efter det att man hade infört datalagringsdirektivet där. Den visar att ungefär 50 procent av de tillfrågade tyskarna hade ändrat sitt beteende på nätet efter att datalagringsdirektivet hade införts. Det tycker jag är viktigt att reflektera över. När vi stiftar lagar i den här församlingen säger vi att lagarna ska vara effektiva och proportionerliga. Datalagring är det selektiva sparandets raka motsats. I stället för att gå på ett fåtal, de grova brottslingarna som man ska komma åt med datalagringsdirektivet, ska alla registreras. All kommunikation från alla svenskar ska sparas under sex månader. Är det effektivt? Jag vet inte hur många av er som lyssnade på den ansvariga kommissionären Cecilia Malmström i Ekots lördagsintervju i helgen. Hon hade uppenbarligen svårt att ge ett enda konkret exempel på att datalagring är ett effektivt sätt att bekämpa grov brottslighet. Det kommer kanske att kosta upp till en miljard kronor, säger telekombolagen som har uppdraget att göra detta. Det kostar alltså väldigt mycket pengar. Det är pengar som man skulle kunna lägga på något annat. Vad tycker den svenska regeringen? Som Maria Ferm sade tidigare svarade den svenska regeringen i augusti i fjol till EU-domstolen att syftet med datalagringsdirektivet uppnås i dag med gällande regler. Vad är då vitsen med att införa massövervakning av alla svenskars mobil- och datatrafik? Kom också ihåg att de grova brottslingarna inte kommer att sitta där och kommunicera på ett öppet sätt. De använder sig redan i dag av anonymiseringstjänster, krypterade mejl, kontantkort och så vidare. De grova brottslingarna kommer alltså inte att fastna i detta nät, utan det är alla vi svenskar som kommer att känna oss massövervakade. När jag läser det som skrivs på nätet och i medierna och lyssnar på vad andra kolleger säger, även från andra partier, undrar jag vem som egentligen vill ha detta direktiv. Alla de politiska ungdomsförbunden är motståndare till datalagringsdirektivet. Centerpartiet, som håller på att baxa igenom detta just nu, är motståndare till datalagringsdirektivet. Mängder av ledande företrädare för de andra borgerliga partierna är mycket kritiska eller direkta motståndare till det. Tittar man på stämningarna nere i EU-parlamentet, där jag satt tidigare, är motståndet ännu större, särskilt från borgerligt håll, än vad det är här i Sverige. Om man talar med telekomoperatörerna säger de att de absolut inte vill ha detta. Och, återigen, den ansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström sade i lördags för det första att datalagringsdirektivet var ett hafsverk, för det andra att hon fortfarande var mycket skeptisk och för det tredje att hon lovar att detta måste ses över eftersom det inte är bra som det ser ut i dag. Om till och med den ansvariga kommissionären tycker att detta är ett hafsverk och att det inte är bra, varför ska vi då införa det? Det är helt obegripligt för mig. Det är många bokstavskombinationer - FRA, Ipred, ACTA och nu DLD, alltså datalagringsdirektivet - som leder fram till ett och samma mål, nämligen ett samhälle där storföretagen och statsmakterna får alltmer kontroll över enskilda människors liv. Det som vi ska fråga oss i eftermiddag kl. 16, då vi röstar om detta, är följande: Är detta ett sådant samhälle som vi vill ha? Vi i Vänsterpartiet säger absolut nej till datalagringsdirektivet. Vi säger nej till de andra bokstavskombinationerna också därför att vi säger ja till en fri kommunikation. Vi tycker att den nya tekniken ska bejakas i stället. Den ska inte motarbetas. Vad enskilda individer gör med sina mobiltelefoner eller på nätet ska inte staten lägga sig i. Alla som vill värna den fria tekniken, de mänskliga rättigheterna och det öppna samhället ska rösta mot datalagringsdirektivet kl. 16 i dag. Än finns det möjlighet att stoppa detta, och jag hoppas att vi verkligen kommer att lyckas göra det. (Applåder) I detta anförande instämde Marianne Berg och Lena Olsson (båda V). 0216534495014 GZ01JuU28 N 2012-10-30 13:26:22 301612 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0986/#anf20