<anforande>
<dok_hangar_id>2779914</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:86 Onsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>2012-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Familjerätt (forts. CU16)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>57E778EC-E2C5-4B60-962A-504C81585A84</anforande_id>
<anforande_nummer>129</anforande_nummer>
<talare>OLA JOHANSSON (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Herr talman! I dag debatterar vi familjerätt, och många av de motioner som vi har att behandla tar sin utgångspunkt i föräldraskapet.
Fastställande av faderskap, föräldraskap vid assisterad befruktning, vårdnadshavare, vårdnadstvister, gemensam vårdnad för ogifta och så vidare, men var kommer barnen in? - för att citera en strof ur en sångtext av Hansson de Wolfe United. 
Utgångspunkten för föräldraskap och vårdnadshavande är barnet, som ju är en förutsättning för att någon ska kunna kalla sig för förälder. Fortfarande är det en avgörande fråga för föräldraskapet hur barnet blivit till. Och möjligen är vi i ett skede där vi har anledning att ifrågasätta om det är just det som är den väsentligaste förutsättningen för ett gott vårdnadshavarskap eller föräldraskap.
Själv blev jag pappa 1984, eller pappa blev jag ju först sedan jag tillsammans med min äldste sons mor gått igenom proceduren som fortfarande gäller enligt 1 § 3 kap. i föräldrabalken med en skriftlig bekräftelse som ska bevittnas av två och sedan godkännas av socialnämnden. När de båda döttrarna kom hade jag och min fru för enkelhetens skull gift oss och slapp därmed dessa procedurer.
De allmänna råd till socialnämnden som tillämpas numera förenklar den här beredningen som väl är, förutsatt att man förfar enligt S-protokollet. Det är intressant. Fortfarande ska man dock erkänna faderskapet i efterhand.
Fortfarande betraktas man som sammanboende far med en misstro. Det tycker jag är märkligt med tanke på hur diskussionen nu förs i frågan om att underlätta föräldraskap i exempelvis samkönade relationer eller där barnet har kommit till genom assisterad befruktning.
Möjligen är det mer rätt att anpassa lagstiftningen till allt fler nya familjekonstellationer än att gå på en så uppenbart föråldrad ordning som att man som ogift förälder sedan barnet är fött ska ansöka om att få erkänna sitt faderskap. Jag tillåter mig att tycka att det känns otidsenligt att en sammanboende biologisk far inte automatiskt blir förälder och vårdnadshavare.
Herr talman! Detta handlar först och främst om barnets rätt till sin familj som kan ge det omsorg, kärlek och ansvarstagande för uppväxt och fostran, för att använda en föråldrad vokabulär. 
Så länge det finns två personer som i kärlek till varandra har givit upphov till barnet, oavsett biologiska faktorer, borde det för barnets skull vara möjligt för barnet att få dessa människor som föräldrar och vårdnadshavare utan omständliga processer som kan upplevas kränkande för parterna. 
Barnkonventionen säger att alla barn har rätt att veta sitt ursprung. Med det åsyftas att veta vilka ens biologiska föräldrar är. Centerpartiet välkomnar därför rätten till assisterad befruktning för ensamstående kvinnor i Sverige. För barnet betyder det att det har rätt till sin biologiska far och slipper det stigma som det innebär att som vuxen leva med etiketten "fader okänd".
Att familjer i dag ser olika ut är något som lagstiftningen måste anpassa sig efter. Barnlängtande vuxna ska stöttas och inte hindras, allra mest för barnens skull.
Herr talman! Utan att gå in på de olika reservationerna om faderskap och föräldraskap vid assisterad befruktning kan jag bara kort, i likhet med vad som framgår av betänkandet, konstatera: "Föräldraskap vid assisterad befruktning innehåller en rad svåra frågor som kräver noggranna överväganden." Det handlar nämligen inte bara om rätten att vara förälder och vårdnadshavare, utan det handlar först och främst om vad som är bäst för barnet, som barn och sedermera som en vuxen person.
Det utredningsbetänkande som ligger till grund för att socialutskottet nu har tagit ett initiativ för att ge rätt till ensamstående och lesbiska par att få tillgång till assisterad befuktning i Sverige har föreslagit att föräldraskapet vid assisterad befruktning med donerade ägg och spermier ska regleras på samma sätt som för olikkönade par och att föräldraskapet automatiskt tillfaller moderns fru utan att man behöver gå vägen via adoption. Det tycker Centerpartiet är bra och välkomnar därför ett förslag från regeringen om detta, trots att det innebär att man även här gör skillnad på om det är ett äktenskap eller ett samboförhållande. 
Frågan om fler än två vårdnadshavare väcks också i motioner. I motionen C346 talas det om "stjärnfamiljen", och först trodde jag det var en felstavning. Det är intressant att reflektera över vad som sker med föräldraskapet i dag och hur man kan anpassa lagen till förhållanden där det kan finnas fyra vuxna som alla gör anspråk på föräldraskapet för ett barn.
För Centerpartiets del handlar det trots allt om att i första hand se barnets och inte de vuxnas behov. Det är barnets skydd och barnets rätt som föräldrabalken ska tillgodose, och det får man inte glömma bort när man skriver motioner om föräldra- och vårdnadshavarskap. Jag är i dag inte beredd att acceptera en ordning där fler än två, oklart hur många förresten, kan vara vårdnadshavare för ett barn.
Herr talman! Barns skuldsättning har givit upphov till en motion som behandlas i dag. Jag måste hålla med motionären om att det är helt oacceptabelt när föräldrar lägger över sina egna skulder på barnen och på det sättet föröder deras möjlighet att få en start i livet. Skälen till att så ändå sker är säkert olika. Ofta finns ett utanförskap, brottslighet och missbruk med i bilden. Det handlar inte bara om barnfattigdom och inte heller om föräldrar som har en knaper ekonomi, utan det handlar nog snarare om en hänsynslöshet eller en obetänksamhet hos vuxna som vi på alla sätt måste skydda barnen från. Precis som när det gäller annan ekonomisk brottslighet krävs det vaksamhet från lagstiftarens sida för att täppa till möjligheten att ekonomiskt skada närstående och egna barn. Det är bra att kronofogden slår larm till överförmyndarnämnd och socialtjänst när en omyndig person registreras och att underåriga inte längre kan stå som registrerade ägare till fordon.
Herr talman! Jag kan slutligen bara tacka alla de personer som ideellt och med låg ersättning åtar sig att vara gode män och förvaltare åt barn, vuxna och äldre. Ofta är de klämda mellan starka känslomässiga och ekonomiska intressen eller också har de att verka i familjeförhållanden som är svåra att föreställa sig. Det är något som tar mycket tid och som säkert gör det svårt att sova om nätterna. Det är viktigt att det tas fortsatta steg för att stärka gode män genom utbildning och för att på olika sätt underlätta och göra det här viktiga uppdraget mer attraktivt. 
Som tidigare ledamot i en kommunal överförmyndarnämnd i Kungsbacka är det med stor glädje som jag noterar att regeringen nu tar sig an situationen för alla de tusentals gode män och förvaltare som verkar för enskilda människor i Sverige varje dag.
</anforandetext>
<intressent_id>0934639939611</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01CU16</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-30 13:26:22</systemdatum>
<systemnyckel>301721</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0986/#anf129</protokoll_url_www>
</anforande>
