<anforande>
<dok_hangar_id>2779914</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:86 Onsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>2012-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>50102396-1A7D-4B99-B3D5-96B4B673F68F</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>KENT EKEROTH (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! För ett år sedan hade vi en debatt om exakt samma sak. Frågan har legat vilande ett år eftersom en minoritet inklusive Sverigedemokraterna sköt upp den. Vi sköt upp direktivet i ett år eftersom vi ansåg att det var framför allt en sak som saknades i direktivet, nämligen att lagringen skulle ske i Sverige. Som det ser ut i dag kan det lagras var som helst i Europa. Vi anser inte att trafikdatauppgifter ska få lagras i något annat land eftersom säkerheten vid en sådan lagring kan ifrågasättas. Det är samma ställningstagande som remissinstanserna Säkerhetspolisen, Krisberedskapsmyndigheten, Stiftelsen för internetinfrastruktur och Sveriges advokatsamfund har uttalat.
Som jag nämnde förra året angav Data protection working party i EU, det som förkortas WP29 och som har representanter från alla medlemsstaters datainspektioner, i en rapport att det förelåg mycket olika nivåer på skyddet i de olika EU-länderna. Regleringen att det ska lagras inom den egna nationen var den vanligaste regleringen i relation till datalagringsdirektivet. Det är alltså inte något ovanligt krav.
Vid hantering av trafikuppgifter utomlands kan vi av naturliga skäl inte garantera att uppgifter hanteras lika korrekt som de förväntas bli hanterade i Sverige. Vid eventuella säkerhetsintrång kan läget bli extra komplicerat och känsligt och en svensk medborgare tvingas driva en process mot en utländsk myndighet eller ett utländskt företag.
Utskottsmajoritetens motivering att det i EU:s samtliga medlemsländer finns regler för dataskydd är inte tillfredsställande nog, särskilt inte med tanke på att rättssäkerheten och förekomsten av korruption skiljer sig markant mellan medlemsländerna. Enligt organisationen Transparency Internationals index för 2011 ligger Sverige på fjärde plats av 184 länder när det gäller korruption. Sverige är nästan förskonat från korruption och ligger på samma nivå som Danmark, Norge och Finland. Andra EU-länder, som Grekland, Slovakien, Bulgarien, Rumänien och Italien, har så hög uppmätt korruption att de sällar sig till länder som Kina, Columbia, Liberia och Swaziland.
Vi sverigedemokrater tycker inte att det är vare sig tryggt eller klokt att trafikdatauppgifter om svenska medborgare ska kunna lagras i sådana länder.
Med anledning av det yrkar jag bifall till vår reservation, som innebär att dessa data ska lagras i Sverige för att säkra rättssäkerheten för svenska medborgare när det gäller den allmänna information som kommer att samlas in.
</anforandetext>
<intressent_id>0369028728526</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01JuU28</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-30 13:26:22</systemdatum>
<systemnyckel>301611</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0986/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
