2778332 GZ0983 Riksdagens protokoll 2011/12:83 Torsdagen den 15 mars 2011/12 83 2012-03-15 00:00:00 Trossamfund m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 65A51710-36DC-451E-BD5B-82B9A83DDB6E 114 ANN-BRITT ÅSEBOL (M) M Herr talman! Ungefär sex och en halv miljon av oss svenskar tillhör Svenska kyrkan. Därmed torde Svenska kyrkan vara den största folkrörelse som vi har här i landet. Trots att det nu har gått mer än tio år sedan staten och kyrkan skildes åt är det många kyrkliga frågor som vi kommer att behandla här i kammaren. Riksdagen antog 1998, med justeringar 2009, lagen om Svenska kyrkan, vilken bland annat reglerar Svenska kyrkan som trossamfund, dess organisatoriska uppbyggnad, kyrklig egendom och kyrkans arkiv samt kyrkoavgiften. Kyrkoordningen är det grundläggande dokument som reglerar det inomkyrkliga regelsystemet och som beslutas av kyrkans högsta beslutande organ, nämligen kyrkomötet. Den första kyrkoordningen antogs 1999 och har sedan ändrats så gott som varje år. Ett antal principbeslut började tas redan i mitten av 1990-talet och har fortsatt fram till dess att kyrkan och staten skildes åt år 2000. Det är mot bakgrund av dessa lagar och dokument som man får läsa de 14 motioner som behandlas i betänkandet. Jag tror att vi på sikt måste bli betydligt tydligare i vårt förhållningssätt mellan Svenska kyrkan och staten. Alltför många lika frågor debatteras fortfarande på såväl kyrkomötet som här i Sveriges riksdag. Det vet jag eftersom jag också är ledamot av kyrkomötet. Det blir något slags moment 22 av det hela. Vem ska bestämma vad? Jag tänker speciellt på frågan om fri församlingstillhörighet, där motionären tar upp frågan om att man ska få möjlighet att tillhöra vilken församling man vill oavsett bostadsort. Detta har vi moderater motionerat om på kyrkomötet. Just denna fråga har inte beslutats vare sig av kyrkomötet eller av oss här i Sveriges riksdag. Svenska kyrkan är efter kyrkans ändrade relationer med staten ansvarig för den största sammanhållna delen av vårt svenska kulturarv. För att kunna ta detta ansvar får Svenska kyrkan en viss ersättning av staten varje år som vi beslutar om här i riksdagen. I dagsläget är det 460 miljoner kronor per år fram till år 2014 för just kulturhistoriskt motiverade merkostnader i samband med vård och underhåll av kyrkliga kulturminnen. Det kan gälla kyrkobyggnader, men det kan också gälla begravningsplatser och kyrkliga inventarier. En av motionerna behandlar just frågan om kyrkoantikvarisk ersättning till begravningsplatser, och jag vill framhäva att man har pengar till detta. Ersättningen fördelas på Svenska kyrkans nationella nivå av kyrkostyrelsen som beslutar just om ersättningsramarna mellan stiften. Sedan är det stiftsstyrelserna som i sin tur beslutar om kyrkoantikvarisk ersättning på grundval av vad församlingarna ansöker om inom respektive region. Det är en viktig markering att vi tycker att kyrkan står för ett kulturarv som berör oss i vår svenska historia. Herr talman! Många av motionerna i betänkandet tar upp viktiga frågor kring tro av olika slag, alltifrån det fortsatta förhållandet mellan kyrkan och staten vad gäller lagar och beskattningsrätt på begravningsverksamheten till människors rätt att bestämma över metallen i sin kropp. Den sistnämnda frågan tycker jag är nog så viktig också ur ett miljöperspektiv då man vid kremering varje år får ut ca 22 ton miljöavfall som inte förbränns. Det är ofta titan eller andra implantat som knä- och höftleder som finns i våra kroppar. I dag är det kremering som är det vanligaste jordfästningssättet. Ca 80 procent av alla avlidna kremeras årligen. Då är frågan om de överblivna metallerna viktig eftersom de påverkar miljön negativt. Jag har som kyrkonämndens ordförande i min hemstad Falun varit ute i verksamheterna runt om, bland annat på krematoriet. Jag har sett hur de icke brännbara delarna från kremationen från olika stoft samlas ihop och sedan gravsätts på annan mark än där det ursprungliga stoftet grävs ned. Implantaten är oftast för stora för att gå ned i en urna. Det är vanligt att man gör på detta sätt runt om i Sverige, och det är inte bara i Falun som man gör det. Detta tycker jag varken känns etiskt eller särskilt miljövänligt. Metallerna bryts ju inte ned i jorden. I ett par av våra grannländer, bland andra Danmark och Finland, återvinns dessa metaller, och det kan kanske vara en fråga också för oss här i Sverige. Därför välkomnar jag att regeringen har aviserat att man kommer att bereda frågan och återkomma till oss i riksdagen redan under detta år. Herr talman! Jag tror att trosfrågor kommer att diskuteras även fortsättningsvis här i denna kammare då frågor kring just tro ofta handlar om vardagen runt omkring oss och att de lagar som reglerar detta stiftas här i riksdagen. Det vore önskvärt om vi kunde diskutera dessa frågor utanför partipolitiken. Jag välkomnar därför att mitt parti har tagit beslut om att inte ställa upp under partibeteckningen Moderaterna i nästa års kyrkoval. Men detta måste naturligtvis vara ett val för varje parti. Den process som vi satte i gång för tolv år sedan bör fortsätta så att vi med tiden får en kyrka som är fri från staten. Demokratiska processer har alltid en tendens att gå långsamt, och det kanske är nödvändigt eftersom det är viktiga frågor som detta handlar om. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationen. 0204494765606 GZ01KU12 N 2012-10-30 12:23:42 301420 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0983/#anf114